Historiska förfalskningar

[Per-Allan Olsson]

Tack MaAlk för den genomgången! Jag förstod inte riktigt om texten var hämtad från Sven Lövfors artikel eller inte? Jag tyckte faktiskt den överensstämde väldigt väl med vad Fridell skrev i sin artikel "Häggumpergamentet: ett götiskt falsifikat" i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1998. En intressant artikel om den bara inte hade börjat med slutsatsen och sedan försökt passa in iakttagelserna i denna slutsats. Läs den.

Det är intressant detta med, som Fridell hävdar, en kyrkoherde som i maskopi med en rudbeckian förfalskar innehållet i ett dokument så att den egna bygdens historia skall framstå i bättre dager. Har man kikat i kyrkoräkenskapsboken? Det kanske står "Situn" där också...

Ljunggrens brev som Tyr återger tycks dock tala emot att denne präst skulle velat förfalska någonting, och det är ju faktiskt den uppfattningen som har varit rådande fram tills Fridell började tala om förfalskning. Sven Lövfors artikel som publicerades ett år före Fridells <b>utgår från</b> att pergamentet är äkta. Hur skulle man annars kunna göra det till artikelämne? Artikeln "Häggumpergamentet - ett fall av digrafi i Västergötland" förutsätter möjligheten av att munk- och runstil kan förekomma på samma pergament.

Ljunggrens brev till Tham, slutligen, är ett mycket viktigt dokument. Här visas att den gode kyrkoherden sedan länge varit kritisk till ett ovarsamt hanterande av det historiska materialet.

[Wuqingyuan]

Hej Magnus!

Jaha, har du blivit stämd? Hm, det var lite dålig tajming på mitt skämt då. Nu ångrar jag också att jag inte skrev, Ingo hälsar, istf., Heinz hälsar. Jag kom inte att tänka på det förrän någon timma efter att jag skickat iväg mitt inlägg. Var inte rädd för att posta du; jag tänker inte beskylla dig för något iaf.

Du blev ett offer för ditt intresse, och för en oturlig formulering. Vi kan följa dina inlägg här, och se att du skrev om Häggum, sedan om Möjbro, och sedan kopierade du ifrån "någons" bok, vilket kan ses av omnämnandet av kapitel 8.

Så var inte orolig, för det är alldeles uppenbart att du inte jobbar för SPI . Hoppas att det löser sig väl med stämningen.

(skrivet i hast)
Marcus

[Christer Samuelsson]

Tja detta ämne skall ju handla om historiska förfalskningar och törhända bör detta berättas:
1998 skriver några verkliga västgötavänner en bok, det förtjänar att upprepas en bok: "Sveriges vagga stod på Kinnekulle"

En av författarna fick vid tiden anonyma brev, från en person som uppger sig arbeta på Uppsala universitetsbibliotek. I breven, vars kuvert bär Uppsala universitetsbliotek logga, hävdas att det finns hemliga dokument undangömda i biblioteket. Minns jag rätt så handlade det om att, en viss Petrus Petrejus kopieerat en 1400-talstext, och av dokumentet framgår att Sverige inte betyder "Svearnas rike", utan har tyskt ursprung. Petrejus påstås klargöra att namnet Sverige skall läsas som “Zweirike“, alltså “tvårike“sannolikt syftande på Öster och Västergötland. På biblioteket fanns även ett brev från Olov Rudbeck, där denne erkänner att Sveriges första huvudstad låg på Kinnekulle.

Några sådana här dokument har självfallet alldrig funnits på Uppsala universitetsbibliotek, detta konstateras snabbt när boken kommer ut.
Så småningom träder författaren av breven fram, jag har glömt vad han heter, han förklarar att han skrivit breven för att påvisa hur okritskt man läser historiska dokument, på sina håll i Västergötland.

Vilket är en ganska kul historisk förfalskning, som detta ju skall handla om
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Wuqingyuan]

Hej!

Det var inte en förfalskning, utan ett skämt.

Jag glömmer också alltid av vem det var som låg bakom, men man kan ju alltid kolla på skalman eller i historieforum väst, om man vill veta. Aha, han heter Dan Korn.

Förklaringen tvårike fanns under medeltiden, och omnämns bland annat i chronica regni Gothorum. Jag har sett den i andra skrifter, men på rak arm kommer jag inte ihåg vilka. Medeltidsjopparna menade dock inte att det syftade på Väster- och Östergötland. På den tiden trodde man även att Uppland skulle ingå på nåt vis ;-D (OBS! Det var ett SKÄMT)

Om vi ska återgå till Alkarps fråga: jag tycker det är för svårt att sätta sig in i "förfalskarens" mentalitet, så jag bryr mig inte om dessa tankar om anakronistiskt tänkande. För mig är en förfalskning en förfalskning. Det betyder inte, att jag inte har full förståelse för t. ex. munkar som förfalskar diplom.

För att göra dig på glatt humör, Christer, ska jag peka på Liljenroths bok "Gum, Svea rikes navel", som ett exempel på förfalskad historia. Borgen avbildas i boken, och tyvärr är det så att bilden föreställer Öresten. Det är bara att kolla på Paul Dolnsteins teckning från 1502, och jämföra med Liljenroths teckningar.

Så visst finns det mycket att skratta åt här i världen. Det är nu för tiden också vad jag gör vad gäller den absurda debatten om vaggan. Tids nog försvinner Sverige som stat, och då kommer det att skrivas en historia som är något mer objektiv än idag, såvida någon bryr sig om våra isvidder förstås Hm, problemet är kanske att ingen vill läsa vad historiker forskar om, utan folk vill ha raka svar, datum och plats. Dessutom vill de veta om Alexander den store var homosexuell.

Låt oss vända tillbaka till förfalskningarna. Äldre historieskrivning är för mig inte förfalskningar, även om böckerna kan vara fyllda av oriktig information. Alkarp är ju inne på det, och något av förvirringen kanske beror på, att det saknas lämpliga ord. Vi kan göra så här, att vi låter en historiker få bli ordet som betecknar sådana böcker. En Bureus lär väl inte komma på fråga , så varför inte ta en nedrig utlänning; kanske en Saxo? Det är ju kort och lätt att säga.

En förfalskning jag läste om, som barn, är constitutum Constantini. Nu kommer jag inte ihåg så mycket mer, än att den gav makt åt påven.

Sillstinn salut!
Marcus

[Christer Samuelsson]

Kör för att Dan Korns brev var ett skämt eller ett lurndrejeri, det var elakt, men kul.

Litet mer dystert blir det när man läser följande: http://info.uu.se/Internt.nsf/0/279C74D ... 40003DEDF1

Johannes Bureus som är i långa stycken en fabulös man, samt även rolig och opålitlig, kokade även ihop en ärofull släkttavla, det tror jag nog du är underkunnig om. Bureus var kanppast ensam om dessa dumheter, men det är kanske onödigt att påpeka saken i detta fora.

När några medicinare tar detta falsarium som gisslan och söker därmed bevisa förträffligheten av sina forskarmödor, tar man sej för pannan och håller i hatten. En Herre blir t.o.m Professor <font color="red">Emeritus</font id="red"> av allting.
Det är en sak man nog bör betänka, när man tar sin Albyl.
Citat:
" Västerbottensyndromet, även kallat Sjögren-Larssons syndrom, visar sig bland annat i psykisk utvecklingsstörning och medfödd fiskfjällshud."

Detta bär alltså Bureus i sina gener, vilket säkert roar dej Marcus.

Kort sagt; man ska nog vara försiktig med mediciner!
Hälsningar
Christer Samuelsson.