Historiska Världar

Soldat från slutet av 1400-talet

Hjälm - Kittelhatt

Denna hjälm, kallad kittelhatt på grund av sin likhet med en kittel om man vänder den upp och ned, är förmodligen den vanligaste modellen på soldathjälmar under senmedeltiden. Det vida brättet skyddar bra mot hugg från beridna soldater, och mot pilregn. Hjälmen är av så kallad "lökformig" modell, vilket man ser om man tittar på den rakt framifrån; den svänger in lite grann strax innan brättet börjar - något som var mycket vanligt på många hjälm-modeller under sen medeltid.

 

Inte alla hjälmar, men en stor del, var härdade. Då användes i regel så kallad "sätthärdning", som går till så att man berikar hjälmens ytskikt med kol, och härdar. På det sättet får hjälmen en väldigt stark yta, svårare att repa och som mindre lätt blir angripen av rost. Den här hjälmen är inte härdad.

Det nämns ibland att hjälmar har lämnats "svarta från smedjan", det vill säga opolerade och omålade. Möjligen har dessa hjälmar haft samma färg som denna som är mörk och obearbetad.

Åsen som löper längs med hjälmen stärker den där den är som mest sårbar för attacker från stavyxor och svärd. Bucklan på hjälmens högra sida hade inte kunnat bli om hjälmen var härdad.

Längst ned i nacken på hjälmen ser man två små hål. Dessa gjordes ursprungligen för att nita fast en hälla att bära hjälmen i bältet i, när man inte har den på huvudet. Hällan sattes dock aldrig på plats, och troligen har man istället använt hjälmens hakrem, som fungerar bra för att hålla upp hjälmen i bältet. Många gånger stöter man på märkliga anordningar på arkeologiska fynd. Det experimenterande reenactment innebär kan hjälpa oss att förstå vad vi hittar.

Normalt bars hjälmen lätt bakåtlutad, som en vanlig hatt, utan att siktspringorna användes. Men när en soldat närmade sig fiender, pilar börjar regna och det finns risk för projektiler och andra vapen rakt framifrån, kan han fälla fram hjälmen och titta genom springorna.

Siktspringorna är förstärkta med en upphöjning. Dessa styr också bort vapenspetsar från ögonen.

På insidan kan man se hur smeden lämnat råheten kvar i materialet, utan filning. Det är ganska vanligt att medeltida föremål har en framsida och en "baksida" - som inte var avsedd att synas.

Notera också att hjälmens hakrem har spännet på den långa tampen, annars kommer den rem som dras igenom spännet att hänga fram på ett irriterande sätt, och peka uppåt. Fodret är fastsytt i en ca 3mm tjock läderrem som är fastnitad runt hjälmens kant. Det är de nitarna man ser från utsidan. På många bevarade hjälmar kan man se att det är en linneremsa som nitats fast för att fixera fodret.

 

Måttritning - Hjälm (PDF)