Jag har två frågor om elduppgörningsmetoder. lite knöligt att ta dem i samma tråd, kanske, men jag gör det ändå.
1) I en del beskrivningar av elddrillning står det att gropen där pinnen roterar ska smörjas med olja eller blyerts. Det låter minst sagt märkligt i mina öron, eftersom det <i>minskar</i> friktionen, och friktion vill man ju ha eftersom det är den som ger värme! Jag tog upp det med Lennart Johansson på institutet för Forntida Teknologi en gång, och han ställde sig också väldigt frågande. Han kunde spåra uppgiften till en scouthandbok från 80-talet och trodde att det helt enkelt var en felskrivning, baserad på missuppfattning och brist på praktiskt prov. Någon som har praktisk erfarenhet?
2) Någon som praktiskt har provat s k eldpump någon gång? Teorin bakom eldpumpen är ju god nog: En bit fnöske eller liknande stängs in i en tät cylinder med en kolv. Genom att banka livligt på kolven ökar man temperaturen i utrymmet så mycket att fnösket börjar glöda och kan tippas ut ur cylindern, ner i tändmaterial. Som sagt, teorin låter bra, och alla som pumpat ihärdigt med en cykelpump vet att varmt kan det minsann bli (även om jag aldrig fått cykelpumpen att glöda...[;)]). Mina fundersamheter är dock om en eldpump som är liten nog att vara praktisk att ha med sig kan ge tillräckligt hög kompression för att ge glöd. Jag funderar också på material. Metall borde ju leda bort värmen för mycket, trä borde (i alla fall med tiden) bli svett, halvförkolnat och otätt, keramik borde vara svårt att få tillräckligt tätt, och frågan är om det är tillräckligt slagtåligt. Nån som vet mer?
Lasse CStatistik: Postat av Lasse C — 9 juli 2007, 09:11
]]>
