Nej.. det inser jag... men jag går efter principen att arbeta med innerplaggen först och sen utåt... Så först linnehuvan, sen ringhuvan och sist hjälmen... samma sak med ringbrynjan... först braier sen hoser sen tunika sen gambeson sen brynja och sist det där man har ovanpå för att minska skrammel och rost (minns ej vad det heter)

möjligt jag glömt nåt, men men... Så arbetsordningen jag går efter är från huvudet och ned till fötterna. Jag har för mig att de inte hade hjälm under 1100-talet (väl?).. och ser man på korsbetningsgravarna så hade ju inte de några hjälmar (eller?).
Jag skall dock inte neka till att jag överskattade de vadderade plaggens förmåga till skydd. Skall jag vara ärlig så fick jag i början för mig att en halv till en centimeter tjockt kviltat tyg (gärna med linnelump i) packat så hårt som möjligt skulle ge lagom skydd mot skydd mot ett inte för hårt hugg. Givetvis med en ringhuva utanpå som till en viss grad absorberar energin i slaget (det är ju en av de många fördelarna med ringpansar). Ju lägre nyckeltal och ju tjockare ringar desto bättre absobtion av slagenergin.... Men jag förstår att det kanske inte är så lämpligt ändå... Nåja, jag antar att jag är en sån som förlitar mig för mycket på modeller och simuleringar [:D].
Hur som haver, vill jag ändå ha en välkviltad huva till min ringhuva (... samt framtida hjälm).
Jag kanske borde sy kanalerna först och sen packa hårt med linnelump. Jag har en instinktiv känsla av att linnelump borde vara lättare att få tätt nog än bomull (och mindre varmt), men jag har säkert fel som vanligt [:D].
Skall man vara ännu mer på den säkra sidan så kanske hjälmen skall vara av "tornertyp" eller liknande, dvs med bara små springor för ögonen.