Jag kommer att använda detta tyg som tvättats i 60 grader för att ge ett hemvävt intryck. Klicka på den tredje lilla bilden så ser ni det förväntade resultatet
Ulf Lidsman
Svenska "romare"
av Keldur » 3 november 2011, 15:03
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Vargman</i>
Nu är det väl så att ingen av oss är strax under tjugo eller däromkring så gröna rektyter kan man väl knappast ta oss för. <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Jo, jag är, men det sägs vara övergående [^] Har frågat runt lite i de historiska föreningar jag är aktiv i. Det fanns ett visst intresse, främst bland tjejerna. Är romarinnor välkomna? Jag vet att några brittiska arméer är könsneutrala, men en klassisk romersk uniform kan bli för tung i alla fall.
Nu är det väl så att ingen av oss är strax under tjugo eller däromkring så gröna rektyter kan man väl knappast ta oss för. <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Jo, jag är, men det sägs vara övergående [^] Har frågat runt lite i de historiska föreningar jag är aktiv i. Det fanns ett visst intresse, främst bland tjejerna. Är romarinnor välkomna? Jag vet att några brittiska arméer är könsneutrala, men en klassisk romersk uniform kan bli för tung i alla fall.
- Keldur
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 3 oktober 2011, 21:44
- Ort: Sweden
av Matti » 3 november 2011, 16:20
Lyckligt nog så är vi som sakterliga kommer ihop oss omkring herulerna inte rustade på klassiskt vis. Den senromerska klädseln är ganska bra om man vill se ut somman och rustning är inte prio ett! På 300 och 400-talet så bar soldaterna rustning när det främst behövdes och mycket av den normala striden som de förde, speciellt Auxillia Palatinaförbanden som Herules seniores tillhörde var experter på kommandoliknande kriföring och föredrog sannolikt främst Lös och ledig. Sen kunde de slåss i linjen med.
En del av oss vill inte bara göra skandinaver i den reguljära romerska armen utan även skandinaver som strider som legosoldater för eller mot Rom, kanske med goterna under Alarik eller Belisarius. Då är utrustningen mer varierad och egen. Men i det sammanhanget finns det en någon större möjlighet att kvinnor stred i leden. Inte vanligt men det finns arkeologiska indicier på det. En sak som är klar är att germanska krigarband oftast hade en prästinna eller Völva med sig. Även om de för tillfället jobbade åt Rom.
Skall återkomma med länkar till gruppen Comitatus som har tonvis med bra tips och riktlinjer. Var bor du föresten?
En del av oss vill inte bara göra skandinaver i den reguljära romerska armen utan även skandinaver som strider som legosoldater för eller mot Rom, kanske med goterna under Alarik eller Belisarius. Då är utrustningen mer varierad och egen. Men i det sammanhanget finns det en någon större möjlighet att kvinnor stred i leden. Inte vanligt men det finns arkeologiska indicier på det. En sak som är klar är att germanska krigarband oftast hade en prästinna eller Völva med sig. Även om de för tillfället jobbade åt Rom.
Skall återkomma med länkar till gruppen Comitatus som har tonvis med bra tips och riktlinjer. Var bor du föresten?
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
av Vargman » 3 november 2011, 18:47
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Keldur</i>
Jo, jag är, men det sägs vara övergående [^] Har frågat runt lite i de historiska föreningar jag är aktiv i. Det fanns ett visst intresse, främst bland tjejerna. Är romarinnor välkomna? Jag vet att några brittiska arméer är könsneutrala, men en klassisk romersk uniform kan bli för tung i alla fall.
<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Alla är välkomna! På Comitatus sida har jag sett tjejer klädda som romerska kvinnor och som legionärer. Vilket som tycker jag går bra. Det viktigaste är att man har kul. Här är länken till Comitatus:
Ulf Lidsman
Jo, jag är, men det sägs vara övergående [^] Har frågat runt lite i de historiska föreningar jag är aktiv i. Det fanns ett visst intresse, främst bland tjejerna. Är romarinnor välkomna? Jag vet att några brittiska arméer är könsneutrala, men en klassisk romersk uniform kan bli för tung i alla fall.
<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Alla är välkomna! På Comitatus sida har jag sett tjejer klädda som romerska kvinnor och som legionärer. Vilket som tycker jag går bra. Det viktigaste är att man har kul. Här är länken till Comitatus:
Ulf Lidsman
- Vargman
- Inlägg: 430
- Blev medlem: 3 augusti 2005, 10:13
- Ort: Sweden
av Aethelwulf » 3 november 2011, 21:23
Jag skulle även rekommendera att ni tar en titt på www.fectio.org.uk Förutom att de har en utmärkt beskrivning på hur man gör en senromersk sköld så har de även en ypperlig länklista på olika grupper i Europa som gör reenactment av den här tidsperioden. Man kan spendera en hel del tid på att titta igenom de olika gruppernas bilder och artiklar och låta sig inspireras.
