Svenska "romare"

[Matti]

Sant! Skulle säga att få nöjer sig med att vara bondlurk och de som kör den stilen gör det oftast som ett transportstadium mot fagrare höjder, vilket innebär att deras kit kan se ännu lurkigare ut än en dåtida bonde skulle tolererat!

Fasen! En ska va bonne och stolt!

När jag syr en tunika blir det nog en enkel först, dessutom en som kan bäras över min kortare och tunnare skandinaviska tunika. Sedan blir det att sy en linnetunika att ha under av provinicialromerskt snitt.

[Aethelwulf]

Eftersom det kom lite boktips från Vargman så tror att jag ska komma med ett bidrag också. Jag antar att de flesta känner till Ospreys böcker om militär historia och jodå, de är rätt tunna och är mest kända för sina illustrationer men de fungerar ändå rätt bra som introduktion. Här är i alla fall ett par titlar som jag tror kan vara intressanta:
Men at Arms no. 390 Roman Military Clothing (2) AD 200-400 av Graham Sumner
Men at Arms no. 425 Roman Military Clothing (3) AD 400-640 av Graham Sumner
Warrior no. 9 Late Roman Infantryman 236-565 AD av Simon Macdowall
Warrior no. 15 Late Roman Cavalryman 236-565 AD av Simon Macdowall
Warrior no. 17 Germanic Warrior 236-565 AD av Simon Macdowall
Campaign no. 84 Adrianople AD 378 av Simon Macdowall
Warrior no. 72 Imperial Roman Legionary AD 161-284 av Ross Cowan
Essential Histories no. 21 Rome at War AD 293-696 av Michael Whitby

[Vargman]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Aethelwulf</i>


Men at Arms no. 390 Roman Military Clothing (2) AD 200-400 av Graham Sumner
Men at Arms no. 425 Roman Military Clothing (3) AD 400-640 av Graham Sumner
Warrior no. 9 Late Roman Infantryman 236-565 AD av Simon Macdowall
Warrior no. 17 Germanic Warrior 236-565 AD av Simon Macdowall <hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Dessa har jag själv och det finns en del matnyttigt i dem precis som Aethelwulf skriver kan färgplanscherna vara en fin inspirationskälla men det finns också bra bilder på samtida gravstenar, skulpturer mm som ger bra info även om de ibland kan vara lite svårtolkade

/Uffe

"Always carry a flagon of whiskey in case of snakebite and furthermore always carry a small snake"

W. C. Fields

[Crixus]

Hej på er!

Mitt namn är Erik Svensson och jag har precis flyttat till Stockholm där jag ska påbörja mina studier i militärhistoria vid Försvarshögskolan. Romarriket och dess legioner är det som ligger mig varmast om hjärtat, och det vore väldigt roligt att få reenacta en romersk legionär. Det finns ju inget bättre sätt att väcka historien till liv på.

Vad gäller tidsperiod så föredrar jag nog 100 f. Kr. - 100 e. Kr., och helst att gestalta en legionär ur någon av Julius Ceasars legioner under hans krigskampanj i Gallien under 50-talet f. Kr. eller Legio II Augusta som invarderade Brittanien på 40-talet e. Kr.

Har dock förstått att de flesta i den här tråden är inne på senromersk tid. Användes samma typ av hjälm, lorica hamata och lorica segmentata då som tidigare? Hoppas någon annan känner värme för samma tidsperiod som jag och att vi kan starta upp en verklig förening.

Mvh/Erik

"Håna inte en svag valp, ty han kan bli en best när han har växt upp."

-Mongoliskt ordspråk

[Matti]

Det finns några som gillar din period också, Erik, men anledningen till att några av oss gillar just senromersk tid är att det fanns skandinaver kom att delta i de krigen. Inte minst så har ett nytt fynd på Gotland lagt ännu mer indicier till högen att skandinaviska personer inte bara deltog i små mängder på den germanska sidan utan faktist även kom att strida för Rom som foederatis och rentav tjänade som soldater i de reguljära förbanden.

Ett av de förband som kan ha haft kopplingar just till skandinavien var Herulii seniores, en Auxillia Palatina, en typ av elitinfanteri som skapades för att delvis ersätta pretoriangardet men som fanns utspritt i riket. Vi känner till mest om förbandet under Julianus Apostatens tid, då det deltog i hans fälttåg i Gallien mot bland andra alamannerna, men även gjorde tjänst i Britannien och verkar ha tillhört den Italienska armén runt år 400 då Notitia Dignitatum skapades.

Lorica hamata, alltså ringbrynjan, var lite av standardrustningen, tillsammans med fjällpansar och lamellpansar under senromersk tid. Den komplicerade segmentatan hade synbarligen försvunnit under 200-talet. Man hade också infört en ny hjälmtyp, Intercisan, som i princip var en tvådelad kalott med en ryggkam som band ihop de två halvorna, och som försågs med löst nackskydd, kindskydd och ibland näsbärgare.
En annan modell som blev vanlig och ersatte de mer komplicerade legionärshjälmarna från den tidiga kejsartiden var spangenhjälmen, som kom att bli en långkörare i hjälmsammanhang.

