av edgepal » 28 januari 2011, 00:58
Vendel, beklagar om jag gett dig intrycket att vara ovänlig, det är inte min avsikt. (Min fru säger ibland att jag är en elak jävel – men det stämmer inte, jag är en snäll faan).
Har du läst tråden på Arkeologiforum där vi diskuterat vägar osv under några år, den är uppe i över 580 inlägg numera. Där har vi gått igenom vägar, allt från stigar och hur vägar och vägnät växer fram.
Min uppfattning är att under den tid vi diskuterar fanns det inga vägar, stigar fanns, vadställen - inga broar (Jarlabanke byggde en bro, det var så ovanligt att han högg det i sten). Några gamla vägstumpar på heliga platser har hittats – men ett vägnät fanns inte. Stigar mellan gårdar fanns. Vid sluttningar bildades hålvägar – men främst bildades dessa under medeltiden när man färdades på häst mer än gick till fots – för fötter bildar inga hålvägar – hovar och klövar bildar hålvägar.
Vägar växte fram när det uppstod ett behov av vägar. Under självhushållens tid behövdes inga transporter eftersom man självhushållade. Inga överskott fanns, man kunde inte sälja hö till granngården 1 mil bort eftersom han hade eget hö. Likaså med kött och andra varor.
De som var rika och hade häst, de red. 95 % av befolkningen gick på egna ben, de hade inte råd med en häst. Först på medeltiden växte ett vägnät fram när stadsborna behövde leveranser av mat och ved. Då gick vägnätet som ekrar i ett hjul från gårdarna i området - till navet - staden ifråga – men det tog nog ganska lång tid innan städerna förbands med vägar – först när behov uppstod.
Problemet med vägar är att de måste underhållas regelbundet – och till det behövs en organisation av något slag. Finns inte detta försvinner vägen ganska snabbt. Gustav Wasa byggde väg genom Tiveden – alltså det var först på 1500 talet en väg byggdes mellan södra och norra landsändarna. Om du studerar artilleri – så finns det massor av beskrivningar om ett mycket, mycket uselt vägnät som dessutom var ytterst glest –från Erik XiV: s tid, alltså sent 1500 tal – och hur man föredrog att frakta artilleriet på vinterns isar.
Jag minns när det delvis var grusväg mellan Göteborg och Stockholm. Då är vi på 1940 talet alltså. Vägnät är ganska nya saker.
Så, min tro är att man knatade och gick, klättrade och hoppade. Häng ett svärd i bältet, ta dig fram på någon gammal stig några mil i oländig terräng. Klättra över berg och döda träd och vindfällen (som skogarna förr var fulla av) gå (och kryp) i tät skog och täta snår, vada över bäckar och åar, hoppa mellan vadstenar, samla ved till maten du skall äta, osv. För det var så man tog sig fram under vikingatid - och stor del av medeltiden också. Gör du fel en enda gång ryker det ett revben eller en njure om du bär svärdet på ”fel” sätt.!
Jag bar med mig ett svärd under 3 månader för att testa dess upphängning. Jag testade många olika sätt att bära svärdet. Det var en mycket grundlig genomgång. Dessutom bar jag en huggare hängande i bältet under 20 år. Det har också sina, delvis liknande, problem.
Bär svärdet på ryggen rakt upp och ned – och du kan ta dig fram enkelt och lätt i naturen - utan besvär av svärdet. Det var det jag skrev om.
Vänner?
Thomas