Av någon outgrundlig anledning som jag missade, jag kanske gick och strök just då, samlade David ihop bilder av gamla konstverk som han systematiserade upp och fann ett mönster hos. Dels var det ett bestämt mått (30x30 cm) konstverken gärna höll sig till och dels var de så korrekt återgivna, som om de var fotografiska!
Som den konstnär David är exprimenterade han lite. Han provade att överföra motivet med en lins. Det fungerade, fast motivet måste avbildas uppochner, det är något av camera obscura över det hela. Han provade även att titta på motivet genom en prisma. Har för mig att man sålde något liknade på Clas Ohlsson någon gång i den mytologiska forntiden då jag var ung. Han provade till och med att överföra motivet meddelst speglar. Även det fungerade.
I detalj studerade han ett antal konstverk med utgångspunkt från att någon av de olika möjliga teknikerna kan ha använts. Han fann, naturligtvis, att så var möjligt. Vi fick följa några exempel där han testade att återskapa hela tavlor eller detaljer från nån. T ex van Eycks Arnolfino, där lampan som hänger i taket ovanför paret är så exakt återgivet att man kan överföra den till en datoranimation som är helt korrekt. David försökte rita av den "manuellt" och misslyckades, men när han använde en lins gick det bättre. Även i Vermeers tavlor kan man tydligt se ett "fotografiskt" perspektiv som fungerade utmärkt när man överförde dem till datorn.
Ja, det var en massa fler små detaljer som David gick igenom som styrkte hans teori om konstnärers begagnande av optiska hjälpmedel. Det var fett!
/Maud som rusar till teven för att titta på Joe Schmoe [:I]Statistik: Postat av Sigrun — 28 juli 2004, 20:07
]]>