Varför gör man detta...

av **chili** » 22 oktober 2003, 21:58

-"Vad håller jag egentligen på med", tänkte jag i dag när jag satt med min 1250-talsrustning. Hur mycket jag än försöker få den tidstrogen så kommer det inte att funka.

I går satt jag och tittade på filmen "Jeanne d´Arc" (jag vet, jag vet handlingen är tveksam men Milla Jovovich är ju så söt [:I]). Jag kollade en del på dräkterna och tänkte "så där bra kommer jag aldrig att få till det". Den filmen ska visserligen spegla 1420-tal, men ändå.

Dagen efter hör jag andra, mer kunniga, som också de sett filmen och suttit och skrattat åt alla fel och missar. Då undrar man igen... Om det finns folk som skrattar åt dessa, i mitt nybörjartycke, välgjorda rekonstruktioner. Vad skulle de då inte säga om de såg mina egna försök? Hur noga jag än försöker få till dem.

Troligen skulle de lägga sig dubbelvikta av magkramp, alternativt gråta en skvätt över alla fel...

Så än en gång... Vad håller man egentligen på med? Vad är det för idé att lägga ner massor av tid och kraft på något som i slutändan troligen ändå blir fel och som det dessutom saknas källor till i stora stycken. Är det alls någon idé att studera de fåtal källorna när resultatet ändå till största delen kommer att bygga på gissningar?

Suckar...

Nä, man kanske skulle byta hobby och börja tälja barkbåtar istället... [:(]

// Tobbe!

av **my_mmy** » 22 oktober 2003, 22:23

Tja, jag kan inte svara för någon annan, men jag håller på med detta för att lära mig mer om det. Varje dräkt jag gör är lite bättre än den förra, varje bok jag läser ger mig lite mer insikt i vad jag studerar. Jag håller inte på med detta för att skratta åt filmer, eller nybörjare, eller för att jag ska kunna känna mig överlägsen och bättre än andra. Tyvärr är det många som tycks göra det, men eftersom jag är betydligt mer intresserad av min egen kunskapsnivå än andras, så undviker jag dem. Och sen är det ju ofta så att ju mer någon pratar om hur mycket de kan, ju mindre kan de i verkligheten...

Som du så riktigt noterar så finns det hål i vår kunskap stora nog att köra lastbil igenom, så även de bästa dundervetare kan omöjligt veta allt. I min erfarenhet är det ett bra tecken på en dundervetare: de brukar påpeka hur lite de egentligen vet...

maggie

av **Sara Lundström** » 22 oktober 2003, 23:10

Ja, det finns gott om folk som letar fel i andras grejor (troligen för att de har ett behov att känna sig bättre än andra). Men skit i besserwissrarna. Gläd dig istället åt att du nu vet så mycket att du börjar inse att det inte går att veta exakt hur det var. Då har du kommit långt! Och huvudsaken är ju att du har kul med dina grejor. Om någon annan behöver klaga på dig för att stärka sitt självförtroende - tråkigt för dem att vara sådana.

av **Angus Maciomhair** » 23 oktober 2003, 00:19

Personlig utveckling är en av anledningarna till att jag själv började. Utan denna hobby hade jag nog aldrig snöat in i träbågarnas underbara värld, provat på vare sig silver- eller svartsmide, sy skor och kläder, brickband, historisk matlagning eller vad det nu må vara frågan om. Vem vet... jag kanske rent av hade blivit compoundskytt [:o] !!! En hemsk tanke men ack så möjlig.
Visst, en hobby vad den än må vara bidrar oftast till att man utvecklas inom något område men jag känner att jag hittat något som sammanför mina mundana intressen och vore det inte för detta är jag tveksam till om jag skulle fortsatt med alla av dem. Låt vara att jag aldrig hinner hålla på med någon av dem så mycket som jag skulle önska men rotationsmodellen fungerar bra och än har jag inte känt mig tvungen att släppa någon intressegren helt.
/Angus.

av **Björn Hellqvist** » 23 oktober 2003, 00:24

Det finns alltid någon kan mer än en själv. Det är bara att vara ödmjuk och erkänna detta. Sedan ska man inte ge tappt bara för att man håller på att lära sig. För det är det som är det viktiga - att sträva efter att kunna mer. Det är när man inte känner för att göra det, som det kan vara dags att lägga av. När det gäller 1250-tal, så är ju källäget rätt så bra. Det finns manuskript (t.ex. Maciejowskibibeln), statyer (t.ex. Naumburg) och annat kul. Det finns gott om litteratur på ämnet, så det är inte alls särskilt svårt att plocka ihop en bra (ut)rustning från den tiden.

