Fäktning med dubbla svärd

[Tehinke]

Ja yxa är en ypperlig krok att snärja det mesta med avväpningar går som en dans

[griskroppen]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Tehinke</i>

Finns det några refernser till att man har använt kombinationen: svärd-yxa under viking/medeltid?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Jag har ett vagt minne av att någon gjorde det antingen
i Egil Skallagrimsson eller i Njal. Sagor båda, i och
för sig, men i alla fall skrivna på den gamla goda tiden.
Bara ett vagt minne, dock - det kan lika gärna ha varit
i Röde Orm eller Monty Python and the Holy Grail

/Skallachristofer

[Steeltoe]

När man träna Filipinska kampkonster (Escrima, Kali, Arnis) kör man ofta med två vapen. Men då rör det sig sällan om vapen i full svärddstorlek. Utan oftare om 6-7 dms vapen (rotting eller hickorykäppar). Tanken är att det är machetes eller dylikt, dvs baronger, kris etc. som väl kan sägas likna kortsvärd. För både hugg och stöt. Två vapen ger vissa fördelar men även vissa nackdelar. Man måste vara tokigt agressiv om motståndaren har ett längre vapen. Det ställer även ganska höga krav på simultankapacitet och flyt i rörelser för att man inte ska dissikera sina egna armar etc.

Ett träningsmoment som förknippas med denna dubbelvapenträning är sk Sinawali, där man kör förutbestämda mönster för att sätta grunderna. Dessa mönster kan göras nästan hur komplicerade som helst.

Man använder även sk espada y daga. Svärd och kniv.

[Matti]

Fasen! Nu msåte jag blanda mig i.
Jo, svärd och yxa, speciellt skäggyxa, är fint för att rycka undan sköldar och dylikt, så två vapen är ett klart alternativ. Drar mig föresten till minnes en krigargrav från 600-talet i Hälsingland där den begravde fått med sig spjut, svärd och en yxa, men inte tillstymelsen till sköld... Inte för att det är något defenitivt, men intressant.

Dessutom har tvåssvärdfäktning praktiserats innan 1500-talet i Europa. I källskrifter om det romerska gladiatorspelen förkommer ibland Dimarcheus, eller något liknande. Det var inte den vanligaste formen av gladiator men de fanns och de stred med två svärd, sannolikt två gladius.