Kromgarvat läder är i grund och botten alltid grått, men efter färgning och behandling kan det vara förvillande likt vegetabilgarvat. Har man tur är skinnet inte helt genomfärgat, då kan man se efter om snittytan är grå i en kall färgton. Man kan också testa att blöta lädret, vegetabilgarvat läder är lätt att forma och prägla i, det blir hårt och känns torrt efter en genomblötning. Kromgarvat läder är tvättbart och återgår direkt till sin ursprungliga form hur mycket man än försöker forma det (inget kul att försöka prägla kromgarvat, alltså!)
Lukten är också annorlunda, men risken är ju att den svarta färgen gör att också ett vegetabilgarvat skinn luktar kemiskt.
Men framförallt är det på slitningen man ser skillnaden. Som jag skrev ovan så beter sig inte kromgarvat läder som vegetabilgarvat. Slitningarna ser annorlunda ut, ofta mer krackelerat och med sprickor. Har man otur kan en kromgarvad plata eller sko efter ett tags användning vara helt grå där lädret slitits. (Tänk hur moderna, svarta kängor brukar se ut framförallt på tån!) Kromgarvat får inte samma färgskiftningar som vetegabilgarvat skinn (även infärgat) och ytan ser oftast onaturligt blank ut.
Det mesta jag radat upp är ju egentligen kvalitetsmässiga fördelar för kromgarvning, ett tvättbart, jämnt infärgat, blankt skinn som inte får märken och tappar formen vid väta. Men också det som gör att man lätt ser skillnaden.
Jag hoppas det finns någon annan som kan fylla här, jag kommer t.ex. inte ihåg vilken färg det var lågan skulle ha när man bränntestar. Dessutom äter jag just nu alldeles för starka värktabletter för att man inte skall ta allt jag svamlar om med en stor nypa salt!