Färg och efternamn

av **Rigel** » 22 januari 2008, 19:28

Detta är två helt skilda frågor, men jag lägger dem i samma tråd, hoppas ni har överseedne.

Främst, färg;

Vad framställer man olika färger av? Hur fungerar det att måla sig själv eller hästen med det?
Nu skulle jag vilja ha "recept" på färg som framställs på medeltida väg, inget modernt fabrikat. Gärna vattenlösligt.

Och nu, efternamn;

Hur fungerade det med efternamn på medeltiden? Det enda jag vet är att man fram till 1800-talet använde sig av faderns förnamn (och i mer sällsynta fall, moderns) för att ge sonen/dottern ett efternamn, så som Island fortfarande gör (ex. Magnusson/Magnusdotter).
Vem gjorde så här, alla, eller bara adeln etc.?
Om så är fallet, kan det då stämma som jag så många gånger hört och sett att man använde sig av sina yrken som efternamn (ex. hans pilmakare) eller är det bara ett "smeknamn"?

/Rigel

av **Vesuvius** » 22 januari 2008, 19:38

På fråga nummer två så kallas detta patro/matronymikon (beroende på om det är fadern eller moderns namn som tas). Främasta anledningen till att ha ett tillnamn, t.ex. lyte eller yrke, är att det snabbs blir många Sven Karlsson annars... men även adeln bar länge bara namn efter sin far t.ex. herr Bo Jonsson som eftervärlden tillägnat namnet Grip efter hans vapensköld.

av **Rigel** » 22 januari 2008, 19:48

Om man pratade om en person med ett tillnamn, nämnde man då bara personens för och tillnamn?
I vilken ordning satte man tillnamnet, i mitten eller sist?

av **Djingis Khan** » 22 januari 2008, 19:51

Jag har hört att enbart aristokratin hade patronymikonefternamn fram till 1500-1600-talet, då de började övergå till släktnamn. Samtidigt blev bruket av patronymikon "ledigt" för vanligt folk. I de äldsta husförhörslängderna från tiden kring 1650-1680 verkar det vara ganska vanligt att folk ännu inte hade efternamn, iaf i Dalarna där jag tittat.

av **Johan Käll** » 23 januari 2008, 10:07

Efter- och tillnamn användes väl när det förelåg risk för förvirring annars. Det vill säga när det fans flera Näskonung i trakten. Då sa man säkert Näskonung, du vet Bolverks son, Bolverksson. Men annars är Förnamn det namn man tilltalar med. Om man är riddare (inte väpnare, knape, med andra ord. Som Bo Johnsson var) tilltalades man 'Herr' också. Men bara riddare.

Färg har vi diskuterats i en annan tråd.

Rent generellt är det äggtempera innan 1400-tal som är vanligast. Pigment varierar. Måla hästar eller människor... var nog ytterst ovanligt.

av **Olof den gladlynte** » 23 januari 2008, 10:15

Ett exempel på namn efter lyte är väl Birger Brosa (Brosa=den leende) Bengtsson, sveriges första kända Jarl.

av **Anders Lindkvist** » 23 januari 2008, 10:16

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Djingis Khan

Jag har hört att enbart aristokratin hade patronymikonefternamn fram till 1500-1600-talet, då de började övergå till släktnamn.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Michael Nordberg menar just detta i boken "I kung Magnus tid".

av **Rigel** » 23 januari 2008, 14:26

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Färg har vi diskuterats i en annan tråd.

Rent generellt är det äggtempera innan 1400-tal som är vanligast. Pigment varierar. Måla hästar eller människor... var nog ytterst ovanligt.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Tar gärna en länk till den där tråden.

Färg för kroppsbruk (människa/häst) var kanske inte så vanligt i Europa, men nog fanns det i både öster, söder och på andra sidan Atlanten.
Vet inte vad den här äggtemperan består av, men jag antar att den innehåller ägg, så vad gjorde exempelvis då indianerna färg av? Deras kultur om någon innefattade ju kroppsmålningar, både på häst och människa.

Inget recept på den där äggtemperan, för den som inte gjort färg för?
Vad färgsätter man med?

av **Johan Käll** » 23 januari 2008, 18:15

Äggetempera är bara äggula. Ta äggulan utan gulesäcken. Blanda i pigment. Måla. Går att späda med vatten.

Jag ver något eurocentrerad i svaret ja. De flesta frågor handlar om europa här på forumet. Jag har tyvärr ingen koll på indianers eller seder österut. Jag skulle tro man kan blanda pigmentet i vilket fett som helst för att smeta på sig. Men vad man använt förr i tiden vet jag som sagt icke.

Pigment beror på färg såklart. Umbra används för gult, Kol för svart, jaspis för blått. Detta är de medeltida ämnena, nu för tiden finns substitut för de dyrare färgerna som t.ex jaspis.

av **Rigel** » 23 januari 2008, 18:59

Ok, många tack!

av **Arnaud Guillaume** » 30 januari 2008, 00:37

En kort beskrivning av temperamålning...

Till att börja med behöver man pigmentet. Det finns en uppsjö av olika sorters saker man får färg från, allt från diverse metalloxider som järnoxid (rött), verdigris (grönt), realgar (gult), blyvitt (...), halvädelstenar som azurit, lapis lazuli (blåa), jordarter som ockra (gul och röd), och grönjord, till vegetabiliska som saffran (gult) och bresilja (skärt). De flesta av dessa är fasta i sin "grundform" och kan därmed pulvriseras, medan de som är flytande antingen kan användas i lasyrformat eller sätta färg på exvis pulvriserad krita. Slutresultatet blir i de absolut flesta fallen ett finkornigt pulver. Varning för att en del av de medeltida pigmenten var kraftigt giftiga, som blyvitt och realgar vilket är en arsenikförening. Idag finns annat att välja på som är mindre giftigt.

Därefter behövs bindemedel. Det finns ett flertal att välja på, som hudlim, äggvita, äggula, gummi arabicum osv. Här behövs lite erfarenhet, eftersom olika bindemedel passar olika bra till olika pigment. Man får pröva sej fram eller försöka hitta nåt medeltida verk på ämnet.

Under målningen blandar man pigmentet med vatten och tar bindemedel och pigmentlösning på penseln allt eftersom. Det är en rätt annorlunda teknik, där man ofta lägger flera färglager ovanpå varandra för att få skuggningar och liknande. Jag har testat lite själv, men det finns mycket att lära där.

Se exempelvis "The Egg Tempera Society" för fler länkar och tips: http://www.eggtempera.org/

// Arnaut, inte expert men har testat en del

av **edgepal** » 28 mars 2008, 17:51

Albark blir i kontakt med luft röd. Fyll en kastrull med albark och vatten, låt koka i några timmar (varning det luktar mycket illa). Sila bort albarken. Koka bort vattnet tills du får en välling konsistens.
Det du får är en mycket starkt brun-röd färg som är perfekt att färga trä och läder med.
Skall du färga läder så blanda med mer vatten så att du kan lägga lädret i vattnet. Lyft upp och torka. Vill du mörkare färg, doppa igen tills du är nöjd.

För trä, bara måla på och låt torka.

Får du färgen på huden så sitter den där tills den slitits ut med tiden…

Kastrullen du kokade albarken i kan bara användas till detta i foirtsättningen

Sameslöjd är ofta färgad på detta sätt.

Thomas

Färg och efternamn

Färg och efternamn

Vilka är online