I nordiskt 1400-tal finns ett par olika klasser att hålla koll på:
Landbor är arrendebönder, som mot ett fastslaget arrende, avrad, brukar någon annans jord. Frilansande jordbrukare, s a s. Det rådde under början av 1400-talet rätt hård konkurrens om dessa eftersom det var brist på folk att bruka jorden.
Skattebönder äger sin egen jord och betalar skatt till kronan. En del av dessa lyckades skaffa vapenutrustning och gick upp i lågfrälset.
Borgare är bosatta i städer, och ägnar sig åt handel. Har inte på rak arm koll hur de passade in i systemet, men många städer var med i Hansan, och var rätt självständiga från kungamakten.
Frälse är alla som av olika skäl är befriade från skatt till kronan. Normalt sköttes brukandet av deras jord av landbor, och inkomsterna kom då från avraderna.
Frälset är uppdelat i världsligt frälse och andligt frälse, där det värdsliga frälset gjorde militärtjänst i stället för att betala skatt, och det andliga frälset är kyrkans olika delar - biskopar, präster, kloster osv.
Det värdsliga frälset kan på ekonomiska grunder delas upp i lite olika delar, även om det är sentida beteckningar. Högfrälset är den absoluta spetsen, med stora landegendomar, och det var dessa som satt i riksrådet, skötte de kungliga slottslänen osv. Lågfrälset är den stora massan, och de låg ofta rätt nära skattebönderna i inkomster; det förekom en del förflyttning mellan dessa skikt.Statistik: Postat av Arnaud Guillaume — 24 november 2004, 10:57
]]>