slåss med stor kniv?

[Eric Hejdström]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Erik, beklagar slarvläsningen av ritningen, klantigt av mig…

2. Just där, invid övergången till klingan + 1-2 cm in i handtaget, uppstår den största påfrestningen vid hugg.

3. Jag uppskattar knivens tyngdpunkt ligga ca 15-18 cm utanför handtaget. Ungefär vid fjärde bladprofilen från höger räknat.

4. Jag skulle tro att eggen varit helt rak från början och att det fanns en mycket viktig orsak till detta, alltså en orsak vi inte känner till idag. Där man slipar mest där tar man också bort mest material. Eggen är svagt konvex med en ökning av konvexiteten mot spetsen, alltså bör denna sista tredjedel ha varit den mest använda delen på bladet? Det är också just där som bladet är som svagast. Detta har man försökt kompensera genom ett bredare blad just här.

5. Mindre material som backar upp eggen, nacken är väldigt tunn i spetsen. Har eggen en buk som övergår till spets är materialet normalt tjockare i nacken. Designen tyder på att spetsen inte behöver vara tålig – enligt min uppfattning.

6. Jag har använt stora knivar i många år dagligen (dock inte så här stora). Beroende på vad man hugger använder man olika delar av armen. Med en huggare på 22 cm och när man hugger ris eller annat klent – så använder man handleden mer än underarmen – och man använder den yttersta tredjedelen av klingan. Man använder ett grepp om skaftet med främst lillfingret, övrig del av hand/fingar är för att styra hugget och skaftet rör sig inne i handen under hugget. Det är just därför som sk lapphuggare har en stor knapp i slutet av handtaget.

7. Ta en normalstor hammare, håll framför mitten av skaftet och fäktas med den så ser du vad jag menar. När du hugger rakt framåt/nedåt kommer skaftet att ta i underarmen och hindra hugget, dessutom gör det jäkligt ont…Alternativet är att hålla kniven längst bak på handtaget – men då blir tyngdpunkten galen.

Skall vi starta en egen tråd och fortsätta vår dialog där och se vad vi hamnar - och vad vi kan enas om?

Thomas<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Ja det tycker jag vi gör.

Vi fortsätter med numrerad lista den var enkelt!

3. Minns faktiskt inte vart tyngdpunkten låg någonstans. Nästa gång jag är och fingrar på museet kan jag försöka komma ihåg att ta reda på det.

4. Jag har inte sett en enda sk. "vapenkniv" som har helt rak egg. Dom är alltid lite konvexa. Oavsett vilken form dom har. Jag får inte publicera foton från museet här men jag skall se om jag inte kan hitta nåt bra bildsubstitut. Enda anledningen jag kan se till att man skulle försöka ha en helt rak egg är om kniven skulle användas på samma sätt som en rakeggad slöjdyxa. Men varför skulle man i så fall göra den så stor?

5. Men om man jämför spetsen på den här kniven med en rapirklinga så är den knappast klen. Kanske i jämförelse med resten av bladet men nog går den att sticka med, även om den hugger bättre.

6. Vid ett cirkulärt hugg med ett svärd (alltså i en båge från en utgångsposition till en slutposition) så rör sig vapnet på ett sånt sätt att det automatiskt blir ett skärande hugg. Hur effektivt snittet blir i kombination med hugget beror på hur duktig personen är på att hugga. Att jämföra en vapenteknik med att hugga ris, ved och annat är inte riktigt rätt. Anser iaf jag.

7. Jag har ALDRIG någonsin lyckats slå mig själv med greppet på något vapen på högerhanden (ja, jag är högerhänt). Hugger man rätt så händer det bara inte. Tycker inte argumentet riktigt håller eftersom det i princip skulle innebära att det är omöjligt att använda något svärd över huvud taget. Jag har visserligen bara fäktats sen -02 men än så länge har jag inte lyckats med det du beskriver...


Utöver detta så får du gärna länka en bild på en "lapphuggare". Jag antar att den inte är för strid mot samer eller pappersarbete...

[Johan Käll]

Pappersarbetare slåss med brytkniv eller sprättkil (en sorts trägrej man sprättar pappersrullar med...)

