Nylonwaster

[Taffy]

Tjenamors alla monsterdiggare,
här var det livat värre.

Eftersom vi nämndes i GHFS så tänkte jag hoppa in i debatten.

Jag skulle vilja påstå att korten blandas ihop lite här. För det första så måste vi nog alla inse att nylon är ett ganska hårt material och att det går alldeles utmärkt att sänka någon med en kraftig smäll. Med andra ord har Erik rätt i att man riskerar att bryta saker med nylon. Men min egen erfarenhet är att man löser det med bra kontroll i de flesta "vänliga" sparringsituationer. I en tävlingssituation är det annorlunda. Det kan ju faktiskt vara så att folk inte håller igen för att de _vill_ knocka sin motståndare. Men även i sådana lägen skulle jag säga att nylon är ett lämpligt redskap, dels för att jag tycker att det är viktigt att det finns möjlighet till tuffare fighting, dels för att det är ganska svårt att sätta ett så hårt hugg genom en mask på någon som är duktig. Och om man vill fightas utan risker så finns ju alltid sportfäktning.

Oavsett vilka verktyg vi använder så kommer det finnas risker. Nylon tar inte bort de riskerna, men de låter oss leka med full fart och kraft utan att riskerna är överhängande. Detsamma gäller egentligen shinai.

Shinaien är ett lite sämre redskap som är något säkrare. Nylon är ett lite bättre redskap som är lite mer osäkert.

För att sätta sakerna i perspektiv:
http://uk.youtube.com/watch?v=C6EZE_rmsQs

/Anders

[Eric Hejdström]

Och jag som tyckte att den relativt nya lagen om kampsporter ställde till det för oss som fäktas...

[Taffy]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Eric Hejdström</i>

Och jag som tyckte att den relativt nya lagen om kampsporter ställde till det för oss som fäktas...


<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Du menar i förhållande till Dog Brothers

Den ställer till det eftersom vi inte har ett gemensamt regelsystem vid tävlingar.

/A

[Matti]

Ja, lugna ner det hela nu. Nylon har säkert sina förtjänster, liksom stål, trä och bambu har sina. Personligen tror jag inte att nylonwaister ändå kommer att lösa alla knutar med att få så realistik fighting som möjligt. Tyvärr, den enda arena som kan ge svaret är trots allt strid på liv och död med skarpa vapen.
Och faktum är att även då så fanns det egentligen inget annat sätt att se om man verkligen kunde klara sig. Vi kan jaga och komma kanske lite närmare, men slutligen så kommer man till den punkten att det handlar om vilja att verkligt skada din motståndare så att den blir försatt ur stridbart skick. Innerst inne vill nog många veta om de verkligen skulle klara sig i en riktig strid, men vi vet inte förrän vi står där om vi verkligen har det som krävs.

Till syvende och sist handlar nog inte förmågan att vinna skarp fäktning om hur skicklig du är. I slutändan handlar allt om din vilja att överleva och din beslutsamhet att göra det genom att nedgöra en medmänniska.

[Edvin]

... och tur, glöm inte tur.

[Eric Hejdström]

Jag skulle nog inte gå så långt som att kalla min motståndare medmänniska om jag ämnar slå livet ur denne...

[Matti]

Nä, tur är en viktig ingrediens. Gärna mycket av den varan!
Det beror ju lite på definitionen av medmänniska, Eric. Men trots allt så är ju personen som du ämnar banka ihjäl en människa och mig veterligen begreppet motmänniska inte existerar så torde ju personen trots allt vara en medmänniska, i ett neutralt hänseende.

Men nog blir det lite knepigt med att slå ihjäl en medmänniska.
Dock var ju flera korsfarare av den åsikten att de frälste sina medmänniskor genom att dräpa dem med helgade vapen...

[Taffy]

Vill man veta hur man hanterar rädsla och bli bättre på att hantera rädsla, så kan det ju vara bra att utsätta sig för situationer som skrämmer en. Exempelvis att slåss med hårda vapen med lite skydd med någon man inte känner. Man dör inte, men det kan ju göra förbannat ont. Om man inte är beredd att göra det så kan man nog utesluta att man kommer hantera skarpa situationer särskilt väl. Men om man utsätter sig för en sådan situation, trots det psykologiska motstånd som vi alla upplever i sådana situationer, så har man också lärt känna sig själv lite bättre. Det går att träna sig till att bli bättre på att hantera skarpa situationer. Militärer och poliser över hela världen gör det.

/A

[Taffy]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Edvin</i>

... och tur, glöm inte tur.


<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">

Var det inte Stenmark som sa att han hade mer tur ju mer han tränade?

[Martin Wallgren]

Det är ett strålande citat.

Jag håller med Anders L här om ens mål är att bli en så god överlevare i duell på det medeltida viset som möjligt. Men som vanligt blir det lite udda när folk från olika läger ska diskutera sådana här saker. Jag, Nelle och Anders Linnard (förmodar jag och hoppas) vill bli fäktare och stoppar bara för svensk lag när det gäller att nå detta (typ). Vi kommer att köra hårt och riskera lite ytterligare brutna skelett delar och mörbultat kött för att nå dit. Vi kommer dock inte att tvinga någon att gå samma väg. Därför tror jag att nylonwaistrarna kommer att passa oss. Men kanske inte er.

[Matti]

Det är sant att man kan träna för rädsla till en viss utsträckning. Att drilla in automatiska rörelser är ett sätt att möta rädsla exempelvis. Men även om det gör ont så är det ju inte detsamma som att möta någon som är ute efter att döda dig, tror jag. Men visst gör det skillnad.

Eller så kan man ju utsätta sig för en eldsvåda, men det sker ju alltsomoftast ofrivilligt. Det var fan inte kul, och nog var man skiträdd alltid. Men så upptäckte jag ju också att jag blev en komplett risktagare så jag vete tusan om det är så positivt. Fast det förstås, chansen är nog stor att även om jag i min något våghalsiga stil skulle stryka med, lär någon följa med mig...