Hur bar man svärdslidan

[Nihgtwolf]

Hur bar man svärdslidan på vikingatiden jag har två öglor på min svärdslida. har jag det i bältet tar det i mot marken lite. jag tänkte mest på en rem som man bär över huvudet på axlen. någon som har tipps och vet

[Rahv]

Har du någon bild på när du bär svärdskidan?
...och hur lång är du? Enligt Gavelins är klingan ca 76 cm, så jag gissar att skidan är några cm längre. Men ändå..det ska väl inte behöva ta emot i marken?

[Nihgtwolf]

jo jag är bara i 170 lång

[kingvilhelm]

Måste säga att det låter väldigt skumt om du ändå är 170 lång. Drar svärdet ner bältet när det hänger där?

/ Vilhelm

[Nihgtwolf]

har kollat runt på många bilder nu och ser att dom har en rem som hänger över axlen och ett fäste i bälltet.
Vilhelm... det är ändast om jag hänger svärdet i bältet så hänger det ungevär ett par cm från marken
men såg också på bilderna att fässtet som hänger i bältet gör att svärdet lutas lite bakåt.
Ni förstår mitt problem att om svärde hänger för långt nere och jag springer hoppar så slår det välldigt mycket i marken. Men många vikingar vad jag studerat hadde svärdet rätt högt upp.

[Nihgtwolf]

har jag mitt svärd i denna höjden går det bra. se länk http://forumbilder.se/show.aspx?iid=93520111158532bdd

[edgepal]

Jag har experimenterat en del med detta. Min grundfråga var hur man bar svärdet när man transporterade sig genom naturen. Att bära det i bältet går helt enkelt inte eftersom det inte fungerar praktiskt. Jag provade många olika sätt att bära svärdet på, över axeln i ett gehäng, bäras som ett gevär över axeln och tvärs ryggen diagonalt över ryggen, osv. Ingenting fungerade praktiskt för mig. Jag höll på ganska länge och bar svärdet dagligen, dygnet runt, i några månader.

Jag kom fram till att man kan bära svärdet som en ryggsäck, alltså med två remmar. Svärdet står då rakt upp och ned längs med kotpelaren. Det var den enda positionen som inte svärdet var i vägen när man sätter sig ned, hoppar över bäckar, klättrar över naturhinder, rör sig genom buskageellere tät skog, osv.

Dessa två remmar blir så långa (korta) att jag kom på att om man hade en rem runt skidans översta del, och trädde dessa två remmar genom denna rem på baksidan av skidan så bildades en ögla som gjorde att samma remmar användes för att bära svärdet i bältet.

Senare har jag studerat en del utgrävningar där svärd och delar av skidan fanns kvar. Invid Sutton Hoo gravens svärd fanns två knappar som tillhörde (?) skidan. Om man istället som jag skrev ovan hade en rem runt översta delen av skidan hade två knappar som höll en rem som gick runt skidans baksida – så skulle då axelremmarna föras in under denna rem – och bilda en bältesögla. I några av Vendelgravarna fanns också knappar invid svärdet som kan tyda på att de använde detta sätt att bära sitt svärd. Jag tror att jag kom fram till något vettigt faktiskt.

Thomas

[Vendel]

Jag tror att det kan vara en idé att fundera på vid vilka tillfällen man bar med sig svärd.

Förmodligen bar man svärd vid tillfällen då man antingen planerade att slåss eller när man träffade folk utanför familjen (festliga tillfällen/handelstillfällen etc). Vid festligare tillfällen bar man helt säkert svärdet vid sidan, antingen i bältet eller i en "baldrik". Om det vankades långfärder inför strid eller handel så reste man med absolut största sannolikhet med båt. När jag är ute och seglar tar jag av mig mina vapen och lägger undan dem till det är dags att gå iland. Allt större än en kniv är i vägen när man rör sig på en råseglare.

Förmodligen sprang man inte omkring i skogen och hoppade över bäckar. Om man trots allt (av någon märklig anledning) behövde forsera skog och mark så var svärdet säkerligen nedpackat eller undanstoppat på t.ex det vis som edgepal föreslår.

Nihgtwolf, det här med upphängning av svärdsskidan under vikingatid är ganska omdebatterat och du kommer inte att få några entydiga svar.
Jag rekommenderar ändå att du använder dig av en svärdsskidebygel (Scabbard slider) till din svärdsskida. De finns att köpa kopior men du kan lätt göra en själv av horn eller trä.

