Nu är det i och för sig länge sen jag läste bindningslära, men vad jag minns så är det som skiljer gåsögon och diamantkypert åt att diamantkypert har <i>skarp anslutning</i>* både i varpledd och inslagsledd där mönstret ändrar riktning, medan gåsögon inte har det på någondera ledden. Ditt tyg har skarp anslutning i ena riktningen men inte i andra. Jag vet inte i vad mån (eller ens <i>om</i>) en sådan mellanform har använts, men det finns många sorters kypert och jag är inte speciellt insatt i branschen!
För att väva spetskypert <i>eller</i> gåsögon/diamantkypert behövs 4 skaft och 4 trampor. För att, som här, väva <i>båda på samma gång</i> krävs många fler. Om man dubbeltrampar (= trycker ner två trampor samtidigt) räcker det med 8 skaft och 8 trampor för 4-skaftade kypertar (dvs skilda system för de två bindningarna), men det blir ett hästjobb att få trampningen rätt! (Här antog jag att det vita är varpen dvs att tyget är långrandigt; är det tvärrandigt kan det krävas fler skaft.)
En kypert definieras av hur många trådar inslaget går över respektive under. Men följer man en godtycklig tråd i "ögonpartiet" (lättare gjort för dig som har tyget), så ser den ut att ibland gå under två trådar, ibland under en och ibland under tre. I en "normal" kypert ska sånt bara hända när kyperten byter riktning.
Något som är än mer graverande, är att kypertlinjerna konvergerar och divergerar. Tittar du mitt emellan "ögonen" och upp mot gränsen till spetskyperten så ser du ett litet V inuti ett större V, men utanför det så är ett ännu större muterat V där både höger och vänster del grenar sig i två. Sånt kräver såpass många skaft att man i stort sett styr trådarna helt individuellt (eller handplockning, förstås, och då är nog bra belysning och tydligt diagram ett måste).
Slutsats: Det är inte en riktig kypert, utan någon sorts "påhittad" bindning/mönsterväv. En sån här väv vore nog bara ekonomiskt/praktiskt vettig att tillverka efter att jacquardvävstolen uppfanns 1805... eller av en viking med alltför masochistisk läggning för att nöja sig med en vanlig kypert. [:)] Den faller i alla fall inte i eran "handvävstol med begränsat antal skaft", men jag antar att det i princip kan ha funnits avancerade bindningar som funkade att handplocka men som inte överlevde vävstolens utveckling mot skaft och trampor. Den övriga historiska bedömningen överlämnar jag med varm hand åt dem som kan den biten!
<font size="1">*) Skarp anslutning betyder att där linjerna ändrar riktning bildas inte en kontinuerlig V-form, utan de är förskjutna så att en diagonallinje som bildas av synliga varptrådar möter en diagonallinje av synliga inslagstrådar. Dvs, symmetrilinjen går mellan två trådar, som går upp och ner exakt motsatt varandra. Det kan man t.ex. se mitt i spetskypertpartierna på ditt tyg (spetskypert = kypert som ofta växlar riktning på ena ledden, det ser ut som ränder på håll). </font id="size1">Statistik: Postat av Anna-Carin — 11 oktober 2005, 10:20
]]>
