Kött

[Skalde-Tord]

Hur vanligt var det egentligen under vikinga/medeltid.
Allt jag minns från medeltida historia osv från skola och i populärhistoriska böcker och tidskrifter är ju att det var ytterst sällan man åt kött?
Kan det verkligen stämma det?

Iofs, hade man en eller två kor, kanske man drog sig för att göra köttfärs av en av dem, då de faktiskt ger mjölk till dryck och kanske smör och ost om man nu vill göra sånt.

Fisk borde ju varit mycket vanligt, iofs dock då på kusterna och ute på öar.
Men var kött så exklusivt som jag tycker det sägs ha varit?
Kan man inte få knapra i sig en god rökt korv, eller en torkad bit kött eller rent av göra en fantastiskt god köttstuvning eller soppa.
(Älskar en trefot över öppen eld och sen bara ösa i goda saker med kryddor eller hemmagjord eller köpesbuljong)

Nu vart jag hungrig till råga på allt också, tvi vale.

[Djingis Khan]

Nu är väl det mycket beroende på vilken region vi talar om, men jag antar att arkeologin borde kunna ge ganska tydliga svar på ungefär hur mycket i kosthållning som kom från djur. Efter vad jag förstått var väl dock fisk den största proteinkällan, om man nu ska räkna det till kött.

[Johan Käll]

gris hade man ju, och de mjölkar man inte riktigt. Dessutom hade vi jakten. så ovnligt var det nog inte, även om man säkert inte åt det varje dag. Dessutom föds inte bara kossor. och man behöver inte såååååå många oxar. Användes koskinn till läder, så åts köttet med. Även häst.

[Skalde-Tord]

Precis, det är väl det jag vill komma fram till. För när det lajvades och man var på små medeltidsevent så envisades det med att snorkas på näsan om man åt för mycket kött, och det proklamerades att det minsann inte var så vanligt förr och rotsaker var det som gällde.
Men man blir less, och jag älskar kött helt enkelt.
Dock så är det som du säger Djingis, väldans styrt geografiskt.
Men jakten borde ju rimligtvis varit en stor del av vardagslivet, dels som en bra träning och som födokälla dessutom.

Kan någon dock svara mer ingående angående torkning, rökning och saltning av kött, fisk osv.
Det torde ju ha förekommit, då människan säkert nyttjat det under bra lång tid innan nu sagda vikingatid/medeltid.

[Johan Käll]

Daniel, berätta igen.

[Djingis Khan]

Just jakten måste ha ha haft en stor betydelse i Skandinavien - här kunde ju adeln inte driva igenom ett jaktmonopol på samma sätt som de kunde göra på kontinenten.

Sedan berodde det väl även på årstiden hur mycket kött man åt. Under vinterhalvåret efter höstens slakt borde det ofta ha funnits kött (framförallt i form av korv och palt) på bordet, medan man under sommaren fick äta mer vegetarisk kost samt mejeriprodukter. Så såg det ju ut i det gamla bondesamhället fram till för ett sekel sedan. Sedan tillkom ju de olika fastetiderna, då man inte fick äta kött.

[issis]

För sidådär tio år sen skrevs en rapport om hur matförsörjningen kunde ha gått till på en fiktiv vikingatida gård i Härjedalen. Den går att hämta på
http://www.forntidateknik.z.se/IFT/mat/harjulf.htm
Läs den - och fortsätt ät kött!

[Skalde-Tord]

Ah gött
Kött är gott, viltkött ännu bättre.
Kan tänkas att hjort, vildsvin, älg måste ha varit vanligt i vikingens skafferi?

Editerar den nu, såg rent i arbetet där att vilt är otroligt stor del av kosten på en vikingagård.
Förtjänade mig där en smäll på fingrarna i min skrivandes iver.

[Sunniva Saksvik]

Vi vet at det ble spist kjøtt. Arkeologene finner avfallsgroper hvor bein fra dyr brukt i matlaging finnes i hopetall (dette er innenfor fagfeltet osteologi). Ved å telle antall bein, kan man bestemme hvilke dyr som var mest vanlige i kosten (man kan dog ikke bestemme HVOR viktig dyrene var i kosten).

Tallene varierer noe fra sted til sted i Skandinavia, men trenden ser ut til å være at okse (nöt) er det desidert vanligste kjøttet, og utgjør opptil 60-90% av kjøttavfallet. Gris og småfe (lam og geit) ugjør betydelige deler, vilt og fisk mindre.

Men man må huske på at fiskebein (og andre små bein) ikke bevares like godt, og at de funnene som er analysert hovedsaklig er fra bysamfunn i historisk tid (Ca. fra år tusen i Norge). Når det gjelder fiskebein er funnene mangfoldige artsmessig, men sild og torsk framstår som svært vanlig. Fra dokumentariske kilder vet vi at det f.eks. ble eksportert tørrfisk fra Norge til Spania og Italia.

Ideen om at man spiste rotfrukter, ikke kjøtt, er merkelig. Rotfrukter er tilgjengelig i mer begrensede perioder (høsting på høsten, overvintring i for eksempel sandgrop til våren), mens kjøtt er tilgjengelig gjennom hele året, enten ferskt (kun i slakteperioder eller vilt), tørket, røkt eller saltet.