Johan Käll
Gammal arbetare på PM52 -omrullmaskin

[Frej]

Huggare har du dig en fin en här Eric, bladen brukar väl dock va lite grövre...
http://www.cultur.nu/knivar/same/Sune%2 ... 1000kr.jpg

...mer i stil med det här
http://www.cultur.nu/knivar/same/huggar ... 50kr-2.jpg

lite mer arbetad sak, väldigt dött blad tyvärr
http://www.cultur.nu/knivar/same/Huggar ... 2350kr.jpg


http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[edgepal]

Jag såg inte denna tråd förrän nu… Trevligt, vi fortsätter diskussionen!

3. Tyngdpunkten på det blad du visade bör ligga ca 20-21 cm framför handtaget – om handtaget var av trä. Därmed blir kniven ganska ”framtung” enligt mitt sätt att se. Speciellt som bladbredden avsiktligt är störst framför mitten av bladet.

4. ATT denna kniv har en helt rak egg betyder att den raka eggen var det viktiga för dess användningsområde. Raka eggar används för att skära när det gäller knivar – och hugga när det gäller svärd. Eftersom jag tvivlar på att detta är ett ”svärd” – och tror på ett mer fredligt användningsområde, så måste jag då börja gissa över vad det var man behövde en lång rak egg till. Jag kan tänka mig att hacka halm eller skära vass mot ett plant underlag för att ha som taktäckning. Alltså, jag lägger materialet (vass) som bunt framför mig på ett ”bord” och hugger av bunten samt småhugger, eller skär sedan av så att jag får en rak avkapad yta. När jag gör den skärande rörelsen lyfter jag i slutet av denna skärande rördels lite på handen (går automatiskt) och därmed sliter jag mest på den sista tredjedelen av eggen, vilket innebär att jag behöver slipa den oftare- vilket innebär att jag här, efter en tids användning, får en liten buk = eggen är inte längre helt rak. På detta blad syns detta tydligt. (jämför köksknivar med rak egg, dessa får samma typ av slitage).

Om jag hugger ris använder jag just denna del av bladet, alltså sista tredjedelen. Det finns många fredliga arbetsuppgifter för stora knivar – men man kanske även skall lägga till en försvarsuppgift, alltså att kniven ifråga kan användas som försvarsvapen, som ett svärd. Detta kan alltså medföra att detta blad gjorts lite längre än vad som egentligen behövdes.

Klart är att dess användningsområde inte behövde en buk – och att troligen en buk skulle försämra dess funktion. Så grundfrågan kvarstår, till vad behövdes, under vikingatiden, en helt rak egg – där man alltså medvetet valt bort en buk för att öka knivens funktion? Även den breda ”förstärkningen” av bladets bredd bör vägas in här. Varför finns denna? Vad hade den för praktisk funktion – den gör ju bladet framtungt – vilken fördel gav detta i användningsområdet?

5. Rapirklingor är lite senare i vår historia och då användes ett annat stål än på vikingatiden, eller?
OM denna kniv haft en buk hade spetsen kunnat vara lika spetsig – och betydligt mer hållbar än vad den är nu. Det hela handlar ju om hur mycket material man har bakom eggen som stödjer eggen. Här har man alltså medvetet valt att ha ett tunt material bakom eggen, faktiskt det tunnaste materialet på hela bladet. Varför? Enligt mitt sätt att se hade spetsen ingen primär uppgift att lösa, det gjorde ingenting att den var klen.

OM denna kniv var ett vapen och OM det var avsett för att sticka igenom, t.ex en ringbrynja, så skulle troligen spetsen vika sig eftersom den är ganska klen – och notera återigen, den är vald att vara klen. Problemet är ju att den är lika klen vid ett hugg eftersom materialet bakom eggen inte backar upp eggen på ett bra sätt. Jämför med att göra en buk på denna kniv som går upptill mitten av bladet samt vinkla ned dess rygg så att spetsen är lika vass som nu – då skulle man ha dubbelt så mycket material bakom eggen i spetsen. Alltså, spetsen var inte avsedd som stötvapen.

