Historiska världars forum

Jag köpte på en skrot för några år sen en märkbart gammal järnkula. Ytan är skrovlig och rostbrun. Jag har ingen våg men den väger åtminstone 8-10 kg och har en diameter på 12 cm. 3 pund är lika med 1,5kg har jag för mig så det borde vara 18 pund typ (är det rätt räknat???)

Jag kan ganska lite om kanonkulor, men något som skulle tyda på att det inte är en kanonkula är den är blyfylld i mitten. Brukar de vara det? Är de inte vanligen solida järnkulor? Nu är det som en helmantlad kula om man kan prata om sånt när det gäller kanonkulor...

Någon som vet?
/Anders

Vad jag vet så var kanonkulor av solit järn, men det är ju möjligt att det fanns varianter. En helmantlad kula har en blykärna men är helt kopparklädd. Dock fanns ingen mantel på kulor förrän på 1800-talet. Man sköt med rent bly.
Dock, om det är bly i mitten så tror inte jag att det är en kanonkula.

Alternativet är att det skulle vara en senapskvarnskula. Men eftersom den är lite väl oslät och fylld med bly så är det inte så troligt. Sen vet jag ju inte om den innehåller bly, det kan också vara ett igentäppt hål i kulan. Det är nämligen så att det finns två hål som är täckta med bly vilket kan tyda på att den inte är fylld med bly utan vara "spacklad" med bly. I sådant fall är den solid. Bly var ju populärt hos allmogen att laga föremål med alltifrån trä till skorstenar. Det är väl onödigt med två hål om den ska fyllas om inte det andra är ett lufthål när man fyllde kulan...

Räkna ut volymen på kulan och jämför med densiteten på järn respektive bly, då borde du få ett bra hum om vad den innehåller...

Det är troligen en granat. Den har alltså varit ihålig och fylld med sprängmedel. i hålet har en stubin suttit (eller en mer avancerad tändanordning om den är en senare modell). Sedan har väl nån fyllt den med bly senare av nån anledning.

Ah, två håll!
Ja, då kan Johan nog ha mycket rätt i sin tolkning. Men frågan är om den inte är lite väl tung... Skall se vad som kan snokas upp, men det skulle kunna vara en granat för en mörsare eller om den inte är för tung, en handgranat av 1600-1700 talsmodell.

Det är inte en handgranat iallafall, den är för stor för det. 1600-1700talsgranaterna är mindre, denna är ju 12cm. Men frågan är granaterna brukar sällan ha två hål och det blir en rätt liten mörsare för den kaliber.

Ska räkna lite på densiteten, hur är det, r*r*pi? Jag är humanist för bövelen...

Granater skjuts med kanon med. Det är de som är de 'exploderande' kulorna.

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Anders Lindkvist</i>

Ska räkna lite på densiteten, hur är det, r*r*pi? Jag är humanist för bövelen...
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Du tänker på cirkelns yta! [:)]

Volymen = 4*pi*r*r*r/3

Dividera vikten med volymen och se hur det hamnar jämfört med blyets 11,35 g/kubikcm, och järnets 7,87.

PS. Ett mer Arkimedes-artat sätt att få fram volymen vore att stoppa kulan i en riktigt tät plastpåse, utan någon luft omkring, och se hur mycket vatten den undantränger... DS.

Inte med vanligt mynningsladdare, Johan. Pipan är för lång och granaten måste antändas i avfyringsögonblicket.
Är den för stor för att vara en handgranat så måste den vara en mörsargranat. Mörsaren är föregångaren till vår tids granatkastare. De hade korta kraftiga pipor och sköt spränggranater i en hög bana för att kunna lobba skott över murar och vallar. Vissa fartyg var också beväpnade med mörsare och gick under benämningen bombketch. De var användbara vid anfall mot fästningar men även mot fartyg som låg och tryckte bakom skyddande skär och inte kunde bekämpas med vanligt artilleri och som låg så till att större krigsfartyg inte kunde ta sig fram.

Har ni sett "Den siste Mohikanen" så får man se franska mörsare i aktion.

Hm, det säger som sagt en del om hur bra jag är på att räkna

Jo granater måste ju tändas på så kanongranater funkar nog inte riktigt.

E de inte bombkatesch du menar Matti? Du skrev bombketch...

Visst kan man skjuta granater med kanon.

Men inte den varianten som man måste tända eld på innan man stoppar ner dem i eldröret, alltså mörsargranater. De självexploderande granaterna är väl en 1800-talsuppfinning? Hade man inte slutat med sfäriska granater då? Ja har inte så bra koll på det...

Jo, de självexploderande granaterna kommer på 1800-talet. Antingen så hade man anslagsgranater med tändrör eller någon form av tidigt tidrör, en stubin som på något vänster antändes av själva avfyringen tror jag.
Dock började man under 1800-talet skjuta lodformade projektiler som fungerade som granater och rundkulor och äldre runda granater försvann.

Bombketchen är en fartygstyp beväpnad med mörsare som huvudvapen. En katesch är en skrot/druvhagelladdning som användes för mynningsladdade kanoner för att öka eldhastigheten. De var i princip en färdig laddning, med hagel och skrot, som trycktes in i eldröret. Man stack håll på pappersladdningen via fänghålet, fyllde fängkrut och sköt. En vältrimmad kanonbetjäning kunde få iväg omkring 8 skott i minuten, så det var en hiskelig hagelbössa och snabbare än en musköt kunde skjuta.

Visst kan kanoner skjuta granater, men först på 1800-talet. Problemet var att få granaten att explodera och innan man kunde tillverka anslagständrör var de kört. En sfärisk projektil kunde ju slå ned hursomhelst så därför blev det spolformade granater som slog ned med spetsen först som gjorde anslagständning användbart.
Det andra sättet var att förse granaten med en "timmer" och den enda man hade var länge krutstubinen. Men det gällde att tändningen synkades med avfyringen. Därför blev det ogörligt att skjuta granat med en klassisk kanon för flack bana, då stubinen fick bli väldigt lång. Att tända granaten innan man laddade var dessutom förenat med risk som bara tusan, lite fummel med något moment och så var det kört.

Därför blev mörsaren, som skall ha konstruerats av den turkiske sultan som intog Konstaninopel 1453, då man behövde lobba kulor för att komma åt de krigsfartyg som skyddade Konstaninopels hamn.
Eftersom pipan var kort, kunde man använda simulan antändning av en granat som laddats. Man sköt med dubbla luntor som det hette. Bränntiden på stubinen måste stämma bra, så att granaten inte exploderade för tidigt eller för sent.
Exploderade den i pipan, var det kört, i luft patetiskt, ovanför målet så fick man åtminstone splittereffekt, men om luntan var för lång kunde snabbt agerade från motståndare oskadliggöra granaten genom att man slet bort luntan.
Så helst skulle granat explodera precis som den dunsade ned.
Detta krävde skicklighet, så det är inte konstigt att mörsarna inte var så vanliga. Men man fick med tiden fler och lättare varianter, som exempelvis engelsmännens lätta Cowhorn Mortar. Men fortfarande var man beroende av simultan tänding i någon form.

Hmmm... jag har för mig att jag sett mörsaraktiga eldvapen redan på 1300 tal.. men är inte säker. Haubits då? De har ju en annan kulbana.

Förövrigt kan man läsa i den här artikeln om att tidsrör dyker upp redan under 1700tal. http://www.hanko.fi/city/pdf/fastningar.pdf. Troligen kan det röra sig om 'krutlabyrintsrör' då... men där gissar jag bara.