Jag har funderat en del över dessa sängar man ser på olika museer som är jättekorta, eller kanske mer över vad alla guider säger. "Det var inte så att folk var så mycket kortare förr i tiden, utan de satt och sov, eftersom man trodde att man kvävdes av sina kroppsvätskor om man låg och sov" eller nåt åt det hållet. Det som stör mig är inte att folk satt och sov, det gör jag också när jag är förkyld (faktiskt känns det som om mina kroppsvätskor hotar att kväva mig annars), utan det att de trodde att de skulle dö om de låg ner och sov. Alla borde väl åtminstone känt till nån som somnat liggandes av misstag, på fyllan eller av ren utmattning, och vaknat igen?
När började man sitta och sova (medeltid, 1600-tal, senare?) och när slutade man med det? Gällde det alla, oavsett samhällsklass, ålder, kön? Spädbarn var väl i alla fall tvungna att ligga ner?