Man får nog ha en väldig tur om man ska lyckas slå sönder någons svärd även om man har ett tåligare vapen.
I de medeltida manuskripten så trycker man oftast på att man ska undvika att enbart parera. Vad man istället gör är att sikta på motståndaren och samtidigt låsa dennes anfallslinje. I den tyska skolan är det enbart ett hugg som inte har en hugglinje som är direkt riktad mot kroppen, och det hugget kallas krumphau eller krokigt hugg. Det är det enda tillfället då ett hugg riktas enbart mot svärdet (och emellanåt riktas det mot händerna). Det läggs stor vikt i den absoluta majoriteten av tekniker att alltid hota motståndaren, så att denne är upptagen av sitt försvar.
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Rävspel</i>
En fråga från en helt okunnig i svärdsteknik - om man har en enda motståndare att slåss mot, och vet med sig att ens eget svärd är betydligt slagtåligare än ens motståndares - kan man då inte medvetet parera med eggen och hoppas/chansa att motståndarens svärd går sönder först? Eller tar den parerande/det stillastående svärdet alltid mer skada när svärd möts egg mot egg?
Klöver, vars enda pålitliga teknik i strid är flykt.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">