Benlindor och byxor

av **Magnus** » 6 december 2002, 11:43

Hur tog man på sig benlindor? började dom nere på foten eller på benet? hur överlappar dom byxorna vid knät?

Hur vanligt var det med "ballongbyxor" ner till foten?

Magnus

av **Magnus** » 6 december 2002, 11:49

glömde nämna att jag är runt 900-1000 o snurrar

Magnus

av **olafR** » 6 december 2002, 15:51

Min erfarenhet, med benlindor, är att dom sitter bättre om jag börjar uppe under knäet och lindar nedåt. Om det fanns någon "standard" för det vet jag inte.

Sen har jag dräktnålar som ytterligare håller dem uppe, små ringspännen går bra också.

olafR

av **John-Kompani Bastard** » 9 december 2002, 12:09

Det finns inga tecken på att "pösbyxor" gick längre än till under knät. Materialet, både det arkeologiska och bildliga är dock sparsamt. Som en indikation för att byxorna gick till knäna ges oftast ett spännenfynd från Bj 904 (Birkagrav. Dessa skall ha hållit uppe de korta hosor (långa strumpor) som man hade till pösbyxorna. Korta hosor har hittats i Hedeby. Den beömda bildstenen från Gotland visar också knälånga pösbyxor, men det är ju inget säkert bevis eftersom det går att linda in den nedre delen av hellånga pösbyxor med benlindorna. Detta verkar ju för en modern människa något dumt, men kanske inte sågs så då. Ibn Fadlans text som ofta citeras då han nämner att Rus hade byxor av (många, har inte siffran i huvudet) aln tyg ger ingen hint om längd.

Själv är jag benägen att tro på knälånga pösbyxor, men med tillägget att det långt ifrån står klart hur herremansdräkten införskaffades. Vissa påstår att den i t ex Birka till övervägande del inporterades hel, andra att inhemsk till verkning dominerade. Alla varianter däremellan finns också representerade. (Du får läsa in dig själv på mer om detta)

Själv återskapar jag just för tillfället, tillsammans med spinnerskan Ulla Engstöm det speciella crepetyg (förlaga funnet i Hedeby) som tros ha hört till en (OBS!) tvåfärgad pösbyxa. Röd fram, grön bak. Mycket intressant. Provävning som utförts visar att det funkar utmärkt. Grundiden är att du har ett (ylle)garn som är extremt hårt spunnet (och mycket tunt, vapen är 30-33/1 dvs 30000 meter på ett kilo=sytråd) och permanentat. När du färgar det färdigvävda tyget kommer tråden att "krulla" ihop sig och du erhåller mjuka oregelbundet utspridda veck över hela tyget.

Angående benlindor kan jag säga att det beror helt på vilken typ av benlinda du har. Mina experiment antyder att det går utmärkt att linda från hälen och upp om du har riktigt uppvävda "spetskypertlindor" medan klipta tygremsor i de flesta fall går sämre och bör lindas ovanifrån. Det beror mindre på att de är klipta och mer på att det är svårt att får tag på tyg med orginalets (det rekonstruerade) egenskaper. Jag har ett litet ringspänne som håller upp mina men nål går lika bra.

John

av **Raymund** » 9 december 2002, 22:26

Angående benlindor så kan man väl fästa dem med speciella hakar som i den här artikeln:
http://users.bigpond.net.au/quarfwa/mik ... wraps1.htm
(se http://users.bigpond.net.au/quarfwa/mik ... wraps3.htm för bilder)

/R

av **Admin** » 9 december 2002, 22:46

Skriver inte Inga Hägg att hon tror att de "hakar" som nämns i artikeln har använts för att hålla upp "strumpor"?

Jag har ju aldrig provat, men det förefaller svårt att hålla upp hårt snörda benlindor med hakar i knäbyxor. Risken känns överhängande att byxbenet vrids och lindningen bli lös. Eller?

/Henrik Summanen

av **Martina** » 22 februari 2003, 11:47

Jag har uppfattat det som så, att benlindor inte skall vävas med vävbrickor. Skall de isåfall göras i varptyngd vävstol? Ungefär vilken bredd och längd skall de ha? Grovlek på tråden?
Varför inte med brickor, skall det vara inslagsrips istället för varprips?

Undrar Martina, som aldrig använt några benlindor!

av **John-Kompani Bastard** » 22 februari 2003, 21:34

Benlindor vävs i bredd 7-9cm. Orginalen (från Hedeby) har en tätthet i varp på mellan 16 och 26 tr/cm (ungefär) och 8-15 tr/cm i inslag.

Lindorna vävs i fyrskaftad bruten spetskypert (se bilderna på HV vikingman). Spetsen är bruten i varpen och en komplett mönsterrapport ligger i de flesta orginalen på 20 tr.

Stående vävstol är ju de som man har kunnat belägga häruppe. Mer än så kan man inte säga.