Kolla in den här tråden för bilder och info:

http://www.myarmoury.com/talk/viewtopic ... ard+slider

Vänligen,

/Ville

http://www.uppsalarus.se/

[Nihgtwolf]

Jag tackar så hemskt mycket för era svar. och Tack så mycket för det du skrev Ville.

[Matti]

En så kallad "scabbard slide" är en av de bäst dokumenterade metoderna för att fästa skidan vid remen. Den var uppenbarligen den normala metoden i skandinavien och övriga norra Europa, och romarna anammade också den med tiden. Vad jag vet så höll vikingarna och saxarna fast vid den.

Det fina är ju att du kan fästa såväl ett axelgehäng som ett midjegehäng i svärdskidesbygeln och genom hur du fäster remen reglera så att svärdet lutar framåt tillräckligt för att vara lätt åtkomligt men ändå hänger nedåt och inte sticker ut bakåt så inivassen som ett medeltida gehäng gör.
En romersk soldat måste kunna bära sitt svärd bekvämt både i tät formation som glest, så det gällde att skidan inte stack ut för mycket (ett härke framförallt om man måste göra vändningar på stället, något jag provat på vid 1600-tals exercis samt vid det lilla jag provat senromersk.

Men axelgehänget kan kombineras med midjebältet och det fanns diverse finurliga lösningar på hur man säkrade axelgehänget i bältet så att svärdet inte svängde för mycket i gehänget. Det innebär ju dessutom att man fördelar vikten och det blir bekvämare att bära vapnet.
Om man måste bära vapnet i ett stridsberett lägge i taskig terräng, vilket en senromersk soldat mycket väl kunde vara tvungen att göra, då mycket av gränsstriderna skedde i form av skärmytslingar, stridspatrullering in på germanskt område, samt rena kommandoräder mot mål en bit in i fiendeland. Germanerna själva föredrog dessutom att möta romarna i svår terräng, då deras gruppträning och disciplin fick liten verkan.

Något man ser på bilder från tiden, och som grupper som Comitatus gör, är att om man måste bära svärdet när det kan bli bökigt så kan man korta axelremen så att det bärs högre och sedan spänna bältet utanpå svärdskidan och låsa den ordentligt. Áxelgehänget gör att svärdet hålls uppe och midjebältet klämmer paketet på plasts nära kroppen och svärdet sticker ut så lite som möjligt.
Dessutom kan man fortfarande dra det om man inte har ett ohemult långt svärd, men ett normalt periodiskt enhandsvärd på ca 90 centimeter går utmårkt att dra även när du bär skidan såpass högt.
Jag har bökat mig fram i taskig terräng med svärdet på detta vis och det funkar. Hade hellre inte haft det överhuvudtaget, men om man måste så funkar det.

[edgepal]

Matti, vilka fakta stödjer du dig på att Skandinaver använde scabbard slide? Mig veterligt finns inga svärdsslidor så väl bevarade att man har kunnat identifiera hur svärden bars. Men jag kan naturligtvis vara dåligt uppdaterad på nyare fynd av svärdsslidor?

Vendel, Vikingar bodde i naturen och de vistades där hela sina liv. Inga vägar fanns, kanske fanns det stigar att följa, i alla fall bitvis. Skulle man någonstans så bar man allting man behövde med sig genom terrängen – och om jag inte minns fel rörde man sig väldigt mycket under just vikingatid. Bland annat utfördes många vikingafärder till sjöss – och dessa skepp behövde bemanning – och den bemanningen tog sig från gårdar långt in i landet för att komma till kusten där skeppen fanns. Låt oss säga att 100 skepp drog till havs varje år och att 40 man behövdes per skepp = 4.000 man bar med sig det de behövde fram till skeppen. Var det 200 skepp som stack ut så blir det 8.000 man som bar sina saker med sig – i terrängen. Osv. (Någon har påstått att 500 skepp stack till havs varje år, då blir det 20.000 man som rör sig i terrängen årligen enbart av detta skäl).

Var de välutrustade bar de med sig: hjälm, svärd, kniv, vapenkniv, yxa, spjut, sköld mat och matkärl + kanske ombyte av kalsingar och strumpor. Hur bar de då allt detta under sin färd på, låt oss säga 10 mil = 3 dagsresor - i obanad terräng?

Enligt vad jag tror bar de i alla fall spjutet i handen och använde det som vandringsstav – och skyddsvapen. Spjut slår svärd om man nu blir hastigt överfallen av en svärdsman. Spjutet är också perfekt vid varg- och björnmöten liksom mot vildsvin.