Som sagt så finns det folk som gillar den tidigare epoken, men en del av oss föredrar att re-enacta sådant som har koppling till Skandinavien. Det är också lättare att få betalda gigg om man erbjuder något med någon form av lokal anknytning. Dessutom är det helt enkelt magert med galler att slåss mot i Sverige, men germaner, visserligen i vikingaform men de kan ju deka ned sig vid behov, finns det gott om.

[Crixus]

Kopplingen till Skandinavien känns inte så viktig för mig, men förstår att den kan kännas genuin för andra.

Är det någon som aktivt håller på med romersk reenactment i Stockholmsområdet? Skulle vara kul att i så fall ses och träna sparring med sköld och gladius.

Jag är inte så påläst om den senromerska tiden. Vilken typ av sköld och svärd använde romerska legionärer och germanska/skandinaviska auxiliatrupper?

"Håna inte en svag valp, ty han kan bli en best när han har växt upp."

-Mongoliskt ordspråk

[Martin Wallgren]

I like your thinking Crixus. DU är dock ute fyra år för sent. Letade med ljus och lykta efter samma sak men fick ge upp för ett tag sen och sålde bort grejorna. Nu känns det drygt att göra om det. Men kommer du och några andra igång på allvar kanske jag hakar på!



Swordsman, Archer and a dad!

[Matti]

Standardskölden för den senromerska armén var den ovala skölden av den typ som brukades av de klassiska auxilliaförbanden. 90-110 cm hög och 80-90 cm bred, i varje fall om man utgår från fynden i Dura Europos. Senromersk tid är spännande för att det finns en hel del textilt material kvar, dels från skandinaviska och nordtyska offerfynd, men också från olika delar av Imperiet som Egypten och som den nämnda fyndplatsen Dura Europos, som du säkert redan är bekant med.

Svärdet som brukades var spathan. Det fanns ett par olika varianter av den och den brukades av såväl kavalleri som infanteri. Spathan ersatte gladius under senare delen av 100-talet efter Kristus, sannolikt som svar på ändrade behov.

Faktum är dock att man fråga sig om inte den extremt korta variant av Gladius som alla tänker på när man nämner svärdet inte var lite av ett misslyckande. Det var extremt specialiserat och funkade som bäst på slagfältet i en situation då det var trång och kortare vapen var smidigare. Problemet var bara det att Roms fiender hade lärt sig att inte erbjuda romarna det ideala fältslaget. Boudicca var bland de sista som på allvar försökte det i väst och Dakierna i öst. Och det var nog snarast för att kelterna blev så provocerade i slaget vid Walting street av att Sestorius hade vanhelgat ett tempel.

Under markommanderkrigen blev det också klart att germanerna hade ändrat sin taktik. Bågskyttar, som tidigare varit ovanliga, uppträdde nu i ett större antal, och det ser ut som att man aktivt undvek öppna fältslag och mycket av striden kom att bli en fråga om skärmytslingar. Scutum och Gladii var optimerade för en frontal krigföring, och den klassiska hjälmen närmast optimerad för att ta ett par svärdslag över hjässan medan legionären trängde in på kropp. Men det förutsatte ju att motståndaren inte backade undan eller gled åt sidan.

De legionärer som stred under Caesar var synbarligen mer flexibla i sitt uppträdande och mindre specialiserade i utrustningen. Det svärd som verkligen vann rom Imperiet var Gladius Hispaniensis, och det var inte ett kortsvärd utan snarare en mellanstort svärd av typen cut and thrust. En del av de kortare spathas som brukades av det senromerska infanteriet var närmare en Gladius Hispaniensis i storlek än Hispaniensis var lik en Gladius av modell från Pompeii till exempel. Men legionären kom att bli en specialiserad fältslagssoldat, och under 100-talet såg man exempelvis pilum ofta brukas som ett ad hoc stötspjut när man formerade täta falanger mot cataphracter osv.

Att Auxillia kom att bli så viktiga var deras flexibilitet. De skulle vara lika hemma i skogen som på öppet fält, som skärmytslare eller linjeinfanteri. Och då germanerna och andra fiender under 100-talet alltmer undvek de för legionären optimala förhållandena blev det en fråga om anpassning till motståndaren. Så under 200-talet blev den flexiblare ovala skölden standard för alla trupper, även om scutum verkar ha levt kvar ett slag som specialistsköld. I en av belägringstunnlarna under Dura Europos fann man ett par scutums som verkar ha burits i täten av den trupp som stred där nere. Under mark var det starka skydd den gav frontalt av stort värde och det var svårt för fi att smita undan.