Vad gäller "Jeanne d'Arc", så är mycket riktigt rustningar och vapen på sin höjd halvbra. Fast så är det i filmens värld...

av **Lasse C** » 23 oktober 2003, 08:11

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by chili

-"Vad håller jag egentligen på med", tänkte jag i dag när jag satt med min 1250-talsrustning. Hur mycket jag än försöker få den tidstrogen så kommer det inte att funka.

Nä, man kanske skulle byta hobby och börja tälja barkbåtar istället... [:(]

// Tobbe!
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Ja, varför håller man på med de mer eller mindre besynnerliga intressen man har? Ibland undrar man, det är sant. Jag kan bara tala för mig själv, men inte [}:)] är det för att uppnå perfektion! Vissa intressen (exempelvis knopslagning och flaskskeppsbygge) har vid det här laget följt mig i runda slängar 30 år, och där kan jag utan darr på rösten säga att jag är bra - riktigt bra till och med – men det finns fortfarande gott om utrymme för utveckling! Det är mycket därför jag håller på fortfarande. Nöjet består delvis i att kunna utvecklas, bli bättre, lära mig mer, men det viktigaste är ändå att hålla på med något för att jag tycker det är kul! Jag håller inte på med mina intressen för att tillfredsställa andra, även om jag självfallet blir lika glad för uppskattning som någon annan.

Visst, inom historia är (som jag vill minnas att jag sagt en och annan gång förut…[;)]) det vi verkligen vet tveklöst en ganska ynklig del av den helhet som fanns, och rätt mycket av det vi kan åstadkomma blir därmed baserat på tolkningar, antaganden – och i en del fall rena gissningar. Visst! Utmaningen ligger väl snarare i att hela tiden lära sig mer, kunna passa ihop fler och fler pusselbitar, och ständigt komma längre?

Det viktigaste är inte att uppfylla andras krav och åsikter – det kommer alltid att finnas någon gnällpelle som inte är nöjd. (Om inte annat så för att de finner något slags nöje i att peka finger åt andra…[:(!]) På den här punkten kan jag bara be dig att läsa Saras svar (minst) en gång till.

Lasse C

av **chili** » 23 oktober 2003, 16:49

Många kommentarer blir det... Jag får kanske be om ursäkt om någon kände sig påhoppad, det var inte meningen, men jag fick bara ett visst anfall av vanmakt när jag insåg att det jag, med mina amatörögon, tyckte såg ouppnåeligt och perfekt ut (inte bara Jeanne d´Arc utan kanske historiska filmer i gemen), egentligen inte är mer än "halvbra" som Björn Hellqvist uttryckte det ovan.

Då gick tankarna i den här riktningen "Om det jag ser som bra egentligen inte är mer än halvdant, och jag inte ens kommer upp till den nivån. Vad är då mitt arbete värt"? Kvartsbra, kanske... Eller?

Men visst har ni rätt i att man ska göra saker för sin egen skull när man håller på med något sådant här (eller vilken hobby man nu än valt att syssla med) och inte bry sig så mycket om besservissrarna. Trevliga bättre vetande får dock gärna kommentera. [:)] Jag har lärt mig en massa saker (inte minst av alla er här på forumet) och om jag någon gång blir klar med min utrustning och visar mig på allmän plats med den får ni mer än gärna kommentera och påpeka felaktigheter. Så lär man sig och kan rätta.

Angående det där som Björn H. sade om "källor" så kanske det stämmer. Problemet där är kanske att veta var man ska leta för att hitta dem. Maciejowskibibeln hade jag t.ex. aldrig hört talas om förrän jag ramlade in här på forumet i somras så kanske är det mitt största problem. Att inte hitta fram till de källor som finns.

Sedan kanske man också får tänka som så att så länge inga hundraprocentiga bevis finns, och ingen kan bevisa motsatsen, så duger mina resultat så gott som någon annans... [;)]

Saken är väl snarast den att man som amatör sällan kan gå i svaromål. Kommer det en "gnällpelle" och säger att "det där är ju helt fel och VARFÖR har du gjort så där och bla bla bla" är det är det ganska hopplöst att försöka argumentera eftersom man själv inte är säker på hur saker och ting egentligen ligger till.

Hur som helst så har era inlägg övertygat mig om att ta nya tag. Sedan får vi se hur resultatet blir. Kanske. Det beror på om jag får tillfälle att visa mig utomhus i den. Det är ju egentligen ganska sällan man får tillfälle att knata runt i brynja, huva, gambeson med tillbehör. Jag hade faktiskt min brynja (dock inte huvan) på mig en dag när jag var ute på sta´n. Jag hade precis gjort klart den och ville utsätta den för ett "bekvämlighetstest" men folk tittade så konstigt.. Hmmm... Man får kanske välja sina tillfällen. [:p]

Och my_mmy: Visst. "Ju mer man vet desto mer vet man om hur lite man vet" [:)] Helt rätt!

