av Runristaren » 15 november 2006, 18:30
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Matti</i>
Jo, Odens dubbelnatur var ett dilemma för dåtiden. Men kom ihåg att Oden var en gud, och som sådan kom han undan med att vara lite feminin. Annars kanske han inte hade kunnat sejda. Många shamaner österut, och i viss mån de samiska nåjderna, menade att när man överträdde gränsen mellan denna värld och den nästa, var det som att träda över könsgränserna.
Detta ledde till problem i en kultur som var så extremt noga med manligt och kvinnligt som vikingarnas.
Det verkar faktist som om detta är något som växte fram efter folkvandringstiden, kanske i samband med att romerska ideer om ärbarhet, mannakraft och manligt-kvinnligt levde kvar och utvecklades i periferin. För mig veterligt finns det inget annat folk i Nordeuropa som var så restriktiva med magiutövning och vad det innebar för utövaren. Drudier och trollkunniga krigare var hjältar i Irland, medan trolldomsknep var något man rynkade pannan åt bland nordborna på vikingatiden. Oden var mäktig men det pris han fått betala, genom att defacto bli en ergi, var mer än en hederlig man kunde göra. En man som pysslade med slikt var en ergi, en icke-man, hur stor och biffig han än var.
Dessutom var Oden inte den spridda krigargud som vi ofta får för oss att han är. Bland gemeneman och även de flesta av högre rang, så höll man sig till Frej, eller framförallt machoguden nummer ett, Tor, som på många sätt speglade de krigarideal man hade.
Oden var främst hövdingarnas gud, och dessutom en opålitlig typ som kunde blåsa en när man behövde honom som bäst.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Det snackas om vikten av att ha underbyggd fakta och stor sannolikhet i saker man påstår och talar om.
Matti, jag har funderat lite över dina teorier om egri, känner att det inte riktigt håller enligt min uppfattning!
Står/stod Cernussos, Herne, Phan, Satan etc, för feminitet?
Stod Oden för feminitet, på grund av användande av horn?
Finns det eller har det funnits behornade gudar som stått för feminitet?
Att horn står för fertilitet, är utom allt tvivel, men då inte i mening av feminitet.
Ett rest och spetsigt horn är kraft och maskulinitet, någon annan symbolsyn är för mig osannolik.
Skulle Samurajerna (700-1800 talet) satt horn på sina hjälmar, för att bejaka sin femenina sida?
Hjälmarna hette Kabuto och hornen Kuwagata.
En återkommande förklaring varför inte vikingarna hade horn på hjälmarna är för att det är opraktisk och hindrande i strid, därför anses horn osannolika.
Samurajerna räknas till de främsta och skickligaste krigarna i historien.
Deras adelsmärke var svärdsfajt!
Hur kommer det sig då att de använde sig av horn på hjälmarna vid strid!!!
Finns eller har det funnits kulturer som förknipat horn med hona och inte hane!
Att kvinnor använt horn har knappast varit för att stärka sin femenina sida, utan snarare få större maskulin kraft!
Hur jag än vänder och vrider på din teori så får jag den inte att hålla.
Skulle användandet av horn ses som egri/femenint, knappast!
Horn användes bla till dryckeskärl och vapen, även att skulptera krigare i ( se krigarhuvud i horn från Sigtuna SHM )
Och som jag skrev till Karin, runstenen vid Källby ås avbildar en hane/man med horn.
Är det sannolikt att en son hedrar sin döde far, en krigare, med en egrigestallt?
Beträffande Oden som kä....g, så råder det väl delade meningar om vem/vad Oden var?
Saxo Grammaticus säger/skriver, att Oden byggde/bodde i ett tempel i Sigtuna men tillbringade mesta tiden i Uppsala, där han hade lyckats inbilla hela Europa att han var en gud.
Förövrigt skulle Uppsala tempel vara byggt av Frej/Yngve, vilken i sin tur var son till Njord, vilken hade tagits som gisslan av Oden.
Detta resulterar i starskottet för Ynglingaätten!
Gud eller människa, horn eller kvinna?
Mvh
Gerry runristare
