Jordräntan är bara en av skatterna, men den dominerande. De fattiga byväpnaran dök upp när ledungsflottorna och de stora masshärarnas tid försvann. När elithären med ryttarna i spetsen dök upp. Då delades de självägande bönderna upp i väpnare som tjänade med vapen och skattebönderna som tjänade genom skatt. Avståndet mellan väpnarna och de gamla stormannaätterna var då fortfarande större än avståndet mellan byväpnare och självägande bönder.
Även biskopar kunde utse väpnare ända fram till slutet av 1300-talet då Valdemar Atterdag avskaffade denna rätt.
Den dramatiska förändringen i jordräntans storlek under början av 1300-talet ledde till väldiga förändringar. Avkastningen sjönk med 1/3-del. Innan så hade en tredjedel gått till utsäde. En tredjedel till brukaren och en tredjedel till ägare, dvs den sista delen till stormannen, kyrkan eller kungamakten. Nu skulle alla dela på det som var kvar. Striden blev hård och lång. I Danmarks fall resulterade det i en väldig social rörlighet. Många fattiga väpnare valde bort skattefriheten mot vapentjänst, för att frivilligt bli skattebönder, då vapentjänsten blev en för dålig affär.
En annan konsekvens var den att många fria bönder gav sig in under en väpnares beskydd och gav upp sin frihet. Dvs kungens skattejord blev skattefri adelsjord. Så ser vi också hur de äldsta frälsebrev vi har kvar handlar, inte om bekräftelse av frälse, utan om en viss jords skattefrihet. Kungamakten kämpar helt enkelt för att återta gammal skattejord från frälset. Från ca 1400 så är inte längre all jord ägd av frälset skattefri, utan bara den jord som av hävd varit frälseman egendom.
-----------------------------------
Rovriddarnas tid Adlibris 99 kr http://niels-ebbesen.com/Statistik: Postat av Valdemar Sappi — 23 februari 2012, 21:53
]]>