]]>
]]>
]]>
]]>
<center>
</center>Lite fler bilder hittar du på sidan 8 i [url="http://www.piratforlaget.se/arkiv/pirat_hostkatalog_2003.pdf"]Piratförlagets höstkatalog[/url] (PDF)
/N B
Statistik: Postat av Ny Björn — 28 februari 2004, 09:50
]]>
Men detta är ju precis det vi sagt här på forumet http://svenskhistoria.nu/debatt/37.html
Statistik: Postat av olafR — 27 februari 2004, 23:47
]]>
Ni kan trösta er med att Arn kommer som seriealbum i år.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Källa tack. ha ha ha ha
Statistik: Postat av Tyr — 27 februari 2004, 17:15
]]>
]]>
Ska vi få det hela rätt så är faktiskt Arn prins Valiants son, inte vapenbroder...
/R
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Jag tror inte att du läst Prins Valiant tillräckligt noga.
I andra delen heter Prins Valiants(ursprungligen från Thule sedermera Marsklandet i östra England, dit de var tvungna att fly p.g.a. att hans far kung Aguar drevs från sin tron och förrädaren Sligon grep makten i Tule. Är det inte som hämtat från Ondskan.)vapenbroder Arn och är en hejare på att slåss, han kommer från Norge.
Det finns en fylligare version där första och andra delen ingår tillsammans och där man inte plockat bort så många av de
fantastiska bilderna.
Valiant döper sin son efter riddar/prins Arn.
När jag upptäckte sambanden blev jag nästan övertygad om att JG klurat på historien i många år... rörande.
Jag är inte det minsta sarkastisk eller dito.
Vi behöver hjältar mer än någonsin i vår moderna fallskärmstid.
Statistik: Postat av Tyr — 27 februari 2004, 17:01
]]>
/R
Statistik: Postat av Raymund — 27 februari 2004, 16:15
]]>
]]>
Jag håller med dig om allt! .... i stort sett.
Vad jag är ute efter är inte vem som har mest sakfel, vi kan
höja på ögonbrynen när man bränner en häxa levande på bål
när digerdöden samtidigt härjar, eller att man säljer kaffe
i Skara som om det vore en självklarhet(ska det vara en cappuccino?).
Jag ser symbolspråket som det viktigaste hos IB och tycker
fortfarande att det är en mycket sevärd film, schackscenen har
jag lärt mig utantill(fast schackreglerna var ju förstås annorlunda
på den tiden).
Hos JG ser jag en vuxen prins Valiant eller ska vi säga
Valiants(JG:s) vapenbroder Arn, på alla plan såväl i serier som i romaner. Det finns behov av ridderlighet i vårt avsekulariserade samhälle där egoism breder ut sig (jag tycker alltså JG är bra).
Nej vad jag är ute efter är att man inte tar det för vad det är:
Film och skönlitteratur.
Så långt tror jag att vi är ense.
Däremot tycker jag att man kan ta serien "Arns rike" på största allvar, den är tämligen sansad utifrån de kunskaper vi har om den tiden.
Statistik: Postat av Tyr — 27 februari 2004, 15:18
]]>
Arn-böckerna läste jag själv som ren skönlitteratur. De är på intet sätt unika, jag tänker inte ens försöka mig på att fundera över hur många författare som tagit sig an ett historiskt skeende och plaserat in uppdiktade gestalter som interagerar med dåtidens välkända storheter - det gav mig t.ex. ett gott och hjärtligt skratt när Arn skuffade Ivanhoe ur sadeln. Då dessa författare av historiska romaner i allmänhet är just författare så smyger det ofta in diverse muntrationer i deras alster - men i skönlitteratur kan man tillåta sig slika avvikelser. Att däremot söka presentera sina hjärnspöken som minst lika verkliga som de historiskt belagda personerna? Då är man ute och cyklar, om inte vätternrundan så i vart fall i det blå...
/N B
Statistik: Postat av Ny Björn — 27 februari 2004, 14:36
]]>
Filmatiseringen av Arnböckerna borde ju intressera
fler produktionsbolag.
Förresten, ni som öst dynga över JG borde ni inte
starta en ny tråd och ösa dynga över Ingemar Bergman också.
Han gjorde ju som bekant "Det sjunde inseglet"....... hur många
sakfel kan vi inte finna där, en riktig guldgruva om jag minns
rätt.
Statistik: Postat av Tyr — 27 februari 2004, 14:10
]]>
]]>