Ps M är en riktigt elak yxtyp men för att komma till sin rätt så måste den följa originalens mått. Det vanligaste felet folk gör är att smida själva bladet för tjockt vilket resulterar i ett utmärkt slaktredskap - yxan ger ett ruskigt förstahugg men sedan orkar man inte få upp den igen. På originalen är själva "bladet" bara några milimeter tjockt medan eggen är desto tjockare - det är därför som man allt som oftast ser hål i jordfunna stridsyxor.
Skaftet bör nog göras i ask ja, syren torde inte ha dykt upp i Skandinavien förns under senare perioder - i bästa fall med klostren, annars betydligt senare. En Ps M är menad att vara sin tids pansarbrytare - den som vill ha en närmare beskrivning får ta en kik på Bayeux-tapetens stridsavsnitt...
På tapeten hittar du även utmärkta förebilder för skaftlängd, t.ex. [url="http://www.angelfire.com/rnb/bayeux_tapestry/ckingharold.jpg"]här[/url].
Man behöver inte ha speciellt mycket empati i blodet för att tänka sig in i den "lätta" förändring som normandernas stridsmoral genomgick när deras första kavallerichock bokstavligen strimlades av Guðinasons glada huskarlar - moderna experimenthugg har visat att det är rätt många ton per egg-centimeter som kommer farande vid ett fullt genomhugget hugg... SLAFS!
/N BStatistik: Postat av Ny Björn — 11 december 2005, 14:20
]]>