- Aethelwulf
- Inlägg: 14
- Blev medlem: 18 april 2011, 16:27
- Ort: Sweden
av Matti » 3 november 2011, 22:15
Bra, då slipper jag fixa länkarna! Fectio har en massa bra de med. Och de har en snygg Draco.
Edit:
Tänkte nämna lite hur jag tänkt kring att levandegöra skandinaver och deras vapendragare under den senromerska tiden och folkvandringstiden i Europa och hemma. Har nämnt det tidigare men skulle vilja veta hur ni andra som intresserat er för den här epoken ställer er till mina ideer. Jag vill minnas att förutom mig så är det Aethelwulf, Vargman och Mjödbjörn som är inriktade på detta, men har jag glömt någon så ta inte illa upp, jag är bara så jäkla glömsk vad gäller personer. [:I]
I alla fall så ser jag ett återskapande av epoken baserat kring den dunkla folkgruppen(folkgrupperna?) under namnet heruler som bäst att dela in i två tidsavsnitt. Vi vet ganska säkert att herulerna runt år 500 har goda kontakter med skandinavien och att en del av allt att dömma invandrar dit i 500-talets början. Men det är nog inte så att folket en gång kom från skandinavien.
Dock kan de redan längre tillbaka fungerat som en länk mellan det nordiska området och romarriket, precis som goterna gjorde.
Jag föreslår att man inriktar sig på två tidsperioder från vilka vi har hyggligt med källmaterial, både skriftligt och arkeologiskt.
<b>Period 1 </b> är 300-talet efter Kristus med fokus på tiden 350-400 e.Kr.
Orsaken till detta är att det är under detta tidsavsnitt som vi med skriftliga källor, vilka faktist inkluderar en förstahandskälla, nämligen en gravsten i norra Italien, om det romerska arméförbandet Heruli seniores, även omnämnt som Herules seniores.
Förbandet är säkert äldre, men det omnämns av Amminianus på flera ställen och stred med kejsar Julianus i Gallien mot Allemanerna och bör ha deltagit i slaget vid Strasbourgh 357e.Kr. Möjligen var de delaktiga i kriget mot Partherna men skall även ha varit aktivt på brittiska öarna under tidsperioden.
Gravstenen över en soldat från Herules seniores i Norra italien är från 390-talet e.Kr och förbandet är grupperat med fältarmén i Norra Italien i det unika dokumentet Notitia Dignitatum, som listar hela den romerska armén och antagligen är nedtecknat under det tidiga 400-talet. I verket återges också Heruli seniores sköldfärger.
Sköldmönster och sköldfärger var unika för olika romerska enheter och gjorde att dessa kunde skiljas åt.
Från fynd från danska offermossar och gravfynd på Skandinaviska halvön så har skandinaver varit aktiva på kontinenten och i romerska armén från mitten av hundratalet e.Kr, den utlösande faktorn sannolikt markomannerkrigen mer romarriket och germanska stamförbund som inte avgörs förrän 180 e.Kr. Sedan rullade det på.
Då militärtjänsten blev alltmer impopulär bland infödda i romarriket så kom man att rekrytera allt fler av icke-romare. Tvär emot vad som påståtts så var inte germanska soldater mer opålitliga än infödda. Speciellt inte de som ingick som soldater i reguljära förband. De blev tämligen snabbt romaniserade och om man skall tolka vissa fynd som kan komma från soldater som faktist överlevde en lång tjänstgöring och vände hem så var det något man ville komma ihåg och stoltsera med.
Vid sidan av personer som i likhet med eventuella skandinaver i Herules seniores led, som blev reguljära romerska soldater, så fanns det andra som stred som foederatis. Foederatis var mer i still med legosoldater. De kontrakterades för en viss tid och stred under sina egna befäl, kanske en hövding som samlat krigarskaran. I den senare bysantinska armén kom de att inlemmas i den reguljära armén, men på 300-talet så skötte foederatis sannolikt kläder och utrustning själva. Följdaktligen så bör en skara krigare i foederatitjänst och deras följeslagare inte ha skiljt sig till utseende från krigare i skandinavien.
Min tanke är att vi skulle sikta på att kunna gestalta en liten trupp ur herules seniores med "tross" men också en grupp foederatis alternativt krigare i skandinavien med familjer o sånt. Själv är jag rustad och klar som foederati och skandinavisk krigare från denna period och skall nu fixa så jag kan gestalta romare.
Det jag behöver göra är att fixa en svärd, två romerska tunikor och en oval romersk sköld. Och mer spjut.
Det är ytterst lite som behövs för att kunna skifta mellan rollerna. Germanerna föredrog allmänt runda sköldar, och det verkar romarna också gjort när de skulle iväg på mer irreguljär strid. Germanska tunikor tillverkade på annat sätt än romerska, eftersom man inte hade vävstolar som vävde så brett som de romerska. Därför konstruerades en nordeuropeisk tunika/kjortel med påsydda ärmar, medan en romersk tunika är vävd helt i ett stycke, inklusive ärmar!
