Civila bågar var främst för jakt. De var (oftast) inte av samma kvalitet som stridsbågarna och de hade (oftast) inte samma kraft. Ju mer kraft det är i en båge, desto svårare är den att spänna och således är det något svårare att sikta med den.
Det skiljer i teknik att skjuta med en kraftig båge. Med en kraftig båge måste man i princip ha siktat innan man spänner, man spänner o släpper i samma drag. Med en icke så kraftig båge kan du hålla den i spännt läge och sikta.
Nu hobbyskjuter jag mest men det är så jag har fått lära mig i alla fall.
Militära skjutvapen (Bortsett från rena prickskyttevapen) har i (princip)alla tider handlat om att på så kort tid som möjligt skjuta iväg så mycket dödliga projektiler som möjligt mot fienden.
Mycket bly i luften som man säger idag.
Vad gäller militära bågar så rör det sig skillnaden mest om skytten satt till häst eller var till fots. Bågbyggarna försökte få till så kraftiga bågar som möjligt, avsedda antingen för fotfolk eller ryttare.
Den enda båge jag känner till som var/är anpassad för både rytteri och fotfolk är den japanska assymetriska långbågen.
Utveckligen av bågen har gått från jaktvapen till stridsvapen. Utvecklingen har skett med en massa faktorer. Till exempel de rustningar som bågen mötte samt den taktiska utvecklingen på slagfältet.
Bågtyper hade således haft olika ändamål, men ändamålen var beroende av tid och plats (Plus en massa andra faktorer).Statistik: Postat av Lord_Nelle — 19 november 2007, 12:13
]]>