När jag började i SCA typ 1987 fanns inga försäljare att tillgå när man skulle skapa sig en persona. Vi tvingades sy, snickra och dreja allt själva. Detta var en mycket nyttig erfarenhet som gett kunskap och då skapade mycket av banden mellan oss medlemmar.
Självklart är det skillnad på "äkta" hantverk och fritidsvarianten. Dock måste man komma ihåg vad hantverk och hantverkare egentligen är. Ingen lärde sig att bara göra svärdsknappar, bara stora trätunnor eller bara sy barnkläder. Jag som utbildad trätekniker och plåtslagare kan alltså förfärdiga många olika saker i trä och metall. En smed var exempelvis ofta en otroligt mångsidig människa under medeltiden. Allt sammantaget så tycker jag inte det är orespekt mot hantverket om man smider sig en utmärkt kniv eller väver en kanske perfekt väv. Saken är ju den att man skaffar sig kunskapen att göra detta enda inom ett hantverk. Det tar minst 100 gånger så lång tid att göra lika bra som den utbildade och tränade, men det går med lite tur. Det mesta jag har är amatörtillverkat, ofta av mig själv. Det har alltså sin egen karaktär, det som gör mig till mig.
Ett spelbräde jag snidade tog två år att göra på udda stunder. Brädet håller högsta klass men helt uppenbart är jag ingen snidare eftersom det tog två år.
Nej, jag tycker nog att personligt tillverkade föremål där man tvingats lägga ner sin själ för att uppnå hög standard är "mer värt" på sitt sätt. Därmed ingen orespekt till de som kan göra samma sak men 100 gånger snabbare.