Men som icke-romare är det helt okej att ha rutiga plagg, vilket jag valt för min nordiska tunika. Medeltidsmode brukar ha fina mönstrade tyger jag kan rekommendera.
Så i slutändan behövs endast olika sköldar och olika typer av tunikor för att kunna gestalta antingen en germankrigare eller en romersk soldat. Man lånade friskt och inspirerades av varandra så allt annat (ja, bortsett från romerska arméskor med nitar, men vad tusan de är så sköna) kan med fördel brukas för att gestalta bägge typerna av soldater/krigare.
Tycker ni andra att detta är en bra målbild för perioden 300/350-400 e.Kr att enas kring?
Vill man ha tips för att få grejor och bling så tidsrätta som möjligt kan jag hänvisa till vilka av de danska offerfynden som kommer från detta avsnitt. Speciellt fina soldatbälten följde en hel del moden. Med vad jag vet om Mjödbjörn och hans kärlek till blingbälten så tror jag att han nog vill veta mer.
[;)]
Återkommer om den andra perioden jag tänkt som lämplig, 475-550 e.Kr i ny post!
Edit:
Tänkte nämna lite hur jag tänkt kring att levandegöra skandinaver och deras vapendragare under den senromerska tiden och folkvandringstiden i Europa och hemma. Har nämnt det tidigare men skulle vilja veta hur ni andra som intresserat er för den här epoken ställer er till mina ideer. Jag vill minnas att förutom mig så är det Aethelwulf, Vargman och Mjödbjörn som är inriktade på detta, men har jag glömt någon så ta inte illa upp, jag är bara så jäkla glömsk vad gäller personer. [:I]
I alla fall så ser jag ett återskapande av epoken baserat kring den dunkla folkgruppen(folkgrupperna?) under namnet heruler som bäst att dela in i två tidsavsnitt. Vi vet ganska säkert att herulerna runt år 500 har goda kontakter med skandinavien och att en del av allt att dömma invandrar dit i 500-talets början. Men det är nog inte så att folket en gång kom från skandinavien.
Dock kan de redan längre tillbaka fungerat som en länk mellan det nordiska området och romarriket, precis som goterna gjorde.
Jag föreslår att man inriktar sig på två tidsperioder från vilka vi har hyggligt med källmaterial, både skriftligt och arkeologiskt.
<b>Period 1 </b> är 300-talet efter Kristus med fokus på tiden 350-400 e.Kr.
Orsaken till detta är att det är under detta tidsavsnitt som vi med skriftliga källor, vilka faktist inkluderar en förstahandskälla, nämligen en gravsten i norra Italien, om det romerska arméförbandet Heruli seniores, även omnämnt som Herules seniores.
Förbandet är säkert äldre, men det omnämns av Amminianus på flera ställen och stred med kejsar Julianus i Gallien mot Allemanerna och bör ha deltagit i slaget vid Strasbourgh 357e.Kr. Möjligen var de delaktiga i kriget mot Partherna men skall även ha varit aktivt på brittiska öarna under tidsperioden.
Gravstenen över en soldat från Herules seniores i Norra italien är från 390-talet e.Kr och förbandet är grupperat med fältarmén i Norra Italien i det unika dokumentet Notitia Dignitatum, som listar hela den romerska armén och antagligen är nedtecknat under det tidiga 400-talet. I verket återges också Heruli seniores sköldfärger.
Sköldmönster och sköldfärger var unika för olika romerska enheter och gjorde att dessa kunde skiljas åt.
Från fynd från danska offermossar och gravfynd på Skandinaviska halvön så har skandinaver varit aktiva på kontinenten och i romerska armén från mitten av hundratalet e.Kr, den utlösande faktorn sannolikt markomannerkrigen mer romarriket och germanska stamförbund som inte avgörs förrän 180 e.Kr. Sedan rullade det på.
Då militärtjänsten blev alltmer impopulär bland infödda i romarriket så kom man att rekrytera allt fler av icke-romare. Tvär emot vad som påståtts så var inte germanska soldater mer opålitliga än infödda. Speciellt inte de som ingick som soldater i reguljära förband. De blev tämligen snabbt romaniserade och om man skall tolka vissa fynd som kan komma från soldater som faktist överlevde en lång tjänstgöring och vände hem så var det något man ville komma ihåg och stoltsera med.
Vid sidan av personer som i likhet med eventuella skandinaver i Herules seniores led, som blev reguljära romerska soldater, så fanns det andra som stred som foederatis. Foederatis var mer i still med legosoldater. De kontrakterades för en viss tid och stred under sina egna befäl, kanske en hövding som samlat krigarskaran. I den senare bysantinska armén kom de att inlemmas i den reguljära armén, men på 300-talet så skötte foederatis sannolikt kläder och utrustning själva. Följdaktligen så bör en skara krigare i foederatitjänst och deras följeslagare inte ha skiljt sig till utseende från krigare i skandinavien.
