av Ny Björn » 6 september 2005, 21:41
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Redhorse</i>
Mycket av historia är rena gissningar baserade på andra erfarenheter.
Vad säger att man alltid skickade det bäst med i graven?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Egentligen inget, men om flertalet andra <i>bevarade</i> föremål i en grav är av hög klass så är sannolikheten hög att mer förgängliga artefakter, t.ex. textilier, också varit av hög klass
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Det samiska är väl om något Sveriges historia. För det är samerna som har fördrivits och förföljts. Som har skett i andra världsdelar betydligt senare. Som svensk historia så är samebågen klart på högsätet.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote"> Hur menar du nu - att tvivid<font size="1">R</font id="size1">-bågar är intressanta håller jag fullständigt med om, ev. förföljelse under senare tider är absolut att beklaga - men vart vill du komma med att slänga in det här?<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Långbåge är opraktiskt på hästryggen. Går att använda men inte ultimat för strid. Så en stridande folk skulle inte välja den först.
Vikingen stred knappast från hästrygg. Rent praktiskt helt meningslöst i Sverige. Prova att galoppera fram med en liten kallblodig häst genom en skog och försöka slåss med långbåge.
Hästen är så långsam att det vore som att skjuta på sittande fågel [:D]<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">Nu skall du inte låta förförståelser från varm-/fullblod skena iväg med dig. I Birkahänseende talar vi heller knappast om kallblod i vanlig bemärkelse - undersökningar av DNA visar på driven avel (läs mer i Staffan Götherströms [url="http://www.archaeology.su.se/arklab/gother.htm"]avhandling[/url]). Dessutom pekar ett knappt 20-tal gravar från 900-talets Birka på att rytteri och strid till häst avgjort förekom (om detta kan du läsa mer i Anneli Sundkvists avhandling "<b>[url="http://www.arkeologi.uu.se/sundkvist_abstract.htm"]Hästarnas land[/url]</b>" från 2001) - minns att vi diskuterar ett område med extremt utveckalt kontaktnät i östlig riktning<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">
En ryttarbåge kan skjuta (påstås) 800 yards. Så långa skotthåll fanns nog bara på nån enstaka plats i landet. Öppna ytor för en anfall med en hel drös av beridna skyttar, fanns nog ännu färre av. Och fanns behovet? Nä, här kom man nog smygandes på marken och högg ihjäl grannfrun med yxa.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">Vill alls icke vara otrevlig - men jag avstår från att kommentera detta - ett råd bara: tro mindre på vad Riddar Jan skriver och läs mer om modern forskning innan du använder "Hagbard"-tolkningar i övermått.<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">
Så de såg nog ingen nytta av ryttarbågar.
Arn, som är på tapeten överallt. De beduiner han stred mot kom på blixtsnabba arabhästar med ryttarbågar på öppen mark. Det är som att anfalla en Herkules med Mig 21. De europeiska hästar som möjligen kunde räcka till fanns nog bara på Iberiska halvön. Nordeuropeiska kallblod i alla tänkbara pälslängder kom till korta.
För mig som rider så är Magyarabågen av stort intresse. Och den är laminerad och backad men korrekt i europeisk historia. Fast inte på Björkö.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">Åter till trådens huvudfråga - sammansatta bågars vara eller icke vara på Björkö. Som jag skrev ovan är prestigefenomenet nästan alltid en tacksam pelare att luta tolkningar mot - ett föremål i sig kan ge status utan att fördenskull behöva användas i sitt ursprungssyfte, eller ens alls för den skull. Det arkeologiska källmaterialet vimlar av slika tingestar, allt från förlupna romerska vinsilar i nordskandinaviska gravar till Buddha-statyetten från Helgö. Fastna alltså inte för hårt i funktionalismtänkande utan betänk att det verkar vara ett allmänmänskligt drag att vilja skryta med ovanliga föremål. Ofta verkar det inte vara så noga med <i>vad</i> det är som förlänas status av prestigevara, det som styr är istället varans/föremålets grad av otillgänglighet för ens nästa.
En importerad båge med tillhörande koger skulle alltså inte bara ha varit att betrakta som en båge utan även som en markör och en avskiljare gentemot andra i det samtida Birka. Om tanken svindlar och fördunklas så kan du alltid jämföra med de totalt störtlöjliga (nb: min åsikt, intet annat!) militärjeeparna av amerikansk modell som bluddrar fram på Stockholms gator - att de i det närmaste skulle kunna klara sig utan gator är sannolikt inte är det viktigaste för deras ägare...
Ang storlekarna på Björkös "gravhästar" så har jag bollat vidare frågan till Osteologilabbet och jag lovar att posta ev referenser här, när och om de dyker upp.
MVH
/N B