av bowyer tom » 9 november 2009, 19:48
Vad gäller skaftet kan jag tänka mig att man använde svallvuxen ask. Detta betyder att man gjort längsgående djupa rispor i en askstam. Asken svarar mot detta angrepp genom att bilda svallvirke runt skadan. Man kan se det runt avbrutna/avsågade grenar på askar i ex askalléer. Problemet är att det tar ca tjugo år för ett yxskaft/räfsskaft att växa till sig på detta sättet. På självhushållningens tid var det sed att rispa askar ungefär då man gifte sig , för att de kommande sönerna skulle bestås med verktygsskaft. Jag förstår att du har mer brådis än så med din yxa, så jag kan rekommendera att du fäller en ask som växer på nordsidan av ett berg, eller en kulle. Gärna i mager mark. Denna ask borde vara något tätare i virket än genomsnittsasken, men det kanske är marginellt. Använd virket närmast roten, och skafta den med rotändan uppåt. För bågbygge är metern närmast roten oduglig, då den är för hård, medan den lämpar sig utmärkt för skaft av olika slag...