Min tanke är att vi skulle sikta på att kunna gestalta en liten trupp ur herules seniores med "tross" men också en grupp foederatis alternativt krigare i skandinavien med familjer o sånt. Själv är jag rustad och klar som foederati och skandinavisk krigare från denna period och skall nu fixa så jag kan gestalta romare.
Det jag behöver göra är att fixa en svärd, två romerska tunikor och en oval romersk sköld. Och mer spjut.
Det är ytterst lite som behövs för att kunna skifta mellan rollerna. Germanerna föredrog allmänt runda sköldar, och det verkar romarna också gjort när de skulle iväg på mer irreguljär strid. Germanska tunikor tillverkade på annat sätt än romerska, eftersom man inte hade vävstolar som vävde så brett som de romerska. Därför konstruerades en nordeuropeisk tunika/kjortel med påsydda ärmar, medan en romersk tunika är vävd helt i ett stycke, inklusive ärmar!
Men som icke-romare är det helt okej att ha rutiga plagg, vilket jag valt för min nordiska tunika. Medeltidsmode brukar ha fina mönstrade tyger jag kan rekommendera.
Så i slutändan behövs endast olika sköldar och olika typer av tunikor för att kunna gestalta antingen en germankrigare eller en romersk soldat. Man lånade friskt och inspirerades av varandra så allt annat (ja, bortsett från romerska arméskor med nitar, men vad tusan de är så sköna) kan med fördel brukas för att gestalta bägge typerna av soldater/krigare.
Tycker ni andra att detta är en bra målbild för perioden 300/350-400 e.Kr att enas kring?
Vill man ha tips för att få grejor och bling så tidsrätta som möjligt kan jag hänvisa till vilka av de danska offerfynden som kommer från detta avsnitt. Speciellt fina soldatbälten följde en hel del moden. Med vad jag vet om Mjödbjörn och hans kärlek till blingbälten så tror jag att han nog vill veta mer.
[;)]
Återkommer om den andra perioden jag tänkt som lämplig, 475-550 e.Kr i ny post!
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
av Matti » 5 november 2011, 18:18
Okej! Innan jag går vidare med perioden 475-550 skall jag dra lite om vapen under 300-talet och det tidiga 400-talet.
Spjutet var utan konkurrens det viktigaste vapnet,vare sig vi pratar germanska stamkrigare, romerska soldater eller vilka kategorier man kan komma upp med. Spjutet var och förblev basen runt vilket allt annat snurrade. Av gravfynd och fynd från offermossar så var standarden att varje krigare bar ett stötspjut och ett kastspjut, och man verkar haft samma bas i den romerska armén, även om det verkar som en soldat kunde bära flera kastspjut i vissa fall.
Stötspjutet var ett enhandsvapen som fördes tillsammans med en sköld. Längden är lite oklar, men runt två meter verkar vara normalt. Flera bilder visar hur soldaten står i vad som kan motsvara en romersk lediga eller givakt med höger hand om spjutholken och underarmen utmed spjutskaftet. Överarmen oftast mer eller mindre vinkelrätt ut från kroppen. Skall se om jag hittar någon bild på detta att visa, men det finns flera. Runt två meters längd ter sig dock lämpligt att sikta på. Kastspjuten kunde vara av samma längd eller kortare.
Jag har lite motstridiga uppgifter på vad romarna kallade spjuten vid denna tid. En term som ofta anges för enhandspjutet är lancea. Detta var ett vapen avsett att duga till både stöt och kast (följdaktligen inga hullingar på spetsen men inte för tungt) och som i början var mycket vanligt bland livvaktsstyrkor. Att en livvakt kan behöva ett vapen som han på ett ögonblick kan välja att antingen kasta eller sticka med är förnuftigt, då livvakten ofta har mycket kort tid på sig att agera och inte kan stå och fippla med vad han skall använda.
Comitatus anger att namnet på enhandspjutet var spiculum och att det vanliga kastspjutet kallades veruta. Jag har i annat sammanhang läst att spiculum var ett speciellt kastspjut, så jag måste luska vidare.
Emellertid kan man konstatera att en romersk soldat som bas bar sköld och enhandspjut av behändig storlek. Spetsarna var dessutom tämligen små, och de bevarade holkar och spjutskaft från de danska mossfynden som jag studerat i litteraturen har genomgående en skaftdiameter på mellan 20-25mm.
Under 400-talets gång blir stötspjuten längre och tyngre, men skaftdiametern förblir i stort sett densamma.
Det är inte så lätt att köpa riktigt bra spjutspetsar vare sig bluntade eller skarpa, som passar epoken över disk. Holkarna är notoriskt för breda och har för tjock gods. Dock tillverkar TC spetsar som är riktigt passande i storlek och holkdiameter. Annars rekommenderar jag att köpa den billigaste standardspetsen hos antingen Nidingsbane eller SPQR. Jag har precis skurit av den där fula ploppen längst fram och slippar om för att få en "tiokrona" längst fram.
Det finns en något större spets, på runt 34cm längd, som passar om man slippar till formen lite.