Thomas

[Vendel]

Bosättningarna låg i allmänhet intill vattendrag. De få bosättningar som inte låg i anslutning till vattendrag låg intill större leder.

/Ville

http://www.uppsalarus.se/

[edgepal]

Vendel, då vill jag gärna ha exempel från vikingatid på några av de större leder som du skriver fanns.

Thomas

[Vendel]

Tja, det finns ju flera sådana leder.

En är den leden som går längs utlöparen av Enköpingsåsen, idag populärt kallad "Tidernas väg". Det finns även flertalet hålvägar som löper norrut via Uppsalaåsen. Det finns även hålvägar i Timmele och söder om Dimbo gravfält. Sedan har vi "Gredby Gata", där den gamla vägen mellan Eskilstuna och Stockholm går över Karpbäcken. Rester av vikingatida leder finns också i Hällby och mellan Ekeby och Brottsta.

Det är inte ont om den här typen av leder även om de mest frekventerade lederna givetvis var de som gick via vattendrag.

Det känns lite fattigt att du alltid kräver bevis när du själv spekulerar hej vilt.

Vänligen,

/Ville

http://www.uppsalarus.se/

[edgepal]

Vendel, beklagar om jag gett dig intrycket att vara ovänlig, det är inte min avsikt. (Min fru säger ibland att jag är en elak jävel – men det stämmer inte, jag är en snäll faan).

Har du läst tråden på Arkeologiforum där vi diskuterat vägar osv under några år, den är uppe i över 580 inlägg numera. Där har vi gått igenom vägar, allt från stigar och hur vägar och vägnät växer fram.

Min uppfattning är att under den tid vi diskuterar fanns det inga vägar, stigar fanns, vadställen - inga broar (Jarlabanke byggde en bro, det var så ovanligt att han högg det i sten). Några gamla vägstumpar på heliga platser har hittats – men ett vägnät fanns inte. Stigar mellan gårdar fanns. Vid sluttningar bildades hålvägar – men främst bildades dessa under medeltiden när man färdades på häst mer än gick till fots – för fötter bildar inga hålvägar – hovar och klövar bildar hålvägar.
Vägar växte fram när det uppstod ett behov av vägar. Under självhushållens tid behövdes inga transporter eftersom man självhushållade. Inga överskott fanns, man kunde inte sälja hö till granngården 1 mil bort eftersom han hade eget hö. Likaså med kött och andra varor.

De som var rika och hade häst, de red. 95 % av befolkningen gick på egna ben, de hade inte råd med en häst. Först på medeltiden växte ett vägnät fram när stadsborna behövde leveranser av mat och ved. Då gick vägnätet som ekrar i ett hjul från gårdarna i området - till navet - staden ifråga – men det tog nog ganska lång tid innan städerna förbands med vägar – först när behov uppstod.

Problemet med vägar är att de måste underhållas regelbundet – och till det behövs en organisation av något slag. Finns inte detta försvinner vägen ganska snabbt. Gustav Wasa byggde väg genom Tiveden – alltså det var först på 1500 talet en väg byggdes mellan södra och norra landsändarna. Om du studerar artilleri – så finns det massor av beskrivningar om ett mycket, mycket uselt vägnät som dessutom var ytterst glest –från Erik XiV: s tid, alltså sent 1500 tal – och hur man föredrog att frakta artilleriet på vinterns isar.

Jag minns när det delvis var grusväg mellan Göteborg och Stockholm. Då är vi på 1940 talet alltså. Vägnät är ganska nya saker.

Så, min tro är att man knatade och gick, klättrade och hoppade. Häng ett svärd i bältet, ta dig fram på någon gammal stig några mil i oländig terräng. Klättra över berg och döda träd och vindfällen (som skogarna förr var fulla av) gå (och kryp) i tät skog och täta snår, vada över bäckar och åar, hoppa mellan vadstenar, samla ved till maten du skall äta, osv. För det var så man tog sig fram under vikingatid - och stor del av medeltiden också. Gör du fel en enda gång ryker det ett revben eller en njure om du bär svärdet på ”fel” sätt.!

Jag bar med mig ett svärd under 3 månader för att testa dess upphängning. Jag testade många olika sätt att bära svärdet. Det var en mycket grundlig genomgång. Dessutom bar jag en huggare hängande i bältet under 20 år. Det har också sina, delvis liknande, problem.

Bär svärdet på ryggen rakt upp och ned – och du kan ta dig fram enkelt och lätt i naturen - utan besvär av svärdet. Det var det jag skrev om.

Vänner?
Thomas