För att få lite perspektiv på riddarna i Sverige måste vi nog gå till Danmark. Och frigöra oss lite från det att vi ligger vid sidan av. Danmark var trots allt Europas största land under Valdemar den store på 1200-talet. Så ni som inte gillar långa inlägg. Sluta läsa!
Ledungens skeppslag med sina stora folkarméer upphörde först under 1200-talet. Jyske lov är från 1241 och där nämns ledungen fortfarande. Men i praktiken så har de fria ledungsbönderna delats upp i skattebönderna och landsbyväpnarna. De förra håller kungen med skatt. De senare med häst och vapen. De senare är skattefria. De sista trälarna frigavs så sent som i början av århundradet.
De danska kungarna var daners och <b>venders </b> kungar. Dvs de såg sig som kungar över områden vi idag kallar tyska. Områden som hade den gamla europeiska feodalismen. Så det gamla och det nya levde vid sidan av varandra inom landets gränser. Med ännu en ytterlighet i Esternas form av livegenskap som var helt främmande för norden.
Men den riktigt stora skillnaden var stormännens (hövdingaätternas)urgamla ägorätt till jorden. Och skatteböndernas frihet.
I Europa ärvde frälset inte jord. Den tilldelades av din furste. Du var vasall. Söderut fanns inte motsvarigheten till en självständig stark jordägare som ansåg sig ha rätt att välja sin furste. Och byta ut honom om det behövdes.
I Danmak kunde du inte sälja ättens jord. Pant och så kallad försäljning skulle gå till en frände. Fränder hade mycket länge rätt att återlösa jord. Först efter att en pant lysts till inlösen på ting efter ting kunde jorden gå från ätten 'för evig tid'.
Och det är här vi har även Sverige. Med de många fria bönderna och det starka jordägande frälset. Och lite vid sidan av mer som kuriosa har vi de två extrema ytterligheterna. De Gotländska farbönderna med sina låga skatter och friserna med sin skattefrihet (mot att de underhåller vallarna som stänger havet ute). Gotland hade sin högkonjunktur samtidigt med danskarnas nya storhetstid, då efter att de förlorat England.
Det var skeppslagen/ledungen som byggde Danevold, vallen som går tvärs över Jylland. Upp till åtta (?) olika paralella vallar kan visst spåras. Den sista restaurerades på mitten av 1200-talet. Varje landsdel underhöll sitt avsnitt. Sönderjydarna stog för maten åt alla. Finns ingen motsvarighet till detta i Europa. Och detta levde i allra högsta grad i Danmark på Östersjö-korstågstidens 1200-tal.
Även i Danmark hade riddaridealet en sent genomslag. Den korta högtiden är furstemötet utanför Rostock 1311. Då dubbade Erik Menved 80 riddare som alla fick en häst, dräkter med pälsverk, mantlar av scharlakan och dyrbara vapen. Men nästan alla som dubbades den gången avr vender/tyskar.
Först på 1400-talet dyker den starka kungamakten upp. Frälset reduseras gradvis till en tjänsteadel. De fria ostryrliga stormännens tid är förbi. Biskoparnas rätt att adla upphör. Det blir ett kungligt privilegium.
Att försöka diskutera riddarna utifrån Alsnö stadgar eller utifrån var kungamakten hade sina rötter i Sverige tror jag inte ger mycket. Blicken måste lyftas ut till och förbi Danmark.
Men för den som vill hitta svenska riddare konkret så är nog denna länk spännande:
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavler/adel/svenske/
Här kan ni bläddra runt och hitta en rad ätter som fanns under 1300-talet. Den som roar sig med att göra de här sidorna är ibland lite väl kreativ så man får läsa det hela med en nypa salt. Men när man väl blivit bekant med gränssnittet så är sidorna härligt översiktliga. Håll till godo! Själv kan jag nästan ingenting om svenskt frälse från denna tid.
Men betänk att en massa drottningar under denna tid var danska och holsteinska. Inflytandet från söder var starkt inte minst den vägen.
Tillägg:
Hur tätt Danmark och Sverige hänger ihop kan ilustreras av följande.
Finns också på:
http://www.roskildehistorie.dk/stamtavl ... olsten.htm
Mechtilde af Holstein var gift med hertig/kung Abel av Danmark. Densamme som sista gången byggde upp Danevirke.
Hon gifte sig sedan med Birger Jarl. Tidigare gift med prinsessan Ingeborg Eriksdotter.
Mechtildes brors sönsöner er de två grevliga kusinerna Gert och Johan som delar upp landet mellan sig under den kungalösa tiden.