Senromersk militär

[danhorning]

Jag är intresserad av att ta reda på hur den romerska armén var utrustad vid sekelskiftet 300/400.

Någon som har någon aning om var jag kan finna mer om detta? Det är lätt att få reda på typisk romersk utrustning, men den måste ju ha förändrats betydligt under romarrikets tämligen långa historia ... i det här skedet lär ju goternas seder t.ex. ha påverkat. eller utrustades stammkrigarna enligt romersk sed när de tog tjänst i armén?

Tips på bra böcker och länkar mottages tacksamt, helst via mail till natt@svart.com

[Björn Hellqvist]

Kan kanske vara något:

[Johan Käll]

Vad jag vet så hade man stridstekniskt börjat gå över mer till beridna bågskyttar vid denna tid och det är en början till den framskjutna roll som ryttaren kommer ha framöver.

Som jag förstått det var ringbrynjan långt vanligare än den Lorica segmentata som altid avbildas.

Men det känns som om det finns folk som har bättre koll på detta där ute, det har ju skrivits några hyllmeter om romarna.

[Theo]

Det finns en såvitt jag kan bedöma ganska bra beskrivning av den senromerska armén (mitten-slutet på 300-talet) i Osprey-boken "Adrianople 378: the Goths crush Rome's legions" av Simon MacDowell. Den finns på Försvarshögskolans bibliotek (tror jag) men går att fjärrlåna via närmaste universitetsbibliotek, jag lånade den via Uppsala.

Boken finns också på Amazon: [url="http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/1841761478/qid=1102436133/sr=8-1/ref=sr_8_xs_ap_i1_xgl14/103-5547624-6654217?v=glance&s=books&n=507846"]länk[/url]

Åtminstone enligt mer traditionell historieskrivning (jag vet inte om det kommit några nyare rön som dramatiskt omvärderar den saken) inträdde dock ett ganska dramatiskt skifte i romersk militär praktik vid ungefär den här tiden, fr a efter just det katastrofala slaget vid Adrianopel 378 e Kr då en stor romersk armé i det närmaste utplånades och kejsar Valens som ledde den stupade. Behovet av nya soldater var akut men man hade förlorat så många på en gång att de inte gick att ersätta. De nästföljande kejsarna gick över till att, i stället för att som tidigare värva "barbarer" till existerande förband och ordna in dem i den gamla militära strukturen, värva hela band av utomromerska trupper under sina egna hövdingar och krigsherrar för att fylla upp luckorna.

Detta ledde inte nödvändigtvis till ett så dramatiskt skifte i taktik och stridsmetoder, eftersom "barbarerna" i allmänhet varit i kontakt med romarna länge och tagit efter mycket av deras stridssätt. I äldre historieskrivning brukade man göra gällande att kavalleriet fick en helt dominerande roll från ungefär den här tiden, men det finns det inte några tydliga stöd för i källorna - infanteriet förblev det dominerande truppslaget i Europa under hela folkvandringstiden (i Dick Harrisons "Krigarnas och helgonens tid" finns en bra diskussion kring det här).

Romarna hade dock ända sedan 200-talet börjat begagna sig av kavalleri och lätt infanteri i betydligt högre grad än tidigare, inte så mycket av taktiska skäl som strategiska: de var beroende av lättrörliga trupper eftersom de hade sådana stora områden att kontrollera.

Kolla också in de här titlarna av samma författare som ovan:
Late Roman Infantryman: [url="http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/1855324199/ref=pd_sim_b_2/103-5547624-6654217?%5Fencoding=UTF8&v=glance"]länk[/url]
Late Roman Cavalryman: [url="http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/detail/-/1855325675/ref=pd_bxgy_text_1/103-5547624-6654217?v=glance&s=books&st=*"]länk[/url]

Tillägg:
Kortade ner länkarna för att hålla radbrytningen på sidan.
Se [url="http://www.historiska.se/histvarld/forum/faq.asp#hyperlink"]Forumets FAQ[/url] för mer info om hur man gör detta själv. 3:e exemplet nedifrån.
/Angus, moderator.

[danhorning]

Tack alla tre för bra svar! Kul att det var folk jag kände som svarade i alla tre fallen också Lajv är tydligen bra för att lära känna kunnigt folk

Angående bågskyttarna läste jag precis att Theoderics ostrogotrike hade svårt gentemot östromarna på 500-talet just för att de inte hade infört de beridna bågskyttarna som östromarna vid den tiden hade skaffat sig, rimligtvis bör ju visigoterna och västromarna (som ju höll till där Theoderics ostrogotrike hundra år senare skulle ligga) inte heller ha tagit till sig detta så tidigt som 395-410

Ringbrynja tror jag helt klart på.


<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Johan Käll</i>

Vad jag vet så hade man stridstekniskt börjat gå över mer till beridna bågskyttar vid denna tid och det är en början till den framskjutna roll som ryttaren kommer ha framöver.

Som jag förstått det var ringbrynjan långt vanligare än den Lorica segmentata som altid avbildas.

Men det känns som om det finns folk som har bättre koll på detta där ute, det har ju skrivits några hyllmeter om romarna.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">