Når det gjelder konservering, er den gjengse oppfattelsen at tørking er den eldste metoden, deretter røyking, så salting. Alle tre metodene var antakelig kjent i vikingtiden, og valg av metode er avhengig av for eksempel tilgjengelighet på salt, som var dyrt.

[karin c]

Erik Kjersgaards "Mad og Øl i Danmarks Middelalder" er meget informativ ang. dette emne, men omhandler selvfølgelig Danmark ikke Sverige.

Et par citater herfra:

"... 1200-årene ... "skånske ledingsret". Den meddeler, hvor megen proviant ledingsskibene skulle medbringe pr. mand: ........ Hvis provianten derimod er beregnet ud fra den sjællandske skæppe, har der været knap 1,5 kg brød og 1,5 kg kød og smør til hver mand om dagen eller i alt op mod 3 kg faste fødevarer."

"..... ca. 1520 ... borgeleje ... ud fra det årlige forbrug er det yderligere muligt at opstille en rimelig kostplan, idet man selvfølgelig må gå ud fra, at halvdelen af årets dage var fastedage - den anden halvdel køddage. Forbruget af brød må jævnthen have været det samme hele tiden; men smør spiste man kun sammen med fastemaden. det giver da et dagligt forbrug pr mand pr køddag:
Ca. 1,7 kg kød, 0,7 kg brød, 100 g byggryn og 200 g tørrede ærter.
Pr. mand pr. fastedag:
Ca. 1,6 kg fisk, 190 g smør, 0,7 kg brød, 100 g byggryn og 200 g tørrede ærter.
Dette giver sammenholdt et dagsforbrug på mellem 2,7 og 2,8 kg faste fødevarer eller bogstavelig talt det samme, som vi kunne udlæse af den skånske ledingsret; men måltidernes sammensætning har på afgørende punkter ændret karakter i de mellemliggende århundreder. Hvor melet - eller brødet - ifølge ledingsretten skulle udgøre nøjagtigt halvdelen af kosten, udgjorde brødet i senmiddelalderen kun en lille del af måltidet - mindre end halvdelen af kød- og fiskeforbruget. Kostvanerne må kort sagt have ændret sig endnog meget stærkt i løbet af 1300- og 1400-årene."

"Et forsøg på at sammenholde datidens forbrug med et moderne gennemsnitsforbrug vil tage sig således ud, når man lægger henholdsvis borgelejelisten og Statistisk Årbog til grund:
Årsfobrug pr pers.
1520 1975
Oksekød 150 kg 20 kg
Flæsk 60 kg 35 kg
Fårekød 60 kg ½ kg
Fisk 281 kg 20 kg
Smør 32 kg 20 kg
Brød 246 kg 63 kg
Gryn 36 kg 3 kg
Ærter 72 kg 3 kg
Her må opremsningen standse, for der findes ikke meget mere sammenligneligt materiale, og det er f.eks. helt umuligt at sætte tal for datidens forbrug af friske grøntsager, fjerkræ m.m.
.....
Det er nødvendigt at tage visse forbehold over for en direkte sammenligning mellem dengang og nu. Borgelejelisten omhandler folk med hårdt kropsarbejde, og de udgjorde dengang langt det overvejende flertal ..... Endvidere er forbruget i vid udstrækning flyttet over på fødevarer, der dengang slet ikke fandtes eller i hvert fald kun i meget små mængder. Således spiser vi 75 kg kartofler om året og næsten 50 kg sukker, der som bekendt har et meget højt kalorieindhold."


" .... fra Christian den 2`s tid. I denne konges forordning om kroer pålægges det værthusholderen altid at have så megen mad i huset, at de kunne servere "til hvert måltid tre retter, saltmad, en fersk ret og steg, og skal de give dem (gæsterne) frit øl over bordet, så længe måltidet varer, og tage af kongen daglige tjenere to hvide for hvert måltid og af alle andre, købmænd, hofmænd og andre, som tjener kongen, én skilling. Sammeledes om fiskedage. Kommer der nogen anden, som vil have bedre kogt eller tilredt, da skal han betale herefter.
...... "Om nogen bonde kommer til sådanne herberger og begærer intet andet end saltmad og kål, da skal han give for måltidet seks pennige og ej mere for mad og øl". - Saltmad, kål og øl er det enkleste måltid, hvorom der gives efterretninger."

"I Christian den 2`s forordning om hofholdningen anvises der de "menige folk tre retter" - atter dette tre-tal - "som er kål eller ærter, et stykke tørret kokød, om fiskedage sild, tørfisk, grød og smør"."

[Sunniva Saksvik]

Jepp, Kjersgaard er en fin bok! Men - som du sier - den omhandler danske forhold. Det er endel forskjeller mellom norsk og dansk kosthold på denne tiden (danskene spiser for eksempel mer svinekjøtt), så det er sannsynlig at det er noen forskjeller mellom Danmark og Sverige også.

[karin c]

Enig, men bemærk også at første citat drejer sig om "skånske ledingsret" - altså et område i det nuværende Sverige! Det handler nok ikke så meget om nationalitet, men om hvilket landskab man lever i og hvilke muligheder det giver.