I mina entrådiga lindor använder jag ett specialspunnet Z garn som motsvarar ungefär nr 11-12 eller 11-12000 meter /kg i varp.

inslag är S spunnet och ca nr 6.

av **Halvor** » 24 februari 2003, 17:46

For de av oss som ikke kjenner gale vevedamer (urk! jeg misunner deg dine bekjentskaper, John...): hvor får man kjöpt puttees? Jeg vil selvsagt ha sånne som er vevet for formålet, ikke bare oppklippet stoff!

En båndfabrikk kunne kanskje ordne saken?

Halvor

av **John-Kompani Bastard** » 24 februari 2003, 23:52

Tror inte att det skulla vara ekonomiskt eller lätt genomförbart att få en fabrik att sätta upp en sådan specialbeställning. De skall oftast väva 1000-tals meter för att få ekonomi i sina produktioner. Leta istället upp nån som väver i närheten av dig, kanske inom nån hemslöjdsförening (sök internet) och få dem intresserade. Se bara till att du har alla fakta om hur du vill ha det klart för dig så att det inte blir fel. De flesta väverskor idag väver inte med entrådigt yllegarn t ex så det kan krävas övertalning.

Vill du beställa av mig väver jag upp entrådiga, växtfärgade lindor på tre meter för 5500 kr/par, men jag tror att det skulle bli billigare för dig att hitta en väverska i din närhet. Då får du också incitament att ta tag i och förstå hur de är konstruerade.

John

av **Martina** » 25 februari 2003, 01:06

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by John-Kompani Bastard</i>

Benlindor vävs i bredd 7-9cm. Orginalen (från Hedeby) har en tätthet i varp på mellan 16 och 26 tr/cm (ungefär) och 8-15 tr/cm i inslag.

Lindorna vävs i fyrskaftad bruten spetskypert (se bilderna på HV vikingman). Spetsen är bruten i varpen och en komplett mönsterrapport ligger i de flesta orginalen på 20 tr.

Stående vävstol är ju de som man har kunnat belägga häruppe. Mer än så kan man inte säga.

I mina entrådiga lindor använder jag ett specialspunnet Z garn som motsvarar ungefär nr 11-12 eller 11-12000 meter /kg i varp.

inslag är S spunnet och ca nr 6.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Hej och tack för hjälpen!
Är det olika grovlek på varp och inslag i de fynd man gjort, eller är det en efterkonstruktion av dig?
Är det korkat att sätta upp båda lindorna samtidigt i väven och bara använda två inslag?

MVH

Martina

av **Halvor** » 25 februari 2003, 16:42

Hei, John!

Takk for tilbudet, men du vet hvordan reenactere er? Kronisk blakke, men har bra med tid. Tror jeg satser på en hemslöjdforening istedet...

Halvor

av **John-Kompani Bastard** » 25 februari 2003, 20:41

Kort svar!

Olika grovlek i fyndet. Så är det med en stor del av järnåldersfynden. en stor brasklapp skall dock inflikas.

Hägg anger i Hedebypubl. trådgrovleken i delar av cm och hur hårt tvinnigen på garnet är. Jag har gått tillväga så att jag lindat garnet tätt över en 2-3cm sträcka och försökt tillse att få garn med ungefär rätt spinnvinkel, men det ger inte automatiskt rätt. Garnet kan, beroende på garntyp, fibergrovlek, längd, kardning och spinnteknik bli mycket lösare eller mycket kompaktare än mina och ändå behålla samma grovlek och spinnriktning.

Sätta upp båda lindornas varp på en gång? Jag skulle inte föredra det efersom det på den stående vävstolen inte leder till någon större effektivitetsvinst, men det går ju naturligtvis.

John

av **gwen** » 9 mars 2003, 23:35

Är det fel att använda brickvävda band som benlindor?
Och när började man egentligen att använda bandvävstol?
/gwen

av **John-Kompani Bastard** » 11 mars 2003, 23:52

Inget är fel eftersom det är mycket svårt att falsifiera inom textilarkeologi, men det finns inga som helst beläg som antyder att brickband användes som benlindor. De relativt sett få fynd av brickband som finns från 800-1000 antyder dessutom att den övervägande delen av brickbanden var i form av smala, välarbetade brokadband, eller möjligen (från Gotland t ex) smala band med mönstereffekt som åstadkommits genom en serie enskilda vridningar av brickor. Banden är sällan bredare än 9-11 mm. Tolkningen är att de uteslutande varit dekorationsband.

Inga breda ylleband på vikingatiden funna än så länge alltså!

Eftersom benlindor är funna, dessa är vävda och en av Häggs slutsatser om Hedeby och Birka textilierna är att specifika typer av textilier tenderat att användas till samma typer av plagg så är det, om man följer Hägg, än mindre troligt att brickband kan vara ett alternativ, men Hägg är kritiserad.

Bandvävstol? Vilken typ. I osebergsskeppet finns väl en stol som tolkats som en brickbandsvävstol och du kan se fina bilder av bandvävstolar i en föregående tråd. Jag är dock ingen expert på dessa tingestars vara så jag blir svaret skyldigt.

John

Benlindor och byxor

Benlindor och byxor

Vilka är online