Det finns flera orsaker till att folk "som kan något" in tegör mönster, men snobbism och ovilja att dela med sig av sin akunskaper är _inte_ skälet. Själv har jag två barn och ett hem att sköta, reumatism och en avhandling i ämnet att skriva. Jag är aktiv i en förening där jag gärna svarar på frågor (fast typiskt mer på ett sätt som leder folk vidare i egna efterforskningar än att säga att jag sitter inne med den absoluta sanningen)och ibland hjälper till med tillklippning etc, jag håller föredrag och jag ägnar minst en timme i veckan åt att svara på frågor jag får via mail. Därtill vill jag ibland umgås med min sambo, se på fotboll, sjunga, gå på fest och sy något till mig själv.
Det finns helt enkelt inte tid.
Därtill finns det ytterligare saker som gör att det inte bara är att ta fram mönster:
Storlekssystem. Man kan via SIS få måtten som svenska standardstorlekar ska ha och detta skulle i teorin göra mönstren lika välsittande som STIL-mönster eller Burda-mönster. Men medeltidskläder måste i de flesta fall sitta mycket bättre än så och det kommer alltid att kräva noggrant måttagande och ett visst mått av eget ändrande för att få det att sitta bra. Att fundera ut hur man lättast gör det och förklara det för en nybörjare är nog inte lätt.
Kostnaderna.De flesta av oss har inte de pengar som krävs för att dels ägna ett par månader åt att researcha och konstruera mönster och dels trycka det och sedan försöka sälja det. Det kräver kapital.
Vetenskaplig hederlighet, eller vad man ska kalla det. Eftersom jag tänker som en forskare och inte som en mönsterkonstruktör skulle det kännas konstigt att tillverka mönster annat än efter hela, bevarade plagg och de finns det ju redan mönster till, jag kan ju inte belägga att det var så man gjorde! Jag kan experimentera själv (annars blir det ju väldigt begränsat vad man kan sy) och hjälpa folk jag träffar, för då kan man förklara vad som ligger bakom mina slutsatser, men om det trycks i mönster som säljs försvinner en del av den nyanseringen.
Vad det gäller att göra en insats, så tycker jag att den viktigaste insatsen som _jag_ kan göra är att genom forskning utöka den kunskap vi har snarare än att popularisera den kunskap som andra tagit fram. Men vi har alla olika prioriteringar. MEN det här är viktigt: jag forskar om medeltida skandinavisk dräkt för att jag (och mina finansiärer, handledare etc)tycker att det är vetenskapligt intressant och jag sysslar med min hobby för att jag tycker att det är roligt. Vare sig jag eller någon annan har någon _skyldighet_ att lägga vår oftast minimala fritid på att hjälpa andra, men vi gör det ofta, eftersom vi tycker om att kunna hjälpa till. Men det ger ingen rätt att ställa krav på vad vi ska göra, vi ställer inte krav på vad ni ska viga ert liv åt.
Nu lät jag sur, det var inte meningen, men jag har i åtminstone tio års tid ägnat mig åt att ta reda på saker och rätt mycket åt att hjälpa andra och att bli beskylld för att ha ekonomiska motiv eller vara snobbig, för att jag inte lägger mer tid på det är _inte_ kul.
EvaStatistik: Postat av Eva Andersson — 1 mars 2003, 16:57
]]>