Och Sara L: Tack för de orden! Det är nog många som skulle behöva höra dem.

Och Angus: Känner igen det där med att ha en massa olika intressen. Jag kör också så, ibland är det det ena, ibland det andra. Det är väl det som är så bra med hobbyer, att man kan pyssla med det som känns bra för stunden utan att något tvång är inblandat. Tyvärr har jag inte, som du, funnit något bra sätt att foga samman dem under samma tak men det känns trots allt bra att ha många intressen. Då har man alltid ett nytt att ta itu med om man skulle köra fast med ett av dem.

Och Björn H: Visst finns det många som kan mer än jag (ni på forumet, t.ex.). En hel del av dem kan MYCKET mer än jag. Det kommer man aldrig ifrån. Och tur är väl kanske det. Vem skulle man i så fall fråga, om ingen kunde mer än en själv?

Och Lasse C: 30 år med flaskskepp och knopar! Jisses! Då antar jag att du kan det mesta. Börjar du inte få slut på idéer snart? PS Jag hör av mig om jag skulle behöva ett flaskskepp någon gång [;)]

// T.

av **Lasse C** » 23 oktober 2003, 19:25

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by chili

Och Lasse C: 30 år med flaskskepp och knopar! Jisses! Då antar jag att du kan det mesta. Börjar du inte få slut på idéer snart? // T.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

*stort garv*
Nej, rätt mycket kan jag, men det finns fortfarande massor kvar att lära - tack och lov! Det var liksom just det som var min poäng!
Jag planerar ett skepp som vi skall ha här hemma (vi har nämligen inget - det roliga för mig är att bygga, inte ha, mne min fru tycker att vi borde ha ett) som blir häftigt: Fyrmastad bark, helskrovsmodell i en 8-liters apoteksflaska. [:D][:D] Skall bli skitkul!

Med knopar är det likadant. Knopboken framför andra är The Ashley Book of Knots, som alla - och jag menar alla - seriösa knopslagare refererar till. I den finns bokstavligen tusentals knopar etc beskrivet. Blotta tanken på att lära sig (= kunna, inte bara känna till) allihop kan göra vem som helst modfälld. Jag lär mig nytt hela tiden, gör nya saker, provar nya tekniker.

Kärnan i mitt svar var just att så länge du utvecklas, så länge du lär dig mer och har roligt - GO FOR IT!

Lasse C

av **chili** » 24 oktober 2003, 13:16

Lasse C! Jo, jag förstod att det var det som var andemeningen i ditt inlägg, jag var lite slarvig när jag svarade bara. [:)] Visst lär man så länge man lever och tur är väl det. Tänk så tråkigt allt skulle vara annars. Jag tror nog alla har hört någon som sagt att "det där är jag alldeles för gammal för att lära mig..." Tydligen är detta en djupt rotad fördom... [:(]

// T.

av **Lasse C** » 27 oktober 2003, 14:04

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by chili

Visst lär man så länge man lever och tur är väl det. Tänk så tråkigt allt skulle vara annars. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jo, det är ju poängen, och alla lär vi i vår egen takt.

Jag har funderat lite på om den känsla du beskrev av att inte kunna bli "bra nog", som givetvis späs på av att höra folk skratta åt andras fel & missar, har rötter i den avundsjuka och de prestigefejder som är så tröttsamt vanliga inom den akademiska världen. Det begränsade material vi har kan ju faktiskt i många fall tolkas på flera olika sätt, och akademiker tycks älska att käbbla om vem av dem som sitter inne med Sanningen(TM). Möjligen smittar det käbblet över på en del icke-akademiker.

Som du förstått har jag åtskilliga intressen, som delvis överlappar varandra. Besserwissrar finns inom allt, men ärligt talat uppfattar jag dem som mer aktiva - eller åtminstone mer besvärliga - inom historia/reenactmentfältet.

Vad gäller t ex bumeranger (jag började `76, skrev en handbok på svenska `83 och var med om att arrangera första SM `84) upplevde jag aldrig något besserwisseri alls. Alla delade kunskaper och ideer med alla, bytte kunskaper och grejer och hade kul. Dock, här finns ingen "akademisk" kunskap, vilket säkert är viktigt.

Inom flaskskepp och knopslageri, men besserwisseri har jag ändå mött väldigt lite. Här finns det förvisso akademisk kunskap, men praktisk marinhistoria verkar av någon anledning inte generera någon märkbar akademisk rivalitet och prestige.

Inom de här intressena har jag stött på väldigt få besserwissrar, men desto fler glada prickar som anser att det är en del av behållningen att föra sina kunskaper vidare och hjälpa andra på det sätt de själva en gång blev hjälpta.