Skulle jag göra tidig romersk tid skulle det ändå vara auxillia, eftersom jag anser att legionärerna fick oförtjänt mycket beröm för segrarna under det tidiga kejsardömet. Det var allt som oftast auxillian som gjorde grovjobbet. Sedan så skulle jag inte kunna tänka mig att vara annat än kelt när det gäller att möta den romerska invasionen under Claudius. :p

[Aethelwulf]

Hejsan Crixus, jag bor i Stockholm, är med i den lokala grenen av SCA och försöker reenacta folkvandringstid/senromerskt. Jag var i England förra sommaren på ett event för 1600 års jubileet av romarnas lämnande av de brittiska öarna. Efter att ha sett den häftiga utrustningen folk hade blev jag så inspirerad att jag har långsamt börjat bygga en utrustning som man kanske kunde tänka sig att en skandinavisk Auxillia kunde ha. Jag har en spatha och en hjälm, så sköld och spjut är väl näst på tur. Ett brett romerskt soldatbälte vore inte heller så dumt och sen får vi väl se hur det blir med kroppspansar.
Jag bör kanske tillägga att jag aldrig har ägnat mig åt reenactment fighting tidigare så jag är något av en nybörjare trots att jag har hållit på med den här hobbyn sen början på 90-talet.

[Matti]

Som sagt så är kroppspansar inte det akuta för en senromersk soldat. Herulii seniores verkar ju också varit lite av specialister på kommandoattacker, skärmytsling och sådant.

[Crixus]

Vad kul att ha en likasinnad frände i samma stad. Vad sägs om att träffas och snacka om vårat gemensamma intresse, jag kollar in din gear och planera för hur vi kan rekrytera fler medlemmar?

Jag är i nuläget endast en fattig student, men med sparade slantar och förhoppning om ett extrajobb så kanske jag kan börja skaffa utrustning inom en nära framtid.

Mvh/Erik

"Håna inte en svag valp, ty han kan bli en best när han har växt upp."

-Mongoliskt ordspråk

[Aethelwulf]

Vad sägs om det här? Lördagen den 10:e september ska Holmrike, Stockholms SKA-grupp, ha en demo i parken bredvid tunnelbane- stationen Kristineberg och jag kommer vara där. Jag kommer vara i dräkt och ha med mina prylar som alla har en folkvandringstida stil. Min spatha befinner sig för närvarande i England och får en skida tillverkad av en god vän som håller på med senromersk reenactment och har vi tur så har jag fått tillbaks den innan dess. Annars kommer jag antagligen gå omkring med ett Vendeltids liknande svärd så du kan känna igen mig. Just det ja, jag kommer ha min hjälm med mig som tyvärr inte har någon fodring inuti ännu så det går inte att ha den på sig. Om du inte har tid just då så får vi ta det nån annan dag. Jag börjar tidigt på mitt jobb så jag brukar ha eftermiddagarna fria.

[Crixus]

Jag har nog inga problem att ta mig dit då. Så vi ses kanske där =)

"Håna inte en svag valp, ty han kan bli en best när han har växt upp."

-Mongoliskt ordspråk

[Matti]

Fördelen med senromersk och auxilliarii allmänhet är att man inte behöver börja med att ha rustning och hela köret för att vara en stridande soldat. Rustning bar man främst vid fältslag o dylikt, medan man annars betonade principen lös och ledig och snabba manövrer.

Så för att vara en soldat i exempelvis herulii seniores på patrull, spaning, skärmytsling osv så behövs förutom kläder skor och bälte ett lätt spjut, lancea, sköld och gärna svärd, men annat sidovapen är okej. Sedan kommer hjälm och därefter rustning.

[Matti]

Har av en slump träffat Bengt Nordqvist å arbetets vägnar och talade med honom. Bengt är den arkeolog som grävit på Finnestorps offerplats i Västergötland, som daterar sig till senromersk järnålder och folkvandringstid. Hán är intresserad av herulernas historia och av Herules Seniores med mera.
De kommer att gräva ett år till på Finnestorp och varje vår brukar de ha ett folkvandringstidssymposium där. Personligen tycker jag att det vore ett bra tillfälle att försöka dra ihop oss tappra själar som älskar romersk järnålder och folkvandringstid och rentav visa upp oss. Om vi lägger ribban lagom högt kan vi nog få ihop till en utrustning av lätt typ för Herules Seniores.

Själv hoppas jag att vi på sikt skulle kunna täcka in mer tid, då den period då skandinaver är involverade i Roms krig sträcker sig från 100-talet efter Kristus, och tar ett stort avstamp i Markommanderkrigen, vars slut illustreras i början på "Gladiator".

Målet skulle kunna vara att i början både kunna levandegöra 300-400 talets skandinaviska soldater i romersk tjänst samt foederatis, både under 300-400-talet och även under 100-talet.
På lite sikt så bygger man ut så man kan även levandegöra skandinaver och romersk Auxillia under 100-talet, då den klassiska stilen från Kejsarperioden fortfarande gäller. Vilket torde tilltala Crixus.