Det som generellt förstör intrycket är att majoriteten av spjutspetsarna från perioden och senare har en markerad ås, vilket ger ett speciellt tvårsnitt, ibland med nästan fyra eggar. Antagligen så blev det bättre effekt på brynjor och inte minst sår som är svårare att sy ihop, samt en starkare spets, men det är inte lätt att få tag på sådana spetsar.
Dock tillverkar Kovec spetsar som har just en markerad mittås och bara därför kan det vara värt att skaffa en om man råkar springa på dem på en marknad. De brukar ta mellan 300-400 kronor för en spets. Jag äger en stor som jag har haft länge och som passar till sent 400-tal och 500-talet.
Kastspjut är en annan historia, men vi tar dem vid ett annat tillfälle. Jag skall gå vidare med sidovapen som svärd, yxor och knivar. Återkommer!
Spjutet var utan konkurrens det viktigaste vapnet,vare sig vi pratar germanska stamkrigare, romerska soldater eller vilka kategorier man kan komma upp med. Spjutet var och förblev basen runt vilket allt annat snurrade. Av gravfynd och fynd från offermossar så var standarden att varje krigare bar ett stötspjut och ett kastspjut, och man verkar haft samma bas i den romerska armén, även om det verkar som en soldat kunde bära flera kastspjut i vissa fall.
Stötspjutet var ett enhandsvapen som fördes tillsammans med en sköld. Längden är lite oklar, men runt två meter verkar vara normalt. Flera bilder visar hur soldaten står i vad som kan motsvara en romersk lediga eller givakt med höger hand om spjutholken och underarmen utmed spjutskaftet. Överarmen oftast mer eller mindre vinkelrätt ut från kroppen. Skall se om jag hittar någon bild på detta att visa, men det finns flera. Runt två meters längd ter sig dock lämpligt att sikta på. Kastspjuten kunde vara av samma längd eller kortare.
Jag har lite motstridiga uppgifter på vad romarna kallade spjuten vid denna tid. En term som ofta anges för enhandspjutet är lancea. Detta var ett vapen avsett att duga till både stöt och kast (följdaktligen inga hullingar på spetsen men inte för tungt) och som i början var mycket vanligt bland livvaktsstyrkor. Att en livvakt kan behöva ett vapen som han på ett ögonblick kan välja att antingen kasta eller sticka med är förnuftigt, då livvakten ofta har mycket kort tid på sig att agera och inte kan stå och fippla med vad han skall använda.
Comitatus anger att namnet på enhandspjutet var spiculum och att det vanliga kastspjutet kallades veruta. Jag har i annat sammanhang läst att spiculum var ett speciellt kastspjut, så jag måste luska vidare.
Emellertid kan man konstatera att en romersk soldat som bas bar sköld och enhandspjut av behändig storlek. Spetsarna var dessutom tämligen små, och de bevarade holkar och spjutskaft från de danska mossfynden som jag studerat i litteraturen har genomgående en skaftdiameter på mellan 20-25mm.
Under 400-talets gång blir stötspjuten längre och tyngre, men skaftdiametern förblir i stort sett densamma.
Det är inte så lätt att köpa riktigt bra spjutspetsar vare sig bluntade eller skarpa, som passar epoken över disk. Holkarna är notoriskt för breda och har för tjock gods. Dock tillverkar TC spetsar som är riktigt passande i storlek och holkdiameter. Annars rekommenderar jag att köpa den billigaste standardspetsen hos antingen Nidingsbane eller SPQR. Jag har precis skurit av den där fula ploppen längst fram och slippar om för att få en "tiokrona" längst fram.
Det finns en något större spets, på runt 34cm längd, som passar om man slippar till formen lite.
Det som generellt förstör intrycket är att majoriteten av spjutspetsarna från perioden och senare har en markerad ås, vilket ger ett speciellt tvårsnitt, ibland med nästan fyra eggar. Antagligen så blev det bättre effekt på brynjor och inte minst sår som är svårare att sy ihop, samt en starkare spets, men det är inte lätt att få tag på sådana spetsar.
Dock tillverkar Kovec spetsar som har just en markerad mittås och bara därför kan det vara värt att skaffa en om man råkar springa på dem på en marknad. De brukar ta mellan 300-400 kronor för en spets. Jag äger en stor som jag har haft länge och som passar till sent 400-tal och 500-talet.
Kastspjut är en annan historia, men vi tar dem vid ett annat tillfälle. Jag skall gå vidare med sidovapen som svärd, yxor och knivar. Återkommer!
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
av Vargman » 6 november 2011, 11:23
Mycket bra Matti! Jag håller med dig i tanka tankar och att återskapa en lite spanings/rädgrupp vore perfekt eftersom man inte behöver ha rustning eller ens en hjälm.
Jag ska studera <i>Roman military equipment</i> av Bishop och Coulstone lite nogrannare. Där finns skisser över bland annat spjutfynd som jag ska scanna in och visa er.
