Börja lägga undan era surt förvärvade slantar och vänta in boken.
Statistik: Postat av Matti — 15 december 2006, 14:31
]]>
_Däremot_ verkar det troligt (men här har jag själv dålig koll) att betydligt större arméer kan ha mobiliserats i de korta och geografiskt begränsade fälttågen i Rosornas krig. Det är ju betydligt enklare att samla och flytta 20 000 man från ett grevskap till ett annat än att skeppa dem till Frankrike och underhålla dem där.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Precis, och det är här Harrisons resonemang haltar. Harrison hänvisar till Prestwich, men denne berör knappt Rosornas Krig. Nu stämmer det att de flesta fältarméer under Rosornas krig var rätt små (kring 10 000 man och ofta betydligt mindre), men Towton 1461 är ett undantagsexempel där uppskattningvis 50 000-70 000 man gick lös på varandra. F.ö. skulle jag inte kalla slag såsom Barnet, Stoke, Bosworth m.fl. "skärmystlingar". I så fall gör Harrison det onödigt svårt för sig, eftersom man i konsekvensens namn följdaktligen måste benämna alla historiska slag där färre än 10 000 man deltog för "skärmystlingar".
Statistik: Postat av Djingis Khan — 11 december 2006, 11:54
]]>
http://fof.se/artikelPrint.lasso?id=05464a
Sanlösa påståenden som nästan får mig att gå i taket. Ett riktigt lågvattenmärke av Harrison. De Engelska arméerna under hundraårskriget innehöll visst tiotusentals man, det vet vi från bevarade kontraktsrullor, ngt som Harrison helt ignorerar. Liknande påståenden har gjorts om romerska krig, som helt förringas. Harrison verkar vara besatt av tanken på att historiska krig <i>alltid </i>var mindre och oblodigare än vad vi trorr.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
För att vara ett litet soundbite, och därför med nödvändighet grovt förenklat, tycker jag nog Harrisons påstående verkar stämma rätt bra vad gäller just Hundraårskriget. De allra största engelska arméerna, vid belägringen av Calais 1347, räknade uppåt en 25-30 000 stridande men det var en rätt unik ansträngning. Inga senare expeditionsarméer var i närheten av lika stora. (Däremot förekom arméer i den storleken i Edward I:s krig i Skottland omkring 1300.) Michael Prestwich för ett rätt ingående resonemang i sin bok "Armies and warfare in the middle ages: the English experience" med utgångspunkt från de siffror som går att få fram ur källorna (rullor inte minst). Av allt att döma var det engelska militära/ekonomiska maskineriet mer välorganiserat och -utvecklat omkring 1300 än senare; "tillbakagången" kan delvis ha haft med digerdöden att göra men andra faktorer kan också ha spelat in.
_Däremot_ verkar det troligt (men här har jag själv dålig koll) att betydligt större arméer kan ha mobiliserats i de korta och geografiskt begränsade fälttågen i Rosornas krig. Det är ju betydligt enklare att samla och flytta 20 000 man från ett grevskap till ett annat än att skeppa dem till Frankrike och underhålla dem där.
Statistik: Postat av Theo — 11 december 2006, 08:44
]]>
Harrison är uttalad pacifist, och önskar därför att vår historia skulle varit mycket fredligare och oblodigare än vad den i själva verket var. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Med i "Gud Vill Det - Nodiska korsfarare under medeltiden" verkar ju hans personliga förutsats, tvärtemot ditt påstående, vara att snarare lyfta fram hur jätteinblandade skandinavierna var i diverse korståg i både Livland, Palestina och Ryssland, och hur blodiga dessa var.
Grundtanken är ju att detta var en företeelse som länge ignorerats av de skandinaviska folken, att "korstågen" bara skulle ha varit något som de kontinentala länderna sysslade med, vilket Harrison belyser.
Men jag kan samtidigt förstå din kritik...
Statistik: Postat av Martin A — 8 december 2006, 04:16
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
Statistik: Postat av BrandLager — 1 december 2006, 21:01
]]>
Så nu har vi alla ännu en bok av allas vår favorithistoriker att se fram emot.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Oh, hurra. Är det bara jag eller finns det fler som inte klarar av Harrisons meglomaniska sätt och svulstiga berättarteknik?
Vem är medförfattaren? En snabb googling hittade ingenting om den här nya boken.
Statistik: Postat av Edvin — 1 december 2006, 16:59
]]>
Dick Harrison och en kvinnlig medförfattare (vars namn jag inte kommer ihåg) kommer någon gång i September nästa år släppa en bok om våra förfäder. Vad jag vet så kommer varje kapitel utgå från en specifik historisk person från den här tiden, allt som allt kommer fem män (varav en är Harald Blåtand) och fem kvinnor få komma till tals.
Så nu har vi alla ännu en bok av allas vår favorithistoriker att se fram emot.
Statistik: Postat av BrandLager — 1 december 2006, 13:35
]]>