av Matti » 8 juli 2009, 13:10
Jag måste tillstå att jag hade askul när jag var inbjuden som föreläsare på Ragnhildkollegiet ifjol. Jag kunde slänga på mig min 500-tals stas för en gångs skull och komma som den griske och trumpne bysantinske veteranen Steinar och vända upp och ner på de sociala koderna!
Nu är jag också rollspelare, och jag hade skojsigt och kunde snacka olika tidsepoker med olika personer.
Inga problem alls för min del. Så länge man inte ger sig ut för att vara det man inte är och är öppen med det, så är jag glad och nöjd!
Sedan älskar jag när jag ser en samlad skara av folk som alla är i helt tidstypiskt korrekt dräkt det med, men det är en annan sida av det hela.
Bägge kan vara intressant och utvecklande, om man bara har ett öppet sinne. Det finns många fina hantverkare i SCA och I Nordrike, många som är superseriösa med sitt personliga kit och som man kan snacka med hur länge som helst. Fördelen är att folk med intresse för olika tidsepoker kan mötas någonstans och träffa fler med liknande intresse på samma gång.
The more the merrier, som det heter.
Det båtar föga att vara irriterad och bitter på att fler inte gör just din favoritperiod jättepurjo. I grund och botten gläder jag mig högeligen åt att se många människor som är intresserade av vår historia och villiga att lära sig nytt. Som museiförmedlare är det detta som gläder mig allra mest. Alla har inte tid, råd och ork att gå in och göra allt hela vägen snabbt. Men en liten kille som just fått sin bomullstabard och ett träsvärd och är "jiddare" eller en förvärsarbetande ensamstående kvinna som just läst Arn och fått upp ögonen för historia ÄR nog det personer som är allra mest intressant att möta.
Dels därför att jag älskar att berätta om historia, men också för att de har en brinnande iver för något nytt och spännande. Att snabbt resa murar som gör att det känner att bli medlem i en grupp blir för dyrt och oöverskådligt är katastrofalt fel! SCA och Nordrike är därför på många sätt basen och grunden till att mer smala grupper kan få medlemmar. Vikingagrupperna är likaså en stor inkörsport, vill jag tro.
Är tröskeln hög och porten trång kanske de som är inne känner sig varande del av en exklusiv grupp. Men bygger man höga trösklar och trånga portar skall man inte klaga på att många som önskat komma in känner sig avvisade redan innan de frågat.
Att vara ett föredöme för det man vill visa är gott och bra, men om föredömet är avvisande gentemot folk som inte "nått en viss nivå" upphör man att vara föredöme.
Vill man ha mer folk som är snävt purjo på event, kan man inte börja med att skapa en osynlig mur av avvisande. Alla behöver sin tid, alla behöver få hitta sin nisch på sina egna vilkor.
Även tusenmilafärder börjar med ett litet steg.
Nu ligger det inte för alla att vara den som är villig att med varlig hand vägleda de som vill bli mer "purjo", men om man inte är redo att visa öppenhet och tålamod så skall man inte klaga på folk, anser jag.
Alla har olika förutsättningar. Alla kan inte, som många av oss här, banka in hemuliska mängder av fakta, komma ihåg alla olika stygn och vävningstekniker, vapentyper etc som är korrekta just för 1300-talets första halva, exempelvis. Det betyder inte att de inte är intresserade eller villiga att pröva, MEN att å ena sidan bygga en trång port med hög tröskel och å andra sidan beklaga att inte fler gör saker mer "purjo" inom en specifik tidsperiod är lite... hyckleri.
Vill man ha mer som gör en specifik tidsperiod måste man jobba för det, göra porten bred och tröskeln låg, för att den nyfikne skall våga stiga in till att börja med!
SCA och Nordrikegrupperna har oftast denna låga tröskel och breda port, likasom flera vikingaföreningar. Inte så konstigt att de har många medlemmar.
Det ÄR dyrt att gå rakt in i re-enactandet med högsta möjliga standard som mål! Inom Fotfänikan löses detta genom att tillhandahålla låneuniformer, dräkter både för män och kvinnor. Barnkläder cirkulerar mellan medlemmar som behöver dem för tillfället. Medlemmarna uppmanas skaffa egen tidstrogen dräkt med tiden, men det är accepterat att alla har olika förutsättningar och olika tid för att sy dräkter. Ett par medlemmar syr dräkter åt dem som inte kan sy själva.
Fotfänikan expanderar lugnt och stadigt, och många kommer med där som aldrig ens tänkt pyssla med re-enactment före de stötte på oss!
En plan och policy som avser hjälpa nytillkomna att komma igång på enklast möjliga sätt till lägsta möjliga kostnad är ett måste om man vill ha många medlemmar som kommer direkt.
De mest etablerade grupperna, rätta mig om jag har fel, tror jag främst rekryterar ur andra grupper och förväntar sig inte att det skall vara rusing. Rätta mig om jag har fel, Johan. De har inga problem med andras krav och nivå, och om folk som redan etablerat sig i svängen visar intresse och frågar vad som krävs så är det inga problem.
Tyst föredöme kallas det. Bössorna rockar! Hade det inte varit för att ni är på fel plats och har fel tidsperiod så hade jag nog undrar om ni inte ville ha en bondjävel med spjut bland er också!
Tyst föredöme innebär också att man accepterar andra som de är. Går man omkring och känner sig bitter så syns det, för mig i varje fall, och då visar man omedvetet att man avvisar andra som inte håller ens egen nivå.
Om man som förening känner att man måste ha höga ingångskrav, måste man också, som bössorna, främst rekrytera bland de som redan har varit med ett slag. Detta är ingen kritik, notera. Jag anser att Bössorna gör rätt och har helt rätt attityd med tanke på de krav som andra också ställer på dem! De accepterar då också att de inte kan ha en kö av ivriga personer som vill med och som inte ens har sytt en lapp i sina jeans ännu, än mindre läst jättemycket om senmedeltid.
Jag är jävligt hardcore, men jag vägrar att bli bitter. Ingen blir glad av att vara bitter, och jag är bitter så det räcker på andra delar i mitt liv. Vill man ha re-enactment som en utvecklande erfarenhet, så kräver det närmast att man har en grupp med andra omkring sig, och "The more the merrier".
Om man vill vara hardcore och inte är beredd att med öppet sinne och mild vägledning hjälpa andra som vill bli mer "purjo" på vägen, skall man inte förvänta sig att fler blir hardcore, speciellt inte om man går runt och är bitter!
<i>
Levande historia predikanten Matti hoppar ned från sin sten</i>