Slungan för vikingen

av **c320** » 8 januari 2007, 21:54

Jag undrar bara om slungan användes här i norden under vikingatid?
Isånnafall var den en fattigmans vapen eller ett vanligt allmänt vapen?? Mvh c320

av **Max Gullberg** » 9 januari 2007, 08:41

Jag har då aldrig hört talas om att slunga brukas. Däremot verkade det vara vanligt att kasta sten på varandra under strider och liknande..

av **bowyer tom** » 9 januari 2007, 10:55

Gullberg-Har du aldrig funderat på hur man kunde stå i det bakersta stridsledet och kasta stenar över sina egna, tvärs över ingenmansland och sedan in i fiendehopen, med tillräcklig kraft för stt slå ut fienden... Saken är nog snarare att te x stavslungor var så vanliga att de aldrig nämndes. Att kasta sten skall i så fall vara synonymt med att använda en stavslunga.. Med min stavslunga skickar jag regelmässigt iväg 150 grams stenar över 150 meter. Stavslungor och slungor var tämligen vanliga.. Det finns, så vitt jag, belägg för stavslungor från 800-talet och framår. Angus är en auktoritet i detta ärende. Fråga honom vidare...

av **Varg** » 9 januari 2007, 12:57

Tom: hur skulle du bedömma anslagsenergin vid nedslaget på 150 m? Skulle den spräcka en skalle?

Martin Varg Zetterman

av **bowyer tom** » 9 januari 2007, 14:27

Svårt att bedöma, men det är samma lagar som styr den här projektilen som med tunga stridspilar avfyrade i vinkel. De brukar hya det mesta av sin energi kvar, även på 200 meters håll, pga projektilbana etc. Spräcka en osyddad skalle?-Japp!

av **Runristaren** » 9 januari 2007, 17:57

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by bowyer tom

Svårt att bedöma, men det är samma lagar som styr den här projektilen som med tunga stridspilar avfyrade i vinkel. De brukar hya det mesta av sin energi kvar, även på 200 meters håll, pga projektilbana etc. Spräcka en osyddad skalle?-Japp!
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Så intessant...!
Hur är det med din träffsäkerhet på 50 meter, hur ser vapnet ut?
Efter vilken förlaga har du gjort den?

av **Max Gullberg** » 9 januari 2007, 18:58

Nä, Tom det har jag inte. För de gånger jag läst om stenkastning under striderna har det varit kanske 20 man max involverade och då har man inga större led att kasta över..

av **Ny Björn** » 9 januari 2007, 23:02

Kim Siddorn har med ett underkapitel om slungor i "Viking Weapons & Warfare" (2:a utgåvan). Där redogör han både för ordinära slungor och stavslungor samt citerar div forskning om skadeverkan på olika avstånd.

Nu tycker jag inte att han lyckas i uppsåtet att koppla dessa slungor till Skandinavien och man bör som vanligt läsa VWW med en nypa salt - men icke desto mindre så har han och en medförfattare gjort sig omaket att skriva om dem (om nu Siddorn skrivit något alls i kapitlet - det finns andra kapitel i boken som tydligen är rena upphovsrättsbrott...).

Rent arkeologiskt så kan minst 1 läderfragment från Hedeby utan större svårigheter tolkas som en slunga. Det rör sig om en lancettformig läderbit med 1 hål i vardera "spets" och 4 rader korta, perforerande snitt (5-10 på varje rad) - fragmentet är ca 13 cm långt och har uppskattningsvis varit ca 5 cm brett på bredaste stället (det är skadat). Det finns avbildat som nr 5 på Taf 28 i "Die Lederfunde von Haithabu". Det bör väl dock i ärlighetens namn påtalas att det lika väl kan röra sig om en upphängningsögla för t.ex. ett yxskaft. Likaså hissar jag som vanligt den multikulturella varningsflaggan när det handlar om Hedeby-fynd - bara för att det är hittat där behöver det inte vara norrönt...

/N B

av **bowyer tom** » 10 januari 2007, 09:17

Om man börjar med träffsäkerheten så är det ett förvånansvärt precist vapen. Eftersom man i stavslungan har hela staven att rikta i sidled med så är det bara elevationen man behöver tänka på. Konstruktionen kan varieras, främst med stavens och slungans längd, men de jag har gjort är som följer: Staven är gjord av en ung-gran (Hassel, alm, vad hundan som helst...) och ca 180 cm lång. i smaländan skärs ett jack ut för att fästa änden på slungan ca 3-4 cm in från spetsen.Slungan består av en del som är ordentligt fastknuten i staven, och den andra delen som har en liten ögla att fästa över stavens "glidnäbb". Spetsen formas så att det blir en liten näbb som kan hålla slungans lösa ögla, men som låter öglan glida av vid ett givet tillfälle under kastet. Principen är densamma som i spetsen på en trebuchet-arm. Slungan bör inte vara längre än från axeln till långfingret, gärna kortare. Påsen görs av lämpligt läder, canvas, etc och formas så att den kan hålla projektilen. Kastet utförs lugnt men kraftfullt. Knyckiga rörelser fördärvar skottet. Det tar nån timme att göra det här förnämliga vapnet. Som projektiler funkar sten bra, ju rundare desto bättre. Ska man vara riktigt hard-core så gjuter man eliptiska blyprojektiler efter romersk förebild. Till ett vapen av ovanstående beskrivning funkar sten upp till en halv knytnäves storlek, men gärna mindre...
Till reenactement-, lajvmänschorna så rekommenderas kall, kokt potatis...Tju-huuu!!![:p]

Jag har inga foton just nu, men jag kan ordna fram det lite senare...

T

av **Peter_Wrede** » 12 januari 2007, 14:02

"Gamla Vapen och Rustningar" från "Fakta i Närbild"-serien har på sidan nio några bilder både på "vanliga" slungor och stavslungor från medeltiden. Någon som vet om de bilderna är kopior av äkta original eller författarnas fantasier?

Slungan för vikingen

Slungan för vikingen

Vilka är online