Det finns förespråkare som säger att en stor del av den manliga befolkningen var ute och rövade och att detta var huvudsysselsättningen under 300 år.
En snabb huvudräkning säger mig att ca 50.000 vikingar låg då ute och rövade varje år. De var ute sommartid mest skulle jag tro, de var i åldrarna 15 – 50 år och ungefär hälften av den manliga vuxna befolkningen.
Om skeppen då tog 50 man så skulle alltså 1000 skepp dra runt och attackera grannländerna varje år – i 300 år. Jag förmodar att man låg ute halva året, alltså från tidig vår till sen höst, alltså ungefär 6 månader.
1000 skepp fördelat på de kustlinjer vi har omkring oss blir inte särkilt många kilometer per attackerande skepp. Även om 500 av skeppen drog österut längs floderna så är det fortfarande inte många kilometer mellan skeppen.
Lår oss anta att de utförde ett angrepp per månad. Det blir alltså 1000 skepp gånger 6 angrepp, = 6000 attacker. Det bör ha gett en hel del byte, det kan jag inte neka till, i alla fall första året…men då är det 299 år kvar av vikingatiden…
Jag nekar i sten att folk som bodde längs de kuster som blev drabbade inte hittade på försvarsåtgärder ganska snabbt – eller flyttade bort från kustområdena. Jag tror knappast att de bodde kvar i 300 år och blev plundrade gång på gång varje sommarhalvår, generation efter generation. Speciellt som när de som tror detta säger att slavar var det som vikingarna ville ha – hur många fanns kvar att ta efter första årets års slavtagande?
Skulle någon här ens tänka tanken att bo kvar på en plats dit Hell’s Devils kom på hastig visit minst en gång om året och rövade och våldtog nära och kära – i 300 år?
Det är alltså saker som dessa som skapar mitt tvivel. Jag har liksom svårt att se de ekonomiska förutsättningarna. Att rövande förekom, javisst, självklart, det finns ju rövare än idag, de fanns med största sannolikhet även då. De riktiga vikingarna hängde dem troligen om de fick fatt i dem. De fördärvade affärerna.
Ser vi då på källorna så finns ytterst få beskrivningar av överfall från vikingar. De som finns är naturligtvis ytterligt omhuldade. Men dom är faktiskt få. Färre än vad de flesta tycks tro. (Krig och belägringar finns det fler om).
Däremot finns det källor om handel med vikingarna, hur de upprättat handelsstationer. Folk som skriver om sin handel och sina resor m.m. Jag har inte räknat – men jag tror att det finns betydligt fler berättelser om handelsmän än om robbare – men vem tusan vill ha sillstrypare som förfäder när man kan välja en saltstänkt, (nåja, bräckt vatten) viking i förstäven på vikingaskeppet, (nåja, den lilla båt man klarade att ro upp för floderna och dra mellan dem)…
Hur vi än vrider på den bild många har om denna tid - så haltar den betänkligt.
Var skeppen bara för 25 man så stack alltså 2.000 skepp iväg. Var dom för 10 man så fanns alltså 5.000 skepp på gång samtidigt…då pratar vi inte längre några kilometer mellan skeppen som anföll grannländerna – varje år - under 300 år.
Var skeppen för 50 man kunde de inte dras mellan floderna…var de för 100 man kunde de inte ens fara upp för floderna…
Var det 10 man i skeppen = 5000 skepp, ett rån per månad = 30.000 strandhugg per säsong…Det är rätt mycket det. Om det nu fanns 1000 byar längs kustlinjen i östersjön så skulle alltså dessa byar blir rånade, våldtagna och förslavade 30 gånger per sommar = ungefär en gång i veckan – i 300 år. Fanns det 2000 byar blev de rånade var fjortonde dag, osv.
Hur vi än vrider och vänder på detta sitter ryggen bak.
Thomas