Vad gäller både spjut och svärd undrar jag om vi ska satsa på vapen för strid eller för att visa upp. Spjut kan man väl ha bägge eftersom kostnaden inte blir lika stor men svärd blir svårare. Del Tin har en mycket fin kopia på ett 300-tals svärd men det duger inte att fajtas med. Paul Binn har erbjutit sig att göra ett figthingsvärd till mig men han vill ha 300£ och det kastar man inte upp i brådrasket. Man kan säkert bygga om Practical Norman till en schysst spatha, men jag har varken tid, kunskap eller talang att göra detta. Jag har min långbåge och den passar säkert bra till en germansk bågskytt.
Vad gäller spjutspetsar och sådant så titta på armentarias saker:
Ulf Lidsman
Jag ska studera <i>Roman military equipment</i> av Bishop och Coulstone lite nogrannare. Där finns skisser över bland annat spjutfynd som jag ska scanna in och visa er.
Vad gäller både spjut och svärd undrar jag om vi ska satsa på vapen för strid eller för att visa upp. Spjut kan man väl ha bägge eftersom kostnaden inte blir lika stor men svärd blir svårare. Del Tin har en mycket fin kopia på ett 300-tals svärd men det duger inte att fajtas med. Paul Binn har erbjutit sig att göra ett figthingsvärd till mig men han vill ha 300£ och det kastar man inte upp i brådrasket. Man kan säkert bygga om Practical Norman till en schysst spatha, men jag har varken tid, kunskap eller talang att göra detta. Jag har min långbåge och den passar säkert bra till en germansk bågskytt.
Vad gäller spjutspetsar och sådant så titta på armentarias saker:
Ulf Lidsman
- Vargman
- Inlägg: 430
- Blev medlem: 3 augusti 2005, 10:13
- Ort: Sweden
av Matti » 6 november 2011, 16:06
Ni som är med på Facebook skall informeras om att jag startat en grupp där, kallad Heruli et Romani. Finns ni i ansiktsboken, hör av er!
Det finns en Spatha på SPQR för 1400-1500 kronor, men jag skulle råda att man lugnar sig med svärden om man inte har råd. Antagligen så var svärdet mycket mer ett var mans vapen i romerska armén, men ser man på Comitatus så avråder de från att rusa och skaffa ett.
Ser vi på de danska offermossefynden, som nog delvis innehåller krigare som tränats i romerska armén, så visar statistiken att alla inte var beväpnade med svärd. Däremot är yxor vanligare än man kan tro, och romarna skall ha använt en del yxor när det passade dem. Faktum är att den standardyxa som finns att köpa för ca 300 kronor hos både Nidingsbane och SPQR är utmärkt som stridsyxa från den här perioden.
Sedan bar många soldater vars utrustning slängdes i mossarna långa knivar. Inte superlånga, men mellan 25-30 cm långa vapen, eneggade men med en avsmalnande spets som torde gjort dem till användbara dolkar. Likadana långknivar finns från skandinaviskt fyndmaterial.
Romerska soldater bar också knivar, även om de sällan hade den längden, men så hade de nog ofta ett svärd istället. Men eftersom deras klassiska dolk, Pugion, försvinner ur materialet på 200-talet kan man ju misstänka att det ökade antalet knivar hänger ihop med att man anammade de germanska knivarna istället, som inte bara var gjorda att slåss med utan som var dugliga redskap.
I varje fall tycker jag att en rekryt skall skaffa spjut (spiculum/lancea), yxa och sköld. Priset för metalldelarna, spjutspets, yxhuvud och sköldbuckla ligger på ungefär 800 om man köper från Nidingsbane. Det är mindre än det billigaste användbara svärdet tillsammans!
Om du vill göra en bågskytt Ulf, så föreslår jag att du skaffar en yxa, en kniv och en mindre rundsköld.
Det bra med dessa tre grundvapen är att de passar lika bra för en romersk soldat eller germansk krigare 350-400 som för en germansk krigare och legosoldat i romersk tjänst eller hemma mellan 475 och 550.
Jag vet att mjödbjörn gillar bågar, och han har dessutom ett antal benspilspetsar av järnålderstyper som jag skar åt honom för experiment.
Keldur, vad har du för funderingar?
Åsa som kläckte heruleriden tillsammans med mig sommaren 2007 på Eketorp kommer tillbaka från England snart och siktar på att återskapa en angelsaxisk/germansk kvinna, men hon slåss gärna om det behövs. Fast hon tänkte nog fokusera lite på mat och civilt, och det civila var nog närmare en senromersk soldat än vad man tror när man tänker på den klassiska legionären.
Alla som vill vara med behöver inte slåss eller vara soldater. Jag tycker att Comitatus utgör ett föredöme i hur hela familjen och alla åldrar kan engagera sig efter förmåga och intresse.
Bra länk föresten!
Jag har startat en tråd om kläder under senromersk tid och folkvandringstid. Bidra gärna där med tips. Det romerska är inte så svårt, men faktist så finns det mycket bra från skandinavien vid denna tid. Mycket bättre med material än från vikingatiden, jag nästan bättre än det medeltida materialet, så det är inte lite!
