Om man syr ner sömsmånerna med hyfsat täta stygn finns det inte så mycket utrymme för fransning även om man låter bli att vika dem en extra gång. Min synpunkt är att sömmarna blir ganska tjocka om man dubbelviker sömsmånen, men så har jag ofta rätt snävt skurna plagg.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Sant, men jag syr oftast i tunnare och relativt lösvävda ylletyger, och då finns det garanterat utrymme för fransning...
Jag är allergisk mot fransigt tyg och trådar som sticker fram, så jag viker hellre en gång för mycket.Man får helt enkelt anpassa sysättet till sitt tyg.
/Cis
Statistik: Postat av Cis de Conway — 14 september 2005, 09:50
]]>
De var mindre bekymrade om fransning förr, eftersom många tyger var mer eller mindre valkade. I "Textile and Clothing" finns exempel på hur man har gjort konstruktionssömmar genom att helt enkelt lägga tygkanterna lite omlott och sy ner varsin kant mot det andra tyget - skulle nog funka dåligt med ett tyg som fransar sej. Jag har själv en strutluva som inte har nån kantning eller fållning alls, eftersom tyget är tillräckligt valkat för att klara sej helt utan.
Vad gäller dagens metod att sy ett likadant plagg i fodertyget och i stort sett fästa det i plaggets öppningar förekommer det också (även här är exemplen från 1500-tal). Vad gäller tidigare plagg har vi tyvärr väldigt dåligt både med fynd och detaljerade bilder.
Christoffer, du verkar ha förstått det hela så vitt jag kan se. Det här är en teknik som funkar bra för handsömnad, eftersom det bara behövs en konstruktionssöm för att hålla ihop både yttertyg och foder, samtidigt som det är lätt att ändra plagget efteråt. Visserligen får man jobbet med att fälla sömsmånerna, men i en tid utan sicksacksöm på maskinen fick man ju göra det i alla fall.
Statistik: Postat av Arnaud Guillaume — 14 september 2005, 09:02
]]>
Rent praktiskt brukar jag ha lika breda sömsmånder på bägge tygerna, och sedan klipper jag ner fodrets sömsmån så att det blir hälften av yttertygets efter att delarna har sytts ihop och jag ska sy ner yttertyget.
/Cis
Statistik: Postat av Cis de Conway — 14 september 2005, 07:41
]]>
Hmm, låter som en vettig teknik. Jag sitter fn med en ¤&(!/& grande assiette-skuren sak och har funderat på hur tusan jag ska få fodret att fungera i ärmarna. Ska testa - den var hur som helst tänkt som ett experiment [:)]
På en del plagg har man tydligen sytt ihop foder- och mönstertygdelarna på samma gång, och sen sytt ner sömsmånen mot fodret för att hålla den platt. Vet dock inte om tekniken har använts innan sent 1400-tal - de exempel jag har sett har varit rätt sena.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Okej, men då ska alltså fodringens sömsmån vara lika bred som ytterlagrets? Så syr man ner både ytterlager och foder mot tyget samtidigt, vilket gör att den nersydda fodringen hamnar under det nersydda ytterlagret?
Något rörigt förklarat men om någon förstår mig och kan förklara bättre så vore det bra.
//Christoffer
Statistik: Postat av Christoffer Meland — 13 september 2005, 18:36
]]>
Jag fick hjälp av ett halvproffs en gång för en fodrad tunika och hennes tips var att sy två tunikor, en i foder och en i ytter. Sedan fäste man fodertunikan i yttertyget för hand i vissa väl valda punkter, typ axlar, hals o.dyl. Det här skulle tydligen ge bästa fallet och undviker dessutom konstigheter vid olika krympning.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Tänk dock på att detta är ett modernt sätt att sy i foder på, traditionellt har man alltid fäst fodertyget ordentligt i alla sömmar. Antagligen för att det ger mer stabilitet men kanske även för att man förr hade mer tid att sitta och pillra dit fodret helt perfekt och inte behövde oroa sig för produktionsbortfall m.m!
