Potatisen i Sverige - hur började det?

[AnnaS]

Jag har funderat lite på det här man fick lära sig i skolan - 70-tal, länge sen - att när potatisen kom till Sverige på 1700-talet tog det lång tid innan den "slog igenom" för att ingen förstod att det var knölarna man skulle äta, utan de åt bladen. Om jag minns rätt är väl potatisplantan över jord giftig, så det förstår man ju om det inte blev nån hit, direkt. Men borde inte människor som i alla tider har ätit olika rotfrukter automatiskt prova de stora knölarna under mark?
Är det här en myt eller finns det belägg för att det kokades potatisblad i köken på 1700-talet?

[Robert Öhlund]

Visst gjorde man brannvin av knolarna under 1700-talet och senare?

[Alexandra]

Från början lär den ha odlats för sina fina blommor. Vad jag har hört slog den sen igenom på 1700-talet när man kom på hur man skulle göra brännvin av knölarna

[AnnaS]

Var odlades den för blommornas skull?
Vad gäller brännvinet så har jag nog hört det nånstans, inte i skolan dock. Men när började man äta potatisen?

[Greven]

Saxat från NE.se

I Sverige odlades potatis som trädgårdsväxt under 1600-talet. Jonas Alströmer har ofta utpekats som den som introducerade potatisen i Sverige, men hans odlingar (som startade 1724) var varken först eller särskilt betydelsefulla. Däremot var han den som spred det från engelskan inlånade ordet potatoes (vilket ersatte benämningar som "tartuffler" och "jordäpplen"; jfr senare dialektala namn som "pantofflor" och "pärer"). Genombrottet för potatisodlingen inträffade i hela landet under perioden 1800–20, då odlingen flyttade ut på åkrarna. Bland orsakerna finns flera ännu inte undersökta aspekter. En är den roll förvaringen spelade. Potatis krävde större utrymme än säd. Stukor (täckt hög med potatis för vinterförvaring utomhus) och potatiskällare måste byggas som skydd mot kölden. Potatisen måste också passas in i växtföljden.

En föreställning är att potatisens genombrott hörde samman med brännvinsbränningen, men det är endast delvis korrekt. Till en början användes potatis främst för egenkonsumtion som mat, bl.a. kokt och i bröd. Problem uppstod vid överskottsproduktion, eftersom potatisen är både skrymmande och känslig för transporter. Därför blev det viktigt för avsaluproduktionen att potatisen kunde förädlas till brännvin. Men detta samband försvagades med tiden. När husbehovsbränningen inskränktes och förbjöds i slutet av 1850-talet förutspåddes en nedgång i potatisodlingen, men i stället fortsatte den att öka; potatis hade blivit en bas i husmanskosten. För 1800-talets befolkningsökning var potatisen viktig. Potatis ger, avseende såväl energi som protein, mer än dubbelt så hög avkastning per arealenhet som spannmål, men potatisodling kräver också mer arbete.

http://www.ne.se/lang/potatis

Greven

[AnnaS]

Där ser man! Jonas Alströmers roll i potatisodlandet är en myt! Tänk vad mycket man får lära sig i skolan som inte är sant! Tack för ett utförligt svar!

[Suniva]

Det jag hörde i detta ämne så försökte man få bönderna att börja använda potatisen för att äta på 1600-talet men att dom missförstod det hela och åt bladen som är giftiga vilket gjorde dom som provade sjuka, detta gjorde att potatisen inte kom in på våra matbord fören någon påpekade att om man grävde upp potatisen så kunde man äta knölarna och göra sprit på dom, där efter tog roten fart.

Dock är det ju som med en massa andra saker, det man hör behöver inte alltid vara rätt. *ler*

Suniva

Man är inte äldre än man gör sig.

[Anna-Carin]

Eva de la Gardie kom på att man kunde göra bl.a. brännvin av potatisen, därför blev hon 1748 som första kvinna invald i vetenskapsakademin (se t.ex. ).

[Edvin]

Klart acceptabel anledning att bli medlem av Vetenskapsakademien.