Det finns en Spatha på SPQR för 1400-1500 kronor, men jag skulle råda att man lugnar sig med svärden om man inte har råd. Antagligen så var svärdet mycket mer ett var mans vapen i romerska armén, men ser man på Comitatus så avråder de från att rusa och skaffa ett.
Ser vi på de danska offermossefynden, som nog delvis innehåller krigare som tränats i romerska armén, så visar statistiken att alla inte var beväpnade med svärd. Däremot är yxor vanligare än man kan tro, och romarna skall ha använt en del yxor när det passade dem. Faktum är att den standardyxa som finns att köpa för ca 300 kronor hos både Nidingsbane och SPQR är utmärkt som stridsyxa från den här perioden.
Sedan bar många soldater vars utrustning slängdes i mossarna långa knivar. Inte superlånga, men mellan 25-30 cm långa vapen, eneggade men med en avsmalnande spets som torde gjort dem till användbara dolkar. Likadana långknivar finns från skandinaviskt fyndmaterial.
Romerska soldater bar också knivar, även om de sällan hade den längden, men så hade de nog ofta ett svärd istället. Men eftersom deras klassiska dolk, Pugion, försvinner ur materialet på 200-talet kan man ju misstänka att det ökade antalet knivar hänger ihop med att man anammade de germanska knivarna istället, som inte bara var gjorda att slåss med utan som var dugliga redskap.
I varje fall tycker jag att en rekryt skall skaffa spjut (spiculum/lancea), yxa och sköld. Priset för metalldelarna, spjutspets, yxhuvud och sköldbuckla ligger på ungefär 800 om man köper från Nidingsbane. Det är mindre än det billigaste användbara svärdet tillsammans!
Om du vill göra en bågskytt Ulf, så föreslår jag att du skaffar en yxa, en kniv och en mindre rundsköld.
Det bra med dessa tre grundvapen är att de passar lika bra för en romersk soldat eller germansk krigare 350-400 som för en germansk krigare och legosoldat i romersk tjänst eller hemma mellan 475 och 550.
Jag vet att mjödbjörn gillar bågar, och han har dessutom ett antal benspilspetsar av järnålderstyper som jag skar åt honom för experiment.
Keldur, vad har du för funderingar?
Åsa som kläckte heruleriden tillsammans med mig sommaren 2007 på Eketorp kommer tillbaka från England snart och siktar på att återskapa en angelsaxisk/germansk kvinna, men hon slåss gärna om det behövs. Fast hon tänkte nog fokusera lite på mat och civilt, och det civila var nog närmare en senromersk soldat än vad man tror när man tänker på den klassiska legionären.
Alla som vill vara med behöver inte slåss eller vara soldater. Jag tycker att Comitatus utgör ett föredöme i hur hela familjen och alla åldrar kan engagera sig efter förmåga och intresse.
Bra länk föresten!
Jag har startat en tråd om kläder under senromersk tid och folkvandringstid. Bidra gärna där med tips. Det romerska är inte så svårt, men faktist så finns det mycket bra från skandinavien vid denna tid. Mycket bättre med material än från vikingatiden, jag nästan bättre än det medeltida materialet, så det är inte lite!
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
av Matti » 6 november 2011, 21:07
Jag tycker att vi börjar med combatvapen och skaffar display som tvåa. Spjut är ju tämligen billigt att ha dubbelt, så det är ju en poäng att skaffa både. Nidingsbane har en ganska okej spets som man kan medelst metallfil göra till en okej display.
Så spjut tycker jag vi skall ha både och. Yxor är svårare att skaffa display, så vi får ta combat till att börja med och skaffa snygga display med tiden. Svärd är ännu värre. Mitt blir ju ett combatvapen då det blir en ombyggd practical viking. Men svärd bärs ju oftast i skidan så man ser inte fulklingan.
Men spjut skall man ha både och, tycker jag.
Och vafan... vilken miss av mig! Jaja, vi får väl köra med två grupper då! Blir lite så när jag får en ADHD kick.
Så spjut tycker jag vi skall ha både och. Yxor är svårare att skaffa display, så vi får ta combat till att börja med och skaffa snygga display med tiden. Svärd är ännu värre. Mitt blir ju ett combatvapen då det blir en ombyggd practical viking. Men svärd bärs ju oftast i skidan så man ser inte fulklingan.
Men spjut skall man ha både och, tycker jag.
Och vafan... vilken miss av mig! Jaja, vi får väl köra med två grupper då! Blir lite så när jag får en ADHD kick.
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
av Keldur » 10 november 2011, 21:09
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Vargman</i>
Alla är välkomna! På Comitatus sida har jag sett tjejer klädda som romerska kvinnor och som legionärer. Vilket som tycker jag går bra. Det viktigaste är att man har kul. Här är länken till Comitatus:
Ulf Lidsman <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Vilken lättnad! Här satt jag och fruktade bli degraderad till germansk slavinna eller tvingas sätta upp de där hiskeligt svåra romerska frisyrerna [:D]
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Matti</i>
Ni som är med på Facebook skall informeras om att jag startat en grupp där, kallad Heruli et Romani. Finns ni i ansiktsboken, hör av er!
