Anpassningar vs. stilrenhet

[Todd]

Burmeister och Taffy

Vidare fran traden fotarbete som tyvarr blev off track.
Sa har jag nedan forgesatallningar som jag ar intresserade av edra asikter om.

1. Taffy, som du kanner till vid det har laget sa anser att sparring ar ett moment som snarligen skall introduceras till nyborjare, givetvis under sa sakra former som mojligt for att i storsta mojliga man undvika skador. Utan sparring sa ar teknik forstalesen svar eller omojlig att uppna. Taffy jag forstar dina farhagor men annu en gang sa maste jag referera till att det ar detta fakting handlar om. Forsok att finna ett satt som gor att du kanner dig saker med sparringen. Givetvis sa respekterar jag om du ar av en annan asikt i detta och vill halla tillbaka sparrings momenten som en slags lordags karamell som ges till den hangivne nyborjaren nar tiden ar mogen.

2. Burmeister, vi borjarde sa smatt treva in i ett valdigt intressant omrade inom de nutida faktskolerna. Dvs anpassningar och forvanskningar av grund manualerna. Sjalv ar jag av asikten att nar man skall hange sig at en mastares manual sa skall man forsoka gora det sa pass slaviskt som mojligt, jag anser tom. att det inte finns nagra fel i manualerna. Tolka mig ratt, vill man fakta enligt Dei Leiberi jag da far man kopa med hull och har det han foreskriver och forstar man inte eller har en tvertydig tolkning av olika tekniker jag da foreligger forskning praktiskt/teoretiskt, men mig vertligen sa ar sadana exemple inte allt for vanliga. Jag vet att denna asikt kan verka tvivelaktig hos en ARAMA & JC trogen, men efter ha tranat med The Exciles och sett deras dedikation till Fiori Dei Leberi sa kan jag inte annat an halla med. Maste givetvis erkanna att jag sjalv alskar jag anpassningar och egna abrovinklar men da endast inom sparringen dar jag tycker om att blanda Tallhoffer med Dei Leiberi osv. Det vore intressant att utbyta erfarenheter inom "anpassnings" omradet, jag vet inte om detta forum ar optimerat for det eftersom det ar sa krangligt att ladda upp bilder?

Taffy - Tycker inte jag var aggro emot dig[V], kan handa att jag hade en sur ton [;)]men jag blev faktiskt irriterad nar du kallade JC's bok pladdrig och detta utan ha last den. Lat oss go vidare in denna intressanta conversation.[:)]

Sjalv gottar jag mig at en helg av faktning,drill och faltslag i Tyskland slutet pa denna manad[:D]

Ha det bra[:D]

Fakta lungt
Todd

[Taffy]

Hej,
vi låter eleverna börja med långsamfäktning på en tidig nivå. Man sätter ett tempo, och håller det. Den som höjer hastigheten har misslyckats. Tanken är att man ska lära sig att röra sig mellan garderna på ett lätt sätt. Men långsamfäktning är också väldigt artificiellt, och många tekniker fungerar inte, fintar är mycket svåra osv. I långsamfäktningen försöker vi få bort alla tävlingsmoment, vi vill ha en så ren teknikövning som möjligt. Som jag skrev tidigare så är det här troligtvis inte en ny frågeställning. Vi vet att Meyer lät eleverna vänta länge innan de fick frifäktas, men hur andra gjorde är osäkert. Man kan nog anta att stora delar av åtminstone adelskapet som tränade för fäktmästare var rätt bekanta med vapen från tidig ålder, och säkerligen långt mer vältränade än våra medlemmar. Jag skulle tippa på att man i de allra flesta fall hade fäktats en hel del innan man började träna för en fäktmästare. Om inte annat hade man sett hur det gick till, hade hanterat vapen och liknande. Så det är nog vanskligt att dra för stora växlar av vad en man skrivit, och anta att man då vet hur det låg till överallt. Jag tror inte att det finns ett rätt och ett fel här, jag tror däremot att valet man gör påverkar fäktningsstilen. Och vi har lagt fokus något annorlunda än vad ni har gjort. Jag vill dock påpeka att även sparring är artificiellt, det är ingen riktig strid. Man riskerar inte liv och lem, och gör med allra största säkerhet helt andra val, än vad man skulle ha gjort i en skarp situation. Trots allt, så är även sparring, en teknikövning, och i bästa fall en simulering av strid.

2. Eftersom jag främst sysslar med de tyska mästarna, så kan jag inte säga så mycket om italienarna. Jag har studerat lite dei Liberi, men inte på samma sätt. OCh jag tycker mest att jag hittar likheter, men skillnaderna finns där så klart. Men inom den tyska skolan så känns det rätt likartat. Den bygger i stort sett på Lichtenhauer, men utökas successivt. Ringeck lägger till lite, Meyer lägger till lite osv. Så medan Lichtenhauer hade fokus på ett enkelt system, så blir det lite mer komplicerat framöver, fast tonvikten i verklig strid måste trots allt vara grunderna. Det är dem man alltid faller tillbaka på. Och så länge man håller sig till det enklaste, så stämmer det mesta överens. Det finns en del avvikelser och begreppsförvirring i Meyer, och Talhoffer är inte lika systematisk. Men i stort sett så bygger fäktningen på samma principer. Med undantag för Meyers låga kroppshållning, så tror jag att det är svårt att i nuläget skilja på en person som studerat Talhoffer, Meyer eller Ringeck, om man skulle se dem sparras. Och Meyers kroppshållning kan mycket väl vara ett konstnärligt ideal (fast jag är inte så övertygad om det, men det framhålls emellanåt).

De här likheterna betyder däremot inte att man inte kan, utifrån var ens grund är lagd, komma fram till en hel del olika saker i studerandet av de olika teknikerna. Faktum är att beskrivningarna emellanåt är så vaga, och bilderna (när nu dessa finns) så luddiga, att jag tror att det är omöjligt för olika fristående grupper att inte komma fram till olika tolkningar. Och vi får inte glömma att vi trots allt tillhör en relativt ung grupp studenter, som ser på den historiska fäktningen på ett nytt sätt. Jag tror att vi över tid kommer att tvingas omvärdera en hel del. Därför menar jag att man nog bör se sig själv som student, hur länge man än hållit på, och därtill försöka ha ett så öppet sinne som möjligt. För det glappaar ett halvt millenium i vår tradition, och det är inget man kan tro sig överbygga på en eftermiddag. Jag tror att man gör sig en otjänst om man menar att man tränar och utför tekniker på exakt samma sätt som manualerna, för det finns med allra största säkerhet fina nyanser som helt försvunnit.

Angående JC's bok, så var det inte min mening att vara nedlåtande. Jag började som sagt läsa den, men jag tyckte att den var något ofokuserad och jag la den därför ifrån mig, och satte tänderna i andra böcker, främst manuskripten.