Sida 1 av 1

Försök till reproduktion;WallaceCollection-polyxa

InläggPostat: 22 november 2007, 17:40
av Willhelm Schütz
Nyss gjord Polyxa baserad på olika original från Wallace samlingen, och andra original av enklare klass. Ca 2m lång, väger ca 1,7kg. Den framtida ägaren är en karl på ca 185cm så huvudet hamnar i ögonhöjd. Smidd av verktygsstål. Härdad och anlöpt för en stark och vass egg.

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

InläggPostat: 22 november 2007, 18:28
av Raymund
Ser robust och "businesslike" ut måste jag säga...
Trevligt med närbilderna, gillar att filmärken och sånt är kvar, jag har förvisso inte studerat några orginal men jag antar att moderna alster med perfekt finish inte riktigt är så represantiva?
Fast det är väl svårt att säga efter att ett gäng museimän polerat på grejerna i ett sekel...
Vikten är alltså inklusive skaft?

/R

InläggPostat: 22 november 2007, 18:50
av Willhelm Schütz
Originalen kommer i många olika utföranden, endel väldigt välpolerade, endel väldigt grova och enkla. Denna landar någanstans i mitten av skalan. Även fast många original av hög klass från 1400talet var fint dekorerade och polerade så hade de dock aldrig den "livlösa" ytan som många maskinpolerade vapen gjorda i slaggfritt stål av idag har. Det medeltida stålet är i sig själv ofta rikt med "trådar" och ojämnheter pga dess "orenhet". Så i brist på stål/järn gjort på historiskt vis känner jag att man kommer närmre orignalens känsla när man låter spår av varmsmidning och slipning vara kvar.

Vikten är med skaft.

InläggPostat: 22 november 2007, 20:25
av Martin A
Mycket snyggt!

InläggPostat: 22 november 2007, 20:36
av Lord_Nelle
Dräggel...
Älskar pålyxor. Håller precis på att tolka La hue de la hache, så jag vet vad de går för...

InläggPostat: 23 november 2007, 10:58
av Skalde-Tord
Oj vackert!
Pålyxor är intressanta vapen och detta reproducerade exemplar vad riktigt fint hantverk.

InläggPostat: 23 november 2007, 13:07
av Runristaren
Kanonjobb, känns äkta!

InläggPostat: 27 november 2007, 14:22
av Ylva-li
Ägaren till den där vill man inte bli osams med ...