Keldur, vad har du för funderingar?
Åsa som kläckte heruleriden tillsammans med mig sommaren 2007 på Eketorp kommer tillbaka från England snart och siktar på att återskapa en angelsaxisk/germansk kvinna, men hon slåss gärna om det behövs. Fast hon tänkte nog fokusera lite på mat och civilt, och det civila var nog närmare en senromersk soldat än vad man tror när man tänker på den klassiska legionären.
Alla som vill vara med behöver inte slåss eller vara soldater. Jag tycker att Comitatus utgör ett föredöme i hur hela familjen och alla åldrar kan engagera sig efter förmåga och intresse. <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Ja, jag fick ett väldigt positivt intryck av Comitatus. Det är ju också helt historiskt riktigt att barn och kvinnor finns i soldaternas miljö. Jag är fortfarande väldigt inne på den romerska läkarsysslan och hoppas kunna "praktisera" det någon gång, även om läkarna i Rom oftast var grekiska män. Jag tror mig ha läst att bland germaner var läkesysslan oftast praktiserad av kvinnor? Fast då är det ju ändå inte riktigt samma sak.
Rollbyte är inte alls främmande för mig, man kan som sagt växla ganska enkelt. Jag tror jag börjar med kvinnokläder, spjut och sköld får nog bli en lite senare investering. Just nu vill jag egentligen bara komma igång, SVT sände ett resereportage från Rom där reportern b.la. gick till en "gladiatorskola". Det kliade i fingrarna när jag såg det.
Matti, jag är skåning [:)] Jag förstod att de flesta bor i Stockholm, även om jag såg en skåning till i FB-gruppen.
Alla är välkomna! På Comitatus sida har jag sett tjejer klädda som romerska kvinnor och som legionärer. Vilket som tycker jag går bra. Det viktigaste är att man har kul. Här är länken till Comitatus:
Ulf Lidsman <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Vilken lättnad! Här satt jag och fruktade bli degraderad till germansk slavinna eller tvingas sätta upp de där hiskeligt svåra romerska frisyrerna [:D]
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Matti</i>
Ni som är med på Facebook skall informeras om att jag startat en grupp där, kallad Heruli et Romani. Finns ni i ansiktsboken, hör av er!
Keldur, vad har du för funderingar?
Åsa som kläckte heruleriden tillsammans med mig sommaren 2007 på Eketorp kommer tillbaka från England snart och siktar på att återskapa en angelsaxisk/germansk kvinna, men hon slåss gärna om det behövs. Fast hon tänkte nog fokusera lite på mat och civilt, och det civila var nog närmare en senromersk soldat än vad man tror när man tänker på den klassiska legionären.
Alla som vill vara med behöver inte slåss eller vara soldater. Jag tycker att Comitatus utgör ett föredöme i hur hela familjen och alla åldrar kan engagera sig efter förmåga och intresse. <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Ja, jag fick ett väldigt positivt intryck av Comitatus. Det är ju också helt historiskt riktigt att barn och kvinnor finns i soldaternas miljö. Jag är fortfarande väldigt inne på den romerska läkarsysslan och hoppas kunna "praktisera" det någon gång, även om läkarna i Rom oftast var grekiska män. Jag tror mig ha läst att bland germaner var läkesysslan oftast praktiserad av kvinnor? Fast då är det ju ändå inte riktigt samma sak.
Rollbyte är inte alls främmande för mig, man kan som sagt växla ganska enkelt. Jag tror jag börjar med kvinnokläder, spjut och sköld får nog bli en lite senare investering. Just nu vill jag egentligen bara komma igång, SVT sände ett resereportage från Rom där reportern b.la. gick till en "gladiatorskola". Det kliade i fingrarna när jag såg det.
Matti, jag är skåning [:)] Jag förstod att de flesta bor i Stockholm, även om jag såg en skåning till i FB-gruppen.
- Keldur
- Inlägg: 4
- Blev medlem: 3 oktober 2011, 21:44
- Ort: Sweden
av Matti » 15 juli 2012, 11:52
Jag vill bara meddela att Herules Seniores gjort sitt första uppträdande på "event". I veckan var tre av oss, jag, Rene och Åsa på Hjemstedts Oldtidsparks romerfestival. Ja, det var lite ensamt för det var bara vi som kom första veckan, men vi hade gott om plats och han planera en hel del för framtiden. Skall fixa upp lite foton när de blir tillgängliga!
OBS! Parken har den enda fungerande fullskaliga versionen av en stor ballista (hatraballista) i världen och vi fick skjuta med den.
OBS! Parken har den enda fungerande fullskaliga versionen av en stor ballista (hatraballista) i världen och vi fick skjuta med den.
- Matti
- Inlägg: 1752
- Blev medlem: 15 augusti 2005, 12:55
- Ort: Sweden
Återgå till Grupper och personer
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst