<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Djingis Khan</i>
http://fof.se/artikelPrint.lasso?id=05464a
Sanlösa påståenden som nästan får mig att gå i taket. Ett riktigt lågvattenmärke av Harrison. De Engelska arméerna under hundraårskriget innehöll visst tiotusentals man, det vet vi från bevarade kontraktsrullor, ngt som Harrison helt ignorerar. Liknande påståenden har gjorts om romerska krig, som helt förringas. Harrison verkar vara besatt av tanken på att historiska krig <i>alltid </i>var mindre och oblodigare än vad vi trorr.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
För att vara ett litet soundbite, och därför med nödvändighet grovt förenklat, tycker jag nog Harrisons påstående verkar stämma rätt bra vad gäller just Hundraårskriget. De allra största engelska arméerna, vid belägringen av Calais 1347, räknade uppåt en 25-30 000 stridande men det var en rätt unik ansträngning. Inga senare expeditionsarméer var i närheten av lika stora. (Däremot förekom arméer i den storleken i Edward I:s krig i Skottland omkring 1300.) Michael Prestwich för ett rätt ingående resonemang i sin bok "Armies and warfare in the middle ages: the English experience" med utgångspunkt från de siffror som går att få fram ur källorna (rullor inte minst). Av allt att döma var det engelska militära/ekonomiska maskineriet mer välorganiserat och -utvecklat omkring 1300 än senare; "tillbakagången" kan delvis ha haft med digerdöden att göra men andra faktorer kan också ha spelat in.
_Däremot_ verkar det troligt (men här har jag själv dålig koll) att betydligt större arméer kan ha mobiliserats i de korta och geografiskt begränsade fälttågen i Rosornas krig. Det är ju betydligt enklare att samla och flytta 20 000 man från ett grevskap till ett annat än att skeppa dem till Frankrike och underhålla dem där.