Historiska världars forum

var lite osäker var jag skulle sätta tråden men jag hoppas jag hittat rätt..

topic: vad för utrustning skulle man tänka sig en vikingatida bågskytt
använda sig av.. Långbåge som primärt vapen (eller är flatbåge också historiskt korekt?) en dolk, kanske en Scramasax som bars horisontelt på ryggen... brynja eller inte, hjälm tycker ju att som bågskytt borde man ha lite lättare "rustning" fanns det rustningar i härdad läder?
ja hur som hälst jag vill ha en liten beskrivning på hur man borde se ut...


Tillägg:
Eftersom det mest fokuseras på vapen flyttar jag den dit och inte till rustningstråden.
/Angus

Under vikingatid och lite tidigare så kryper pilar in som könsneutralt attribut i gravarna har jag för mig... kanske skall man först och främst vara tjej.

jahapp bara att gå till kirurgen då...

nej fy f*n

långbåge +24 pilar...vapen hämtas bland de som pilarna träffat
bågen var allmogens vapen till skillnad från dyra svärd och rustningar...
varför är golf så populärt nu medan bågskytte inte har samma status?
golfbanorna är ju mycket bra för långa pilskott....tex nattetid med eldpilar...

Vikingatida bågskyttar. Att bågskyttarna var vanligast bland allmogen är inte det en sanning för senare tidsepoker? Var det specialiserade bågskyttar under vikingatiden eller kan det inte vara så att det var så att alla var mer eller mindre bra på att skjuta båge? För vissa kunde det sedan bli ett favoritvapen. Långbågarna var väl säkerligen ett vanligt alternativ till båge, men sedan är det ju inte otroligt att en viking kunde få med sig en effektiv ryttabåge hem efter att varit på resa i österled. Övrig utrustning borde väl ha kunnat bestå av alla andra vanliga vapen, yxa, scramasax (svärd om man hade råd) och varför inte en rundsköld i en rem över ryggen.

I Njals saga berättas det om Gunnar på Lidarände som den ende bågskytten på Island. Om man läser den som det skönlitterära verk det ändå är, men samtidigt ser på vart ifrån inspirationen måste ha kommit så kan man ju ganska snabbt konstatera att bågskyttar nog inte var det absolut vanligaste under vikingatiden. Men men, det är ju bara en saga det...

Kan inte Island vara ett undantag, då den knappa växtligheten antagligen inte erbjuder något bra material i några större mängder till bågmaterial? Att importera material blir ju dyrt och det skulle kunna förklara om det var få bågskyttar just på Island.

Appropå pilbågar och matterialbrist så finns det bågar på grönland och stäppfolken i öst hadde bågar. Så brist på virke är inte alltid en förklaring på att man inte hadde bågar. Dee hadde ju båtar på Island så då kunde de vell även ha fått tag i virke till pilbågar? Bara lite spekulationer.

Ludvig

Vad kunde Isläningarna använda sina bågar till, förutom att ev kriga mot grannen? Vilken typ av jakt kunde den brukas till där etc. Kanske finns bågbristen i ett "praktiskt" samanhang.

Jag tror Njals Saga inte ska tolkas som annat än just skönlitterärt verk. Bågen lär ha varit vanligare än så. På Island finns väl vildren om jag inte minns fel, dessutom mycket fågel, och att skjuta på sina grannar kan ha varit nog så populärt i en ättefejd. Bågen verkar ju ha använts i resten av områdena Vikingarna höll till i så att den skulle vara så ovanlig på Island verkar otroligt.

Som sagt... Njals saga är just det... en saga. Men historien lär ju ha baserats på något. Därmed inte sagt att bågen skulle varit ovanlig eller. Såna spekulationer överlåter jag till extperter
Jagade man inte säl med båge? I så fall torde den väl varit ett ganska så vanligt jaktvapen på island. Men nu kommer jag nog lite ur spår här så det är bäst att jag drar mig ur diskussionen

Pilspetsar finns på Island - en snabb titt i Eldjárns "<b>Kuml og haugfé</b>" gav 11 pilspetsar (Isl: Örvaroddar) från två isländska gravar och fyra från fyra olika boplatslämningar (sid. 349). 13 av spetsarna sägs vara av [url="http://www.dokpro.uio.no/Rygh/R539.jpg"]Ryghs typ 539/ Wegreaus typ A1[/url] - dvs vikingatidens standardpilspets no 1. Men åtminstonne en spets av dessa är mer lik Wegreaus typ B (sorry - hittar ingen bra bild i brådrasket).
Vildren fanns det däremot inte på Njals och Gunnars tid - de planterades in på 1770-talet.

Det har spekulerats en del om att det faktum att bågskytte inte bara var förbehållet tränade krigare - inga dyra material krävs och nästan alla kan lära sig skjuta båge - är orsaken till att det inte nämns så ofta i sagamaterialet (men bågskyttar förekommer ändå lite då och då).

/N B

Pilbågar och bågskytte var synnerligen vanligt i de syd- och mellanskandinaviska vikingatida samhällena. Absolut för jakt och med största sannolikhet för strid. I vissa områden är pilspetsar ett mycket vanligt tillbehör i mer välutrustade mansgravar (exempelvis Finnveden i det inre av Småland). Däremot tveksamt om pil och båge var "den lille mannens vapen" - den vanlige vikingatide bonden kunde förmodligen i första hand utrusta sig med yxa eller spjut som närstridsvapen (alltså "primära" vapen). Svärd eller sax var för de mer välbärgade. Det finns ingen "typisk" standardutrustning för "den vikingatide bågskytten". Däremot kan man faktiskt finna ganska typiska utrustningar i vapengravarna i många områden. Finnveden i Sydsverige är ett gott exempel (hör gärna av dig, Bobbechk, om du vill ha listor på typiska gravinventarier). Hjälmar och brynjor var verkligt exklusiva prylar i det vikingatida Skandinavien - sådana saker ska man glömma om det är det typiska man vill efterlikna.

Fredrik Svanberg, Historiska museet

En intresant bok i sammanhanget kan vara Vikingarnas lekar av Bertil Wahlqvist förlaget Atlantis.
Där står lite om bågskytte och bågskyttetävlingar skildrade i sagor. Bland annat en "Willhelm Tell historia" bland mycket annat och Palna Toke var före Wilhelm Tell att skjuta äpplet från huvudet om jag inte missminner mig.

Mvh
Björn