av Matti » 18 september 2010, 15:22
Vargman, var i Sverige håller du hus? Vi är ju några som vill få igång senromersk-folkvandringstida re-enactment med en del fajt.
Har själv länge tänkt på att bygga om min Practical viking till en senromersk spatha eller tidigt germanskt långsvärd.
Vad gäller klingor tycker sig arkeologer kunna se två huvudtyper. En längre och smäckrare, antagligen besläktad med germanernas långsvärd, en del närmast rappirliknande, och en något kortare och bredare.
Det kan vara så att den längre klingan framförallt är avsedd för ryttare som behöver mer räckvidd medan den något kortare klingan egentligen är en liten återgång till det klassiska romerska svärdet som inte är det korta Gladius Pompeji eller Mainztyperna utan Gladius Hispaniensis, det spanska svärdet, som var 70-75 cm långt och ett utpräglat cut and trust vapen med vilket romarna vann sitt Imperium. Det Gladius som man brukar tänka på är de kortare varianter som dyker upp i slutet på första århundradet men som försvinner under slutet av 100-talet efter Kristus i samband med Markomannerkrigen.
Själv har jag haft funderingar kring att det mycket korta Gladius var en återvändsgränd och något av en felsatsning. Perfekt i sammanpackade formationer, men det gjorde att legionären förlorade en del av sin förmåga som en svärdsman som kunde slåss man mot man likaväl som i formation. Och vid det laget var det få fiender som frivilligt tog upp strid med romerska legioner på öppet fält såvida inte läget var mycket fördelaktigt.
Att spathan infördes i det romerska infanteriet kan därför tolkas som en återgång till en mer flexibel soldat, likt dem kommenderade av Marius och Caesar. En förstorad dolk var helt enkelt för kort för att vara användbar i alla lägen en romersk soldat kunde förväntas strida under.