Lasse C

av **Burmeister** » 31 oktober 2003, 12:23

Ja, varför håller vi på med det här när vi aldrig tycks kunna bli perfekta i vårt återskapande? För min del känns det inte särskilt bedrövande att inte kunna bli perfekt i kunnande eller utrustning, det ligger i sakens natur att vi inte kan vara medeltidsmänniskor - vi lever på 2000-talet och det kommer vi inte ifrån hur mycket vi än läser, bygger och syr.

Ofta verkar det som om folk blir bedrövade över att de inte når upp till den nivån som de som "är bäst" gör. Det finns en sorts pryltokighet i den här hobbyn som jag ibland ter sig rätt osund. För att provocera lite, hur viktigt är det egentligen för hobbyn att alla har tipp-topp prylar och spetskompetens inom alla olika former av historisk forskning? Inte alls skulle jag vilja säga!

Jag har hyggligt bra utrustning som jag är helt och fullt nöjd med. Mina kläder är ca. 50/50 maskinsydda/handsydda. De är tillverkade i rätt material med rätt färger och är korrekt skurna i stor utsträckning. Jag använder oftast rätt sorts tråd men ganska sällan hitills korrekta stygn. Jag ser till att mina olika plagg tidsmässigt matchar varandra etc. Jag kan inte se att jag kommer att höja nivån speciellt mycket på mina kläder som det ser ut idag, jag kanske kan lbi snäppet vassare på färgval eller plaggkombinationer men det handlar om detaljer. Jag är helt och fullt nöjd! Dock hamnar jag en rejäl bit under den nivå som t.ex. Olofsgillet siktar på. Det finns alltså de som är mycket bättre än mig på kläder, som spenderar mycket mer pengar och tid på dessa och som gjort det till kärnan i sin verksamhet att vara så bra som det bara går i dagsläget på just klädfronten.

Ska jag nu känna mig dålig för att jag inte är bäst? Nej, det gör jag inte. Jag menar att när det kommer till kläder så räcker det utmärkt för mig själv och mina ambitioner att ha kläder av denna nivå, jag behöver inte sträva efter att vara bäst. Det är jättekul att det finns de som orkar/har råd att arbeta på den nivån men det kan inte bli verklighet för mig. Jag har för mycket intresse av annat än kläder och alldeles för lite tid. Jag har andra intressen som jag prioriterar högre.

Jag har fäktats/slagits i strax över tre år sedan grundadet av S:t Mikaels gille här i Malmö. Historisk kampkonst har sedan dess varit mitt största intresse inom den här hobbyn och mycket av tiden (träningar 1-3 ggr./vecka + läsning) går åt till just detta, för att inte tala om kostnaden för vapen, rustningar, böcker etc. Om jag skulle avkräva mig själv tipp-toppkläder skulle jag inte ha tid eller råd att hålla på med kampkonsten. Om mitt intresse för medeltid nu enbart kunde omfatta just perfekta kläder skulle jag nog tröttnat på medeltidandet för länge sedan. Jagskulle bli en snygg modedocka som bara drog runt utan mening på evenemangen = trist!

Vad jag menar är att det är viktigt att bena ut för egen del vad det är som är viktigt och inte låta andras engagemang vara det enda rättesnöret för ditt eget historiserande. Det är bara att acceptera att man inte kan vara bäst på allt. Det är som om vi inte skulle kunna spela innebandy utan att få ångest över att vi inte platsar i landslaget. Det kan inte vara så att det är fel att ha en lägre ambitionsnivå än "bäst i världen" och ingen ska behöva ha ångest över detta.

Sedan finns det naturligtvis problem i det att vi har olika ambitioner men det är en helt annan tråd...

av **Eva Andersson** » 3 november 2003, 11:01

Tack Andreas!
Mycket väl summerat. Man måste inte vara perfekt, man behöver inte ens sträva efter att vara bäst på alla områden, jag tycker det räcker fint med att sträva efter att vara bra.

Det finns säkert de som tror att jag strävar efter att vara perfekt när det gäller kläder (folk som inte träffat mig eller sett mina kläder), men så är långt ifrån fallet. Vad _jag_ gillar är att prova något nytt, ompröva min teorier, göra något lite bättre än förra gången etc. Om jag skulle sy allt för hand (syr mycket för hand, men inte allt) i handvävda tyger skulle den kunskapsutvecklingen inte äga rum, eftersom det skulle ta för lång tid och bli för dyrt. För mig är prövandet och att ha nya snygga kläder det roliga, inte att göra den sak jag har mest dokumentation på gång på gång.
Se'n vill jag ha grejerna på mig, sjunga, sitta och prata och känna mig lite medeltidsromantisk ibland. [:)]

Eva

Varför gör man detta...

Varför gör man detta...

Vilka är online