Varför så få med bardischer?

[arnech]

Er nok som Johan sier, at det ikke har vært så enkelt å få tak på. I tillegg er store "økser" er relativt lette å låse opp og holde igjen så andre i linjen kan ta deg ut. Dette gjelder både Glaive og Bardish som også får et vesentlig handicap siden Hærkampreglene krever at du slipper våpenet om det henger seg fast i klær eller ledd, og det kan fort skje særlig om våpenet har "skjegg". Selv har jeg bruk Glaive siden tusenårsskiftet, og har to stykker som nesten alltid er i bruk av meg eller andre på større tilstelninger slag her i Norge. Bergenserne har mange og lange Glaiver i bruk i hærkampmiljøet, og jeg tror det er Ragnar Windahl som laget de etter at jeg bestilte en ekstra. Anders Helseth lagde seg en Bardish tidlig på totusentallet og den har vært mye i bruk på slagfeltet, så helt fremmed er ikke våpenet, iallefall ikke her i Norge. Men vi ser gjerne fler av både Glaiver, Bardisher og Falchioner, som er typiske middelaldervåpen som fekterne ser ut til å ha glemt.

Arne C.
Rytter og sverdsvinger.
Fortitudo, Accuratio, Pietas.

[arnech]

Lengde på Glaive/Bardish har vært et hett tema i hærkampmiljøet i norge lenge... men uten å ta stilling til det, vil jeg anbefale en lengde som den jeg fikk anbefalt da jeg kjøpte daneøks på 90 tallet. La skaftinnfestningen sitte i hakehøyde på den som skal bruke den. Da blir den håndterbar og oppleves som et våpen som ikke uthuler skillet mellom spyd og øks. I tillegg blir den sterk og smidig og kan brukes steder det er relativt trang uten å skade folk som står bak, med skaftet.

Arne C.
Rytter og sverdsvinger.
Fortitudo, Accuratio, Pietas.

[Johan Käll]

vi brukar säga, "den ska vara bekväm att stå och hänga på när man slappar" vilket är ungefär under hakan.

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

[Matti]

Kanske är det härkampreglerna som är boven i dramat. Dessa kombinerat med att föreningar tävlar med varandra om att vara bäst leder till en mycket artificiell miljö där ibland regler skapas i säkerhetens namn fast de mer har att göra med att folk med ett visst favoritvapen, exempelvis svärd, känner sig förfördelade.

Personligen skulle jag helst sträva efter att trassla in en motståndares vapen, och förvänta mig att personen försöker få det åter. Så mycket bättre då det innebär att jag kan gå in på kropp och ta honom med kniv, dolk. Får jag blåmärke av att misslyckas så är det inte mer med det. Tyvärr har få min inställning, vilket jag är medveten om.
Jag är mer intresserad av att finna på berdischens, eller andra vapen för den delens, i grupp och man mot man, verkliga begränsningar och möjligheter, så gott det låter sig göras. Inte vad de har för begränsningar i det gamla härkampsystemet som mer påminner om Warhammersystemet sammelsurium före den nya utgåvan.

Föresten, vad är problemet med att berdischen skulle urholka skillnaden mellan yxa och spjut? Det var ett för mig märkligt resonemang. Tänk om den gjorde det i verkligheten, skall den då inte göra dito i re-enactment? Sure, spjut är billiga och bra för folk som vill hålla det billigt. Men livet var inte rättvist på slagfältet.
Spjutet kan fortfarande brukas i kombination med sköld. Spjutet är snabbare och mer hanterbart. Det kan också göras längre. Spjutet är också billigt, enkelt att tillverka och kan framställas i stora mängder snabbt. Där har vi spjutets många fördelar.
Kanske inte upplevs spela roll på "slagfältet" av tävlingsinriktade härkampare, men det rör mig inte längre i ryggen. Strävan efter att komma närmare historien går före rättvisa i en modern sport som kanske inte borde ha med re-enactment att göra.

[Edvin]

Jag orkar inte bemöta din inställning till härkampssystemet igen Matti, det har vi redan diskuterat och jag är tveksam om vi kommer längre där. En sak som man kan tänka på är att det knappast skulle varit speciellt korrekt med fler Bardisher än spjut. Att folk är betydligt farligare med tunga pålvapen än med enhandsspjut är också ett relevant argument att försöka hålla antalet danyxor/glavar/bardisher nere i förmån mot enhandsspjut, svärd och små yxor.

Tycker man att härkamp påminner om "Warhammersystemet sammelsurium" så finns det ju andra blankvapenlekar man kan hålla på med. När jag går ut och slåss vill jag att alla som är med leker med samma regler.

[Johan Käll]

jag tror inte valet att inte ha bardish kommer av regler vid fighting... Det ÄR ett otympligt vapen, bra på mycket, men mästare på inget. Ett spjut stöter snabbare och en glav skär bättre. Bardischens största fördel är väl som avrättningsvapen bakifrån eller drämma in i folk upptagna med att slåss med andra. Vi har haft nytta av dem genom att riva spjuthäckar åt sidan

Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se

[Matti]

Antar att det ligger något i det du säger, Johan. Fann att den var väldigt fin på att få undan spjut även i man mot man. Lite som en zweihänder.

Visst skall alla ha samma regler Edvin. Men det betyder inte att man inte skall försöka förbättra dessa regler om man tycker det är befogat. Från mitt håll förstår jag inte inställningen till att till varje pris inte förändra. Men det har nog med att göra att jag inte riktigt ser det som en lek, utan har en allvarligare syn på det.
Sedan så har ju vikingatid och medeltid olika förutsättningar. För järnålder/vikingatid är kombination spjut+sköld totalt dominerande så det är därför historiskt korrekt att de flesta strider med dessa vapen.
När vi talar medeltid så ändras detta. Runt 1300 så är fotfolket synbarligen ofta beväpnat med stångvapen som förs med två händer, kanske kompletterade av folk med bucklare och svärd/falchion. Enhandspjut imponerar inte så mycket på en riddare. Ett tvåhandspjut, bardisch, glav eller tidig hillebard gör åtminstone viss skillnad.

Så vid medeltidsstrid borde det vara lite mer stångvapen medan svärd+bucklare är mer där för att supporta stångvapnen.

Nu håller ju härkampen för medeltid delvis på att utvecklas åt ett eget håll, så saker händer redan. I vart fall är det uppfattningen jag fått.

Personligen tycker jag att enhandspjut är lika farliga som exempelvis en pålyxa. Mycket större sannolikhet att du ränner den genom ögat på kompisen. Få saker som brukas med händerna har så koncentrerad kraft som spetsen på ett spjut, eftersom den fokuseras på en så liten punkt.