<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><b>Egenskaper hos linoljebaserade färger</b>
Linoljebaserade färger ger mycket goda vätning och inträngning i underlaget. Denna beror främst på att linoljans molekyler är mycket små. En annan utmärkande och positiv egenskap är att linoljor är relativt tunnflytande i sina koncentrerade former, varför de ger färger med hög fyllighet. Samtidigt måste man se till att inte applicera för tjocka skikt per strykning efersom det annars finns risk för rynktorkning, filmen får en rynkig yta.
Linoljefärger får en relativt vattentålig och tät film som stoppar fuktinträngning i underlaget.
Oxidationsprocessen (torkningen) sker, kort uttryckt, genom att de små molekylerna flätas samman med syremolekyler till ett allt större och tätare nätverk. Processen går från början relativt snabbt i en med tiden avklingande hastighet som på sikt ger en hård och spröd färgfilm och som i tjocka skikt kan börja flaga av från ytan. Torkhastigheten blir snabbare vid högre temperatur, god luftväxling och ljus.
Linoljefärger är känsliga för alkali som ger en nerbrytning av filmen (förtvålning). De är därför olämpliga på ex v betong etc.
Andra nackdelar är den långa torktiden, gulningsrisk och kritningstendens (pigmentutfällning). Kritning kan på mörkare kulörer ge stora kulörförändringar och matt färgfilm. Efter lång tid och upprepade övermålningar finns också risk för att s k linoljeblåsor uppstår. Detta fenomen innebär att stora lösa blåsor uppstår på den målade ytan. Under dessa finns en kletig massa som försvårar ommålning. Den exakta orsaken till dessa blåsor är okänd, men risken kan minskas genom att speciella pigment, bl a zinkvitt tillsätts färgen. Linoljefärger och andra färger baserade på vegetabiliska eller animaliska oljor är utmärkt näring för, främst, olika mögelarter ex v svartmögel. För att minska påväxning behövs därför tillsats av mögelhämmande medel, fungicid.<b><u>Ett viktigt påpekande är att den snabba oxidationen hos linoljan kan ge risk för snabb temperaturstegring och självantändning i trasor mm. Processen genererar värme och i en trasa kan man säga att en stor yta finns på en liten volym. Därav kan värmestegringen bli så stor att den når antändningspunkten. Normalt rekommenderas uppeldning av trasor eller att de läggs i en vattenfylld burk
</b></u>
Begränsningarna hos linoljefärger har, under de senaste årtiondena, inneburit att de minskat kraftigt till fördel för modernare färgsystem. För närvarande upplever de en mindre renässans i takt med att många önskar en återgång till äldre och beprövade metoder och material.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
De där självantändande trasorna man blev skrämd med i slöjden uppkommer i allmänhet när en linoljeindränkt trasa "knycklas" ihop - då blir den så varm att de slutligen kan börja brinna. När man skall impregnera en tältduk görs detta lättast då tältet är uppspännt och vädret är lämpligt - då blir betingelserna bäst för ett lyckat resultat.
Håkan - du editerar med "pappers-ikonen" med pennan i fältet ovanför ditt inlägg
Hälsar
/N BStatistik: Postat av Ny Björn — 2 april 2003, 13:25
]]>
