Skor blir oftast bäst om man stramar åt ovanlädret i hälen och makar det vid tån. Detta blir lättare om man låtit lädret (alla delar av skon) ligga i blöt över natten. Man ska dock skära ut delarna innan. Uppblött läder kan förvaras i en plastpåse i kylskåpet. Blir det för torrt när man arbetar med det så är det bara att doppa ner det i vatten en stund och sedan låta det ligga i kylskåpet ett tag: Det bör dock inte ligga för länge (jag brukar ha det i kylskåpet i max en vecka) då det kan börja mögla. Om man syr med linne tråd så kan tråden försvagas av att vara blött för länge. Blött läder expanderar, så man ska tänka på att dra åt lite extra när man syr i det så att sömmen inte blir gles när skon torkar.
Var även noga med att ha styvt läder i hälen och att skära ut hälkappan åt andra hållet i lädret så att uttöjning av hälen minimeras. Hälkappan ska vara i styvt läder. Läder är mer töjbart åt djurets sidor än längs med och buken är mer töjbar än ryggen. Både sula och ovanläder skär jag ut längdsmed lädret, men hälkappan åt andra hållet. Jag skär så att nederdelen av skon är så nära ryggen som möjligt och använder buken till skaft, där det inte behöver vara lika slitstarkt. Använd inte ljumskarna till skor, då detta läder är alldeles för töjbart. Alla sömmar stadgar upp skon och gör att dessa delar inte töjs längdsmed sömmen.
Just knäppslejfskon har ju en liten del som ska sys på på sidan av skon. Om man syr dit denna del genom att lägga den ena biten på den andra och syr igenom båda delarna så försvinner det ca 1-2 cm. Det är så det är beskrivet i boken att man ska sy om jag inte missminner mig. Om man däremot lägger läderbitarna sida vid sida och syr med t.ex. en osynlig söm så som man oftast gjorde under medeltiden, så bör inte mönstret passa lika bra utan då får man nog kapa av kilen en bit.
Börja sy skon i hälen och sy sedan åt vardera håll. Maka vid tån. En bes är verkligen att rekommendera, då denna förlänger skons livslängd och ger en vattentätare sko. Besen var under medeltiden oftast enkel, alltså inte dubbelvikt. Den var även ofta så bred att den la sig en bit upp med ovanlädret och där med tog de skador som annars skulle drabba ovanlädret.
Ett litet tips när man syr i läder är att man kan trycka ner sylen i bivax för att få den att glida bättre i lädret. En bit bivax är även bra för att få bättre grepp om nålen, och man kan med fördel trycka dit en bit vax på sidan av sylskaftet så rullar inte sylen ner från bordet så lätt. Jag har en bit vax som står stadigt på bordet och som jag sedan sätter mina verktyg i så jag vet vart jag har dem och de hela tiden är smorda.
Använd inte kromgarvat läder i skorna, då detta inte bara är giftigt och otidsenligt utan även beter sig på ett helt annat sätt än naturgarvat läder. Jag tycker själv att det till medeltidsskor passar med ovanläder som är mellan 1,2-1,5 mm tjockt. Jag föredrar nötskinn som är 1,4 mm tjockt. Till sula använder jag ett nötskinn med 5-6mm tjocklek.
En bra sida för bl.a. sömmar är:
http://www.mittelalterschuhe.de/
Ludvig