Dessutom är syretillgången väldigt låg om hela packen rullas hårt, så någon större oxidation bör inte förekomma jämfört med när plagget sedan hängs på tork.
Jag har funderat längs banorna att saltet skulle hjälpa till att dra ut befintligt vatten ur yllet, vatten som då kan ersättas av olja --> bättre impregnering.
Att låta packen ligga ett tag beror helt enkelt på att processen tar tid och att man vill få ut mesta möjliga vattenmängd. Med "vatten" menar jag inte att plagget skulle vara dyngsurt vid påstrykningen utan bara ha tagit upp den normala luftfuktigheten. Bor man vid havet kan den ibland vara minst sagt påtaglig.
Alternativ #2 är att saltet hjälper oljan att dra på yllefibern genom att man skapar en hydrofil fas (saltet) och en hydrofob (yllefibern). Yllefibern må kanske inte vara särskilt hydrofob från början och när den betraktas ensam, men jämfört med saltet är den det.
Varför blanda olja och salt innan påstrykning? Säg det. Jag har ingen aning. Det kommer inte blanda sig nämnvärt, saltet kommer snarast att sjunka till botten. Kanske man ville ha kontroll på hur mycket salt som gick åt och detta var det bästa sättet? Alternativmetoden att pensla på olja och sedan strö salt över plaggen kanske inte var lika ekonomisk?
Jämför med osttillverkning där man kan salta den färdigpressade osten eller tillsätta t.ex. kalciumklorid i samma steg som bakteriekulturen och därigenom uppnå skilda resultat med mycket olika salttillgångar.
Själv lutar jag nog mest åt alternativ #2 i frågan om saltets uppgift i impregneringen.
Jag har dock alldeles för dålig koll på hur yllefibern är uppbyggd samt linoljans fettsammansättning. Det är inte alls den kemin jag sysslar med.
Sist men inte minst... för en som är totalt ovetandes om det mesta av marint ursprung: "roaring forties", "screaming fifties" [?] (fågelholk)
Ha det...
/AngusStatistik: Postat av Angus Maciomhair — 5 april 2004, 23:56
]]>