Det talade ordet/det skrivna ordet vad är skillnad

[Viking]

Hej!
Är det ngn som vet skillnaden på det talade ordet och det skrivna ordet?

Är intresserad av att veta mer, har genom intresanta föredrag och samtal förstått att skillnaden är ganska stor, en lite omvälvning kanske man kan säga.
Ser fram emot att få veta mer
Mvh
Viking

[Heinrich H]

Rent allmänt eller under en speciell period ??
Det talade språket är för det mesta mer innovativt än det skrivna. Troligtvis har det varit så, långt tillbaka i tiden.

[Viking]

Hej, jag tänker mig den betydelse som det talade ordet hade under vår järnålder, sedan kom det skrivna ordet med kristendommens införande, och hur var värdet på ordet om man jämför.
Det här är intressant och talar om mycket om människans vardag.
Mvh
Viking

[Matti]

Faktum är att det knappast skedde någon revolution i det avseendet vid religionsskiftet. Ingen alls skulle jag vilja påstå.
Det skrivna ordet fanns redan i Norden i form av runskriften och om man studerar den mängd runklotter som finns lite varstans, så kan man nog tänka sig att flera nordbor var tämligen "litterata" med sitt eget alfabet.
Runorna går ju ned i 200-talet e.Kr, och verkar i början vara mer använda av en elit. En del runskrifter från exempelvis 400-talet verkar faktist skrivna av folk som inte begripit runor, utan kopierat v hjärtans lust! Så man kan påstå att det skrivna ordet gör sitt genombrott under folkvandringstiden, 400-500-talet (min älsklingsperiod).
Det skedde någon gång runt 700-800 en "reformation" av runraden. Hur detta praktiskt gick till vete tusan, men faktum är i varje fall att den gamla 24 typiga runraden byts ut mot en förenklad med 16 tecken, varav flera fick dubbla betydelser. Färre bokstäver att lära sig i varje fall.
Och det verkar som om flera åtminstone kunde läsa och skriva runor, men att inte alla förstod hur de skulle brukas vid "magiska" ändamål, något Egil Skallagrimsson kommenterar.

När medeltida städer dyker upp med tillhörande tjocka kulturlager med massiv "göcka" hittar man en hel del profana runtexter och inte bara högstämd runstenstext. Från Novgorod har vi brev, skrivna på näver, och från flera nordiska städer har vi runbrev, daterade mellan 1000-1300. Man verkar ha skrivit på ben och trä, revben var tydligen populära och i samband med fester har en hel del lustiga texter med mer eller mindre ekivåkt innehåll författats.

Av trä har exempelvis märkbrickor hittats, avsedda för att märka ägodelar och varupartier.

Runorna övergavs alltså inte, utan istället utvecklade man en utökad runrad med samma antal bokstäver som det latinska alfabetet. Runorna var ett populärt alfabet och latinsk skrift var något som i början mest brukades av präster, munkar och lärda, samt de furstar som fick en ordentlig utbildning, som Birger Jarl.
Men en redig präst gjorde bäst i att kunna runor, och jag skulle tro att flera enklare sockenpräster var mer bekväma med de inhemska runorna än med latinska bokstäver.
Fortfarande på 1600-talet på Gotland stod det i rekommendationen till präster att de skulle lära sig (om de inte redan kunde) "att runor läsa och skriva!"
Det var delvis via dessa prästers intresse som man åter kunde börja arbeta med att uttyda de gamla runstenarna.

Så det skedde egentligen inget litterärt genombrott av någon vikt för befolkningen. Personligen anser jag att man har bländats av det faktum att det latinska alfabetets skrevs på pergament i riktiga böcker. Men hur vanliga var böcker egentligen långt inne på medeltiden?

Så det torde inte varit någon stor skillnad från tiden före och efter kristendomen. Det faktum att vi har fler runtexter från medeltiden har att göra med att varken ben eller trä bevaras speciellt bra i jord. Det är i städerna kulturlager som man hittar runbenen.
Det verkar som det "litterära genombrottet" kom under 800-talet, snarare än 1000-talet. Men om man studerar gamla seder och bruk, så är det klart att det talade ordet inte misste sin vikt på länge än. Lagmännen fick lära lagen utantill. De flesta bevarade landslagar är spårade till 1300-talet, runorna var mer ett hjälpmedel för anteckningar och korta meddelanden, inget man skrev romaner med. Kontrakt slöts länge på landsbygden med handslag och än idag är det många i den äldre generationen som betraktar ett handslag som lika bindande som ett skriftligt avtal.

Så det talade ordet började inte missta sin vikt i förhållande till det skrivna förrän långt senare. Och om det var något skrivet ord gemeneman kom i kontakt med på länge, så var det Bibeln, och den hade ju en ganska speciell särställning eftersom det var en helig skrift.

Och då folk hade runor, var nog steget till en bok med tecken som betraktades som helig inte så stor. Huggna ord i sten var man ju bekant med sedan århundraden.

[Chambertin]

Rent generellt, och ganska naturligt, är det skrivna språket mindre utvecklingsbenäget än det talade språket. T.ex så skrev man med hieroglyfer i det forna Egypten under bort emot 4000 år. Giventvis utvecklades de under denna tid, men i stort sett fanns de äldsta hieroglyferna med genom hela historien. Men enligt artiklar i ämnet så kunde ingen tala forn egyptiska under stor del av denna period.
Vårt södra grannland, Danmark, lär ha stora språkliga problem med att den talade danska nu avläsnat sig så mycket från den skrivna.



Chambertin