/Martina
Statistik: Postat av Martina — 13 september 2005, 14:50
]]>
På en del plagg har man tydligen sytt ihop foder- och mönstertygdelarna på samma gång, och sen sytt ner sömsmånen mot fodret för att hålla den platt. Vet dock inte om tekniken har använts innan sent 1400-tal - de exempel jag har sett har varit rätt sena.
http://myra.hem.nu/costume/DressDairies ... _1480s.htm
Denna sida har lite målerier av insidan av plagg (halvvägs ner ungefär). Även dessa 1400-1500-tal.
http://cadieux.mediumaevum.com/lady-clare.html
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Nejmen! Det finns alltså någon som syr foder likadant som jag! Intressant, jag har inte sett det beskrivet på någon sida på nätet tidigare. I vilket fall som helst så funkar det bra. Vill man ha en extra stark söm, t.ex. om man ska snöra klänningslivet hårt, så kan man förstärka extra genom att sy små små stygn på rätsidan över skarven så att inte all vikt ligger på den enda söm som håller ihop tygstyckena. (Vet ej om det är "rätt" men det funkar.)
/Cis
Statistik: Postat av Cis de Conway — 13 september 2005, 13:01
]]>
Jag klipper ut fodret tillsammans med mönsterdelarna så de blir exakt lika stora (inkl. sömnsmån). Innan jag börjar sy ihop plagget tråcklar jag fast varje foderdel i mönsterdelarna aviga mot aviga - dvs som det kommer att sitta i det färdiga plagget (tråckelsömmen går ca 7 cm in från kanten så det är gott om utrymme att peta med tyg och foder var för sig).
Sedan syr jag ihop <i>mönsterdelarna</i> som de ska vara - fodret hänger bara löst och flaxar i tråckelsömmen. När hela plagget är ihopsytt (och sömsmånerna fällda) lägger jag plagget plant på golvet och slätar ut fodret så att det täcker sömmarna jag har sytt. Fodret ligger lite omlott om allt är som det ska. Kanten på den ena biten foder viker jag in och nålar fast i den andra, så att de täcker sömmen. Och sedan syr jag ihop fodret med kaststygn. Oftast sticker jag även nålen genom plaggets sömsmån så att fodret mer eller mindre sitter fast i resten av plagget längs hela sömmen. Det funkar väldigt bra när man har en platt fällsöm att sticka i. Resultatet blir ett väldigt starkt och hållbart plagg.
Man behöver vara lite noggran så att det inte blir rynkigt och det är väldigt viktigt att både yttertyg och foder är ordentligt förkrympta så man inte får en otrevlig överraskning när man tvättar...
Anledningen till att jag började sy så här är att jag ofta syr när jag pendlar, är hemma hos kompisar och så och ville kunna ha hela plagget med mig hela tiden. Eftersom jag alltid syr lite ojämt när jag handsyr, hur noga jag än är, har jag haft problem med att få fodret att passa när jag sytt plagg och foder var för sig, men på det här viset anpassas fodrets storlek exakt efter hur ytterplagget blev. Och så slipper jag fälla sömmarna på foderdelen = en söm färre att sy för hand!
Att sy ihop foder och allt i ett som i länkarna som Arnaud gav skulle ju funka lika bra så det ska jag testa nästa gång, tror jag... Det blir i alla fall lika många sömmar att sy - en raksöm och två fällsömmar...
Det blev kanske en lite omständlig förklaring, men kanske den hjälper någon. Borde göra några skisser på det här någongång...blir lättare att förklara då.
/Vix.
Statistik: Postat av Vix Hq — 13 september 2005, 11:48
]]>
]]>
På en del plagg har man tydligen sytt ihop foder- och mönstertygdelarna på samma gång, och sen sytt ner sömsmånen mot fodret för att hålla den platt. Vet dock inte om tekniken har använts innan sent 1400-tal - de exempel jag har sett har varit rätt sena.
http://myra.hem.nu/costume/DressDairies ... _1480s.htm
Denna sida har lite målerier av insidan av plagg (halvvägs ner ungefär). Även dessa 1400-1500-tal.
http://cadieux.mediumaevum.com/lady-clare.html
Statistik: Postat av Arnaud Guillaume — 13 september 2005, 08:47
]]>
Men någon annan kanske vet om någon bra sysida som tar upp just det där med foder???
/Vix.
Statistik: Postat av Vix Hq — 13 september 2005, 00:34
]]>
Den metod jag nu använder mig av går ut på att tråckla fast foderbitarna enskilt på varje lös del av plagget och sedan vända den rätt och sy fast bitarna i varandra. Problemet där ligger i att man då får synliga sömmar på insidan av plagget.
Länkar och bilder uppskattas.
/Christoffer
Statistik: Postat av Christoffer Meland — 12 september 2005, 22:35
]]>