Återigen, någon har designat detta blad för en speciell uppgift. Man har medvetet valt en helt rak egg, svag spets, hög ”tung” rygg som förstärker sista tredjedelen av bladet. Därmed har men medvetet valt bort buk, kraftig spets, osv. Allt detta har man gjort för att få en kniv som löser en speciell uppgift.

6. I en cirkulär rörelse blir en rak egg något skärande, men inte speciellt mycket, därför använde vissa folk böjda blad så att den skärande rörelsen blev effektivare.

7. säger du att så är fallet så är det så. Du har ju använt svärd, det har inte jag. Jag har en replika med full tyngd osv och jag har försökt förstå hur det användes genom att använda det på olika sätt –dess överhjalt är så stor och väl utformad att den styrs rätt hur jag än hugger med detta svärd.

Vapenkniven vi diskuterar har ett betydligt längre och smalare handtag som sticker upp en bra bit på underarmen. När i alla fall jag använder handleden så vid ett rakt nedåthugg, går handtaget s bakre ände ibland in i underarmen – och det gör rejält ont .

Jag har använt yxa mycket – och håller man halvägs upp på skaftet i ett enhandsgrepp inträffar denna situation också då och då, mest när man är trött efter några timmars huggande.

Jag har haft ett antal huggare liknande de som Frej visar ovanför. Den jag fortfarande använder bar jag, och använde, dagligen i 15 år. Bladet är nu 20 cm men var 22 när den var ny. Spetsar går av tyvärr vilket medför omslipning så bladet är idag 2 cm kortare (trots att buken är kraftig och bra med material backar upp eggen). Ca 1/10 del av bladets bredd är bortslipat numera. Denna huggare är tillverkad av ett gammalt hovjärn från Öbergs, omhärdat så att det har en hård egg och en mjukare nacke (oljehärdad nacke och vattenhärdad egg). Handtag i ren- och älghorn.

Huggare vet jag en del om genom många års praktiskt användande. Svärd och vapenknivar har jag aldrig använt så där litar jag på att du har erfarenhet.

Hållbarhet vet jag en del om när det gäller huggare – och att deras spetsar blir hårt utsatta (därav har alla huggare en kraftig buk vilket gör spetsen starkare och mer hållbar). Ju längre blad – ju starkare krafter talar vi om på bladets spets.

Grunden i hela mitt resonemang är att alla knivar, svärd och vapen designas för att utföra en specifik uppgift. Det är därför det finns tusentals olika typer av knivar eftersom det finns tusentals olika uppgifter som skall lösas.

När man designar ett blad, oavsett om det är en kniv, huggare eller svärd, så vill man alltså uppnå något speciellt, man skall lösa ett problem med hjälp av just denna design. Man väljer då längd på den raka eggen, man väljer bukens form och bukens form avgör spetsens form. Allt är genomtänkt. Allt kommer från ett behov. Likaså valde man bort saker och ting för att göra bladet bättre för sin uppgift.

Man väljer alltså saker lika mycket - som man väljer bort vissa saker, allt för att få ett effektivare verktyg. Ingenting är en slump när det gäller bladdesign – speciellt gammalt tillbaka. Våra förfäder var oerhört kunniga.

Därför tror jag att vapenknivar är fel namn på knivar i denna storlek. Vissa av dem är högst troligt vapen, andra högst troligt inte. Den vapenkniv vi diskuterar tror jag inte var avsedd som vapen. Jag tror att dess uppgift var fredligt - eftersom den är designad som den är.
Thomas

[lionking008]

Jag har haft ett antal huggare liknande de som Frej visar ovanför. Sanctum jag fortfarande använder bar jag, och använde, dagligen i 15 år. Bladet är nu 20 cm men var 22 när cave var ny. Spetsar går av tyvärr vilket medför omslipning så bladet är idag 2 cm kortare (runs att buken är kraftig och bra med material backar upp eggen). Ca 1/10 del av bladets bredd är bortslipat numera. Denna huggare är tillverkad av ett gammalt hovjärn från Öbergs, omhärdat så att det har en hård egg och en mjukare nacke (oljehärdad nacke och vattenhärdad egg). Handt