Men renskinn är suveränt. Och myggtätt.
Statistik: Postat av Matti — 14 juni 2007, 16:52
]]>
Vi skall nog inte heller glömma skinnkläderna helt.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Är skinnkläder svalare än ull?!
/Vix.
Statistik: Postat av Vix Hq — 13 juni 2007, 22:47
]]>
Statistik: Postat av Matti — 13 juni 2007, 17:44
]]>
Statistik: Postat av Matti — 13 juni 2007, 17:05
]]>
Att folk plockade av sig om de kunde när de arbetade råder det väl inte så mycket tvivel om - många manuskript visar folk i bara brokorna - men det där med linnekläder som <i>ytterkläder</i> verkar ofta komma från just italienska källor och jag tror fortfarande att mellan- och överklänningar i linne är gravt överrepresenterade på svenska medeltidsmarknader o. dy. (tillsammans med de olikfärgade kilarna [:p]...)
Faktum är att man tydligen har hittat ett frö från odlat lin i en sophög från Herjolfsnes (eller någon annan av Grönlandsbosättningarna) så man ska aldrig säga aldrig [;)] - det står om det i "Som syet til jorden" om jag minns rätt och om minnet inte sviker mig vidare så resonerar Östergaard kring möjligheten att man nog skulle ha kunnat odlat lin där under ett tidigt skede i kolonisationen!
Jag har letat efter arkeologiska källor för medeltida linodling, men ännu inte hittat något. Om någon annan har nåt - snälla, dela med dig!!!
Ett problem verkar vara att linodling inte lämnar efter sig särskilt mycket i form av pollen och dylikt som arkeologer brukar förlita sig på. I ett modernt försök på Irland togs prover <i>mitt</i> i en linåker och det innehöll endast några få pollenkorn! (Hmm... Har bestämt för mig att jag skrivit om precis det här här någonstans för några år sedan...undrar var? Har för mig att jag gav referenserna där...)
/Vix.
Statistik: Postat av Vix Hq — 13 juni 2007, 14:33
]]>
Är det förresten någon som har koll på hur omfattande lin- och hampaodlingen var i Skandinavien under medeltiden? Arkeologin borde ju åtminstone kunna ge några ledtrådar
Statistik: Postat av Djingis Khan — 13 juni 2007, 12:42
]]>
/Eva
Statistik: Postat av Eva Andersson — 13 juni 2007, 12:38
]]>
Jag har dock inga problem att acceptera att folk som inte hade nån slags statusmässig position att försvara nog högvördligen sket i om de hasade runt i linne när det är varmt... för det är väldigt behagligt.
Så jag tror helt enkelt att medeltids-svensson-bonden gärna tog av sig eftersom det passade (ungefär som vi gör idag... om vi är hemma och inte har gäster så är det lämpligt att gå runt i det som är skönt...). De rikare hade ju nånsorts status att tänka på så jag tror inte att gå i underkläder var ett alternativ. Min gissning är tunt ylle (säkert det vanligaste) eller siden (som nämnt ovan).
Statistik: Postat av Vesuvius — 13 juni 2007, 09:10
]]>
Från Victor Gay's Glossaire Archeologique de Moyen Age et de la Renaissance i sektionen om linne och bomull. Originalet ur Aldebrandin de Sienne's bok Le Régime du corps från 1256.
"[1256]
En printans doit on estre viestu de reubes ki ne souient trop caudes ne trop froides sicom les tiretaines, les dras de coton fourrées d'aigneaus...en été se doit on vestir de reubes froides sicom de dras de lin... et de dras de soie sicom de cendal, de samit, d'estamines (Alebrans, Traité de physique, ms. fo. 29)
[In the springtime one should be clothed in robes that are not too warm nor too cool, such as the tiretaines (linsey-woolseys), the cloths of cotton furred with lamb...in summer, one should be clothed in cool robes, such as linen cloth, cloth of silk, such as cendal, samite or of estamine.]"
Alltså rekomendationer av en läkare från 1256 att man skall gå klädd i linne eller tunnt silke på sommaren. Och bomull fodrad med lamm på våren.
Så uppenbarligen var åtminstone några medeltidsmännikor (Italienare i detta fallet) förnuftiga och ändrade sin klädedräkt efter klimatet. Kanske något för oss att ta efter när vi försöker återskapa?
Läs lite mer här: http://jillwheezul.livejournal.com/47986.html
Statistik: Postat av Malin Berglund — 13 juni 2007, 08:30
]]>
]]>
MEN, och det är ett stort men, på Eketorp på Öland finns inte ett träd inom flera hundra meter. Borgen är en stekande kittel och man prisar Gud för varje vindpust.
Dessutom så är våra kläder inte sydda i det finaste ylletyger som finns, utan i tämligen vanliga ylletyger. Inte tjocka men normala tyger.
Visst går det bra att gå omkring i tunnt fint kamgarnsylle och med sidenskjorta under. Det tror jag säkert.
Men hur många av människorna hade möjlighet att bära ett sådant fint plagg till vardags? Hur många hade över huvudtaget råd att äga ett?
Sedan så är det en sak att sitta still och handarbeta, men en helt annan att bära ved, mata grisar, jaga får, vattna kor... valla turister etc...
Rätt och slätt. Om man jobbar hårt, vilket vi fornmuppar som jobbar på Eketorp måste göra, och som våra förfädrer och förmödrar var tvungna att göra för sitt livsuppehälle, så nog blir man dyngsvettig av att gå i ylle en hel dag.
På järnåldern så var man inte så pryd och man gick sannolikt ganska ofta i linne om sommaren, såvida man inte måste "klä upp sig" för någon högtid.
Medeltiden är ett krux, men om vanligt folk jämt sprang i ylle, som knappast var fint, tunnt kamgarn, för vem skulle vilja fördärva ett dyrbart plagg när man matar grisar, så nog svettades de!
Sannolikt så jobbade man en hel del i linnesärken, och jag skulle förmoda att man hade en del grovarbetsplagg i tunnt skinn, som faktist är ganska svalt.
Många av oss fornisar går nog i kläder som var högstatuskläder. Rikemansfolk har alltid haft det förspänt med dyra tyger och inte så mycket hårt arbete. Men bönder, enklare hantverkare och trälar hade nog ändå linnet som favoritmaterial när det kom till arbetsplagg om sommaren.
Dessutom, det passade sig inte för högre stånd att visa sig i linne. Detta indikerar att enklare folk nog kunde göra det, och gjorde det.
Nå, jag tänkte bara att detta borde bliva sagt.
Matti - Hårt arbetande huskarl/bensnidare/bågskytt på Eketorps borg.
Statistik: Postat av Matti — 12 juni 2007, 18:13
]]>
Kan sägas att jag burit kombinationen linnebrokor/yllehosor och på överkroppen råsidenkjortel och överkjortel i tunt grönt ylle mitt under den varma sommaren, och det funkade alldeles utmärkt.
Visst, jag är en väldigt sval person i största allmänhet, men även vid lite aktivietet, dvs bärande och flyttande och lite lekar så var jag allmänt fräsch, dock med medeltida mått
Jag har dock ej hört någon rekommendera Sundbybergs Textilcentrum och de har ju tonvis med tunna finna ylletyger av de flesta olika färger och utformning.
Kan själv rekommendera dem, man får mycket tyg för en liten slant.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
japp, "springer" själv i liknande kläder å lider inte av detta.
jag tror lagerprincipen är viktig samt att man inte tar på sig en yllekofta utan tunna fina ylletyger (Finns inge bättre!).
Instämmer förövrigt i ditt rekomenderande av leverantör!
Runristaren
www.runristare.ax
Statistik: Postat av Runristaren — 11 juni 2007, 12:39
]]>
Jag har dock ej hört någon rekommendera Sundbybergs Textilcentrum och de har ju tonvis med tunna finna ylletyger av de flesta olika färger och utformning.
Kan själv rekommendera dem, man får mycket tyg för en liten slant.
Statistik: Postat av Skalde-Tord — 11 juni 2007, 08:33
]]>
Jag vet inte riktigt vad som avses med "moderna härdningsmedel/färgingsmedel" därav mitt något långrandiga svar.
Man få relativt bra färger på naturlig väg på cellulosa fibrer genom en process som kallas för Gallering.
Det innebär att man först kokar fibrerna i ett tanninhaltigt bad, ofta skapat av krossade galläpplen. Sen betar man fibrerna med något metallsalt, oftast alun, järn eller kopparsalt. Sedan färgar man med det utvalda färgämnet.
Eftersom cellulosafibrerna inte har några fina aminosyror för färgämnena att fästa i så blir det nån slags kemisk process där tanninerna fäster bra i cellulosan, metallsalterna fäster bra i tanninerna och färgämnena fäster bra i metallsalterna.
Om min bristfälliga kemikunskap har fått mig att fatta rätt så leder denna kedja till att färgämnena blir bortnötningsbara då molekylbindningarna mellan alla delar spricker och dels eftersom cellulosa fibrer inte har några håligheter där färgämnerna kan skydda sig mot yttre påfrestningar.
Som en parantes vill jag nämna att Turkisk Röd är en färgning som bara utförs på cellulosafibrer och sitter som berget. Denna färgningsmetod gjordes i Indien och senare Turkiet, har ingen aning alls huruvida dylika tyger importerades till europa under medeltiden/renässansen. Men då har man gått igenom en lång och omständig process med att Animalisera fibrerna. Dvs gett dem ett slags fejkade aminosyror genom en process som jag inte kan tillräckligt om för att kunna förklara.
Det efterfrågades källor:
På http://www.elizabethancostume.net/dyes/segreti.htm
Finns en handskrift från mitten av 1400-talet nerskriven och översatt till engelska, recepten 369 och 370 är recept på just gallering.
Så från 1450 och frammåt anser -jag- att man i åtminstone Italien kände till hur man gallerade.
Det finns även det bevarade plagget/(plaggen?) från Norge som är färgat med krapp och omnämns i tråden om kvinnounderplagg. Vet dock inte vilka metallsalter som använts till det eller om det är gallerat eller ej.
Plinius nämner i Bok 19 kap 5-6 , 17 i sin Historia Naturalis att Alexander den store och Cleopatra hade färgade (linne) segel samt att färgade linnestycken användes som markiser i teatrar, över vägar och i folks atrium.
Vad gäller betning pratar han om det i Bok 35 kap 42 och 52 där det bla omnämns som en egyptisk process.
Hoppas att dettta inte blev för off topic, vidare disskussion tar jag gärna i tråden om färgning av lin.
Statistik: Postat av Malin Berglund — 5 april 2007